Vardagsbelöningar

När man tränar en hund, oavsett om man vill forma fram ett önskat beteende eller träna bort ett oönskat beteende, så behöver man belöna hunden. Hundar är precis som människor, de gör det som lönar sig bäst. Om en hund har lärt sig själv ett oönskat beteende så innebär det också att den belönar sig själv, förmodligen på ett riktigt bra sätt. Att tugga på saker kan utlösa hormoner och lugna hunden. Att jaga grannens katt tillfredsställer hundens grundläggande behov av att jaga. Ska vi då träna bort dessa beteende så måste vi ha något i rockärmen som i alla fall till en början, innan hunden själv finner en belöning eller en mening i det vi vill att den ska göra, som överröstar det den skulle belönat sig själv med.
Till en början gör vi bäst i att belöna med något som går snabbt och effektivt och som inte hetsar upp hunden för mycket, t.ex. godis. När vi har kommit en liten bit på väg och kanske har börjat glesa ut antalet belöningar kan vi börja med andra belöningar som lek, klappar, att prata på det sätt hunden tycker bäst om.
När vi har kommit så långt att vi tänker att nu klarar nog hunden det här utan belöningar så ska vi tänka om. Om det inte lönar sig att inte dra i kopplet längre så kommer hunden ganska snart att återgå till sina gamla ovvanor och du kommer att överge en metod som faktiskt fungerade bara för att du slutade för tidigt. Det är nu vi ska börja med vardagsbelöningar.

Exempel på vardagsbelöningar:
*Att med ett varsågod få gå fram till stolpen som lockar under en promenad
*Att få bära en pinne
*Att få jaga löven/snön du sparkar upp
*Att få gräva gropen

Om du befinner dig i en situation där hunden vill något väldigt mycket, t.ex. gå mot hundrastgården så är det det perfekta tillfället att öva att gå fot. Öva fotgående när hunden börjar dra mot rastgården, stanna när hunden tappar fokus och vänta på att han/hon tar kontakt med dig igen, öva lite till och stanna när du behöver. När du är på ett sånt avstånd från rastgården att du själv känner att du skulle orka springa med hunden utan att hamna på efterkälken så avslutar du träningen med ett "varsågod" och pekar mot rastgården och börjar springa. Du slipper använda godis i träningen och hunden blir överlycklig över att få komma in i rastgården.

Jag hade en gång en hund på "Gå fint i koppel"-kurs som inte alls gick att belöna med godis, det var lek som gällde. Den här hunden var jätteduktig lös, han lyssnade och sprang aldrig fram till folk. Hans koppelträning kom till en början att se ut så att han gick en bit i koppel och när han var duktig släpptes han lös. Han kom tillbaka och kopplades, gick en stund och släpptes sen lös. När han värsta energi var förbrukad kunde matte och husse gå längre och längre stunder i koppel. Med den här hunden gjorde vi också så att när koppelträning pågick hade vi en ny sele på honom och när matte och husse gick vanliga promenader hade de hans gamla vanliga halsband. Med tiden kunde hunden gå mer och mer fint i koppel och halsbandet fasades ut. Godis användes minimalt i den här träningen. Vi använde oss av lössläpp, lövsparkande och spurtar som belöningar - sånt som hunden tyckte var roligt.

För att ta reda på vad som kan passa att vardagsbelöna din hund med kan du börja med att fundera på vad din hund tycker är roligt att göra; det kan vara allt från att kasta pinne (som dock inte är världens bästa aktivering), nosa på träd och stolpar, leta reda på lillhusse som gömt sig till att jaga löv eller snö, lägga sig i skuggan en stund eller bli kliad bakom örat. Det viktigaste är att det är sånt som din hund verkligen blir motiverad av.
Sen kan du fundera på vid vilka tillfällen det skulle vara möjligt att belöna med just de saker hunden tycker är kul. Om hunden ska gå fint i koppel kan det vara bra att belöna med det som hunden vill fram till. Om hunden inte får hälsa på förbipasserande människor kan det vara bättre att belöna med lövspark, snöspark eller lek med en pinne eller kanske en spurt bort från platsen när människan har passerat. Många hundar älskar att springa och något så enkelt kan absolut användas som belöning.

Mina gamla daghundar älskade att springa tillsammans så det var ganska lätt att belöna de vid inkallning. I början belönade jag de med godis, och direkt efter skickade jag ut de på ny springrunda med ordet "Spring!" och en snabb gest utåt med armen mot en riktning jag valt. Ganska snart kallade jag in de och direkt belönade jag med en ny riktning och "Spring!". En hund blev ofta fundersam någon sekund, han älskade godis, men när han märkte att resten av gänget var påväg bort var han snabbt borta han också. Och sen började jag om. Jag belönade ofta med en ny riktning, både vid inkallning, stanna/vänta och spontant kontaktsökande. Jag blev rolig och oförutsägbar, ett strålande recept när man är ensam med 3-6 lösa hundar i skogar och på ängar.
EN gång sprang en hund bort och belönade sig själv med lite rådjursjakt. Jag samlade in de andra hundarna och avledde dom med söklekar medan han var borta. Han kom tillbaka efter 20 minuter och istället för att koppla honom och banna honom så belönade jag hans kontaktsökande med godisgömma (så att han skulle få lite tid att lugna sina nerver när han letade efter godiset) innan jag satte på honom en lina (jag hade ju ändå lärt mig en läxa) och bestämde en ny riktning och sa "Spring!"

Obs, efter detta fick den hunden alltid ha lina och jag började med skvallerträning (antijakt-träning) på just den hunden. Han sprang aldrig bort igen.

Observera din hund, lär känna din hund och vad han uppskattar allra mest så vet du vad du kan belöna med.

Mvh Camilla