Jag ser alltför många människor som har halti på sin hund och som helt uppenbart inte tränar hunden att lära sig gå fint i koppel utan som av ren lathet har den på för att hunden inte drar när den har den på sig... Hunden drar inte i halti för att den inte kan dra, det gör ont i musklerna på hunden när den verkligen försöker dra med halti. Och häromdagen såg jag en s.k. halti som inte ens var kopplad under hakan utan som helt enkelt gick ut på att dra hundens nos neråt så att hunden inte kan dra, lite som när man ser "dressyrhästan" gå med hakan in mot bröstet. Naturligtvis med den enorma skillnaden att en dressyrhäst inte fysiskt tvingas in i den ställningen och därför inte heller våndas.
En halti, eller nosgrimma som det också kallas, bör införskaffas i syftet att träna hunden att gå fint, att söka kontakt med ägaren under promenaden och med målet att man ska slippa haltin inom en väldigt snar framtid.
Hur gör man då det här? Hur lär man hunden att gå fint med hjälp av en halti?
1. Man vänjer hunden vid att ha haltin på sig inomhus genom att förknippa haltin med något bra. Eftersom att vi inte vill att hunden blir upphetsad och lekfull i haltin bör man inte förknippa haltin med lek utan snarare med godis eller kanske ett tuggben, något som lugnar. Man vänjer hunden att successivt ha haltin på sig längre och längre stunder; 30 sekunder blir en minut som blir fem minuter som blir tjugo minuter som blir en timme, tills hunden inte alls bryr sig om vad den har runt nosen.
Jag hade en gång en kvinna på kurs som hade en stor Rottweilerhane, hennes hund hade vant sig vid att ha haltin redan när han var en vild valp och haltin blev hans trygghet, han blev lugn när han fick på sig haltin. Det är inte något jag vill att alla ska göra, men det är ett exempel på hur bra det kan bli. En halti är inte obekväm när den sitter bra och hunden kan både skälla och tugga och dricka och äta i haltin om den vill.
2. När hunden har vant sig vid att ha haltin inomhus så vänjer man den vid att ha den på sig utomhus. Man har haltin på hunden men kopplar som vanligt i halsbandet/selen. Om hunden tycker att haltin är i vägen eller försöker ta av sig den så bryter man det beteenden och den tanken genom en avledning som sen belönas.
3. När man kan gå hela promenader utan att hunden tycker att haltin är i vägen är det dags att koppla i haltin (och halsbandet eller selen, vi vill ju inte bryta hundens nacke). Första gångerna gör vi det när vi är på väg hem med hunden efter en lång promenad så att vi vet att hunden har fått göra av med en del energi och inte är i värsta dragartagen. Vi börjar med bara en liten stund och har godis redo (och klicker eller bra-ord) så att vi kan belöna hunden så fort haltin gör att huvudet vrids åt sidan när hunden försöker gå för fort. Jag brukar göra ett uppmärksamhetsljud när hunden gör rätt, d v s vrider på huvudet, och sen belöna ögonkontakten hunden ger när den undrar varför jag påkallade hans uppmärksamhet. Ganska snart söker hunden ögonkontakt så snart haltin vrider huvudet. Första promenaden kanske vi har kopplet i haltin 5 minuter, nästa 10, sen 20 och sen hela vägen hem och rätt som det är hela promenaden. Och så fort det går per automatik för hunden att söka kontakt när haltin vrider huvudet går vi till punkt 4.
4. Koppla återigen i halsbandet men lämna haltin på. Var uppmärksam! Så fort hunden drar framåt gör samma uppmärksamhetsljud som du gjorde med haltin och belöna ögonkontakt. Många hundar behöver inte ens detta uppmärksamhetsljud utan vrider huvudet automatiskt även när man inte kopplar i haltin.
Ganska snart söker hunden ögonkontakt varje gång den råkar dra framåt och vi märker att hunden går lite sicksack men inte drar längre. Nu behöver vi inte belöna varje ögonkotakt med godis utan kan använda en uppmuntrande röst (en del hundar gillar falsettljud eller bebisprat)
5. Nu tar vi av haltin mitt i en promenad och är riktigt snabba med att göra ljudet, få ögonkontakt och belöna så att hunden inte längre ska koppla haltin till att gå fint. Nästa promenad tar vi inte med haltin alls utan så fort hunden drar stannar vi och håller emot, inom några sekunder kommer hunden att vrida huvudet och då belönar vi ögonkontakten med godis eller något annat. Om hunden var påväg mot första kissstolpen och du behövt halta den så belöna genom att säga varsågod, peka mot stolpen och var beredd på att springa dit med hunden så att du inte dras dit och därmed lyckas med din vardagsbelöning.
Så tränar man med en halti. Naturligtvis kan det gå fortare eller ta längre tid beroende på hund och ägare, men detta är stegen man följer. 1-halti inomhus, 2-halti utomhus och avled om hunden blir irriterad på haltin, 3-koppla i haltin och belöna ögonkontakt, 4-koppla i halsbandet och belöna ögonkontakt/kontaktsökande, 5-ta av haltin och belöna ögonkontakt/kontaktsökande - gärna med vardagsbelöningar.
Om någon behöver hjälp med att träna koppelgående så kan jag gärna hjälpa till.
Nästa inlägg kommer att handla om vardagsbelöningar.
Tänk efter före och träna bort oönskade beteenden istället för att (ibland omedvetet) använda redskap som gör hunden illa.
Mvh Camilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar