Alla hundar förtjänar ett bra liv. Om man känner att man inte kan ge sin hund ett bra liv, pga sina arbetstider eller ändrad livssituation så gör man helt rätt i att söka ett nytt hem åt sin hund. Om man bestämt sig för att skaffa hund och inte nödvändigtvis vill ha en valp direkt från uppfödaren så gör man gott i att välja en omplaceringshund. En omplaceringshund kan man t.ex. få tag i på hundstallet, via vänner och bekanta, via annonser eller via en uppfödare som känner till en hund som behöver omplaceras. När vi skaffade våran Lady för 14 år sen så fick vi tag i henne via en uppfödare som visste om att hennes dåvarande ägare ville omplacera henne.
Vuxen hund
Om man väljer att köpa en vuxen hund så brukar det heta att man väljer en vuxen hund för att man vet vad man får, och för att den redan är rumsren etc. Men stämmer det verkligen? Vet man vad man får? Om man köper en renrasig vuxen hund från eller via en seriös uppfödare så är de ofta väldigt måna om att hitta rätt hem - och inte bara ett bra hem - åt hunden som behöver omplaceras. Uppfödare som omplacerar en vuxen hund brukar vara generösa med information om varför hunden omplaceras, vilka egenskaper hunden besitter och vilket typ av personlighet hunden har. Det här kan naturligtvis gälla för andra omplacerare också; speciellt välrenommerade organisationer såsom hundstallet, eller om man känner den förra ägaren.
Det är väldigt viktigt att man får ta kontakt med hundens förra ägare och ställa alla de frågor man behöver ha svar på så att man är så väl förberedd som möjligt om man väljer att ta hem just den hunden. Det finns så många olika anledningar till varför vuxna hundar omplaceras; det kan vara tidsbrist pga ändrade familjeförhållanden, ändrade arbetstider mm. Det kan också vara för att den nuvarande ägaren efter många om och men har insett att den här rasen inte var rätt val. Jag har haft ett flertal hundar på kurs (både valp- och unghundskurser) som jag efter kursen, eller t o m under pågående kurs, har fått veta har placerats om eller gått tillbaka till uppfödaren. Raserna har varit helt olika; en gång var det en golden retriever och en annan gång en riesenschnauzer och en tredje var det en liten blandrashund. Hundarna var typiska representanter från respektive ras med typiska egenskaper och personligheter, men ägarna insåg helt enkelt att rasen inte var rätt; pga hur mycket de krävde eller pga att de hade egenskaper som ägarna helt enkelt inte velat se när de valde ras.
Alltför ofta väljer människor ras efter hundar de träffat eller umgåtts med tidigare. När jag håller kurs brukar jag fråga; Varför valde du din ras? Och jag vet att jag har jobb framför mig när svaret är "Grannen har en likadan men dvärgvarianten och vi ville ha en större hund" eller "Jag växte upp med den här rasen" eller "En på mitt jobb har en sån och den är så bedårande". De som säger den förstnämna frasen eller någon liknande brukar vara de som senare överväger omplacering; en mellanpinscher eller dobermann är inte samma sak som en dvärgpinscher - eller jo, men egenskaper som är söta hos en dvärghund kan bli svårhanterliga hos en större hund, t.ex. vaktinstinkten eller energin. De som har vuxit upp med en ras brukar vara mer envisa om att det ska funka, och efter att ha tagit till sig informationen om vad rasen faktiskt kräver brukar de vara villiga att investera tid och hjärta i hunden. Om man som i tredje scenariot känner något med precis samma ras och har umgåtts med den vid ett flertal tillfällen så har man troligtvis någon man kan bolla tankar och erfarenheter med under hundens uppväxt och någon som vet vilka hinder man kan stöta på.
Så väljer du en vuxen hund så välj ras med hjärnan, läs på precis som om du skulle köpt en valp och se till att ställa många frågor till den nuvarande ägaren. Det allra bästa är om de är villiga att hålla kontakten så att du kan få feedback ifall problem uppstår. Din nya hund kanske skäller på andra hundar och då kan det visa sig att de gamla ägarna t.ex. har tränat bort osäkerhet vid möten med andra hundar tidigare och då kan det hjälpa dig som ny ägare att veta hur de gick till väga. Välj inte bort en hund bara för att den har några få "problembeteenden" men gör efterforskningar, prata med någon hundtränare som känner till rasen och hör om problemet är vanligt och hur man gör för att träna bort det. Få så mycket info som möjligt av de nya ägarna om eventuella problem; hur länge de pågått, om de vet vad som utlöste det etc - ett bra exempel är skotträdsla.
Fastnar du för en blandrashund så läs på om de raser som ingår i blandningen och fråga de nuvarande ägarna så mycket som möjligt om hundens beteende i olika situationer, vad den tycker om att aktiveras med och hur de olika raserna har manifesterats i just den hunden. Med en blandrashund är det viktigare än nånsin att kunna behålla kontakten med de förra ägarna.
Provperiod
Oavsett om du tar emot en vuxen hund, valp eller unghund som omplacering så se till att få en provperiod. Tänk på att det kan ta allt från 1-6 månader (beroende på ålder och personlighet/ras) för en hund att acklimatisera sig till sitt nya hem så provperioden ska absolut inte vara kortare än 2, helst 3 månader. När vi tog emot Lady hade vi en provperiod på nästan sex månader från oktober till mars.
Undantaget kan eventuellt vara valp, eftersom att en valp blir svårare att omplacera ju äldre den blir och om den behöver omplaceras vid 4 månaders ålder och stannar hos provfamiljen tills den är 8-10 månader så kan den bli riktigt svår att placera om sen igen när den kanske är mitt i första trotsåldern och dessutom måste byta hem i en extra känslig period av sitt liv när den inte längre är lika påverkbar.
Unghund
Det finns många olika anledningar till att unghundar (hundar 8-24 månader) omplaceras. Det allra vanligaste är att de inte lyssnar, drar i kopplet, agerar utåt - ja att de blivit riktiga slynglar helt plöstligt och utan förvaraning - och ägarna orkar inte längre med hunden. En unghund som omplacerats kommer inte utan problem; men de är fortfarande lättlärda och påverkbara och det mesta brukar kunna lösas med fungerande fasta rutiner, konsekvent och målinriktad träning coh en stor kunskap om vad rasen behöver och vad unghundar behöver. De flesta unghundar som omplaceras är hundar av medelstora till stora raser och blandraser.
En del unghundar omplaceras faktiskt pga att ett barn i familjen utvecklat allergi, men då brukar unghundarna vara i den yngre ålderskategorin 4-10 månader och när det gäller renrasiga hundar brukar detta vara ett legitimt skäl att återlämna unghunden till dess uppfödare.
Om du vill ha en hund av en speciell ras men av någon anledning inte vill ha en valp så kan jag absolut rekommendera en unghund. Det största problemet med en unghund skulle jag säga är att man inte vet hur bra de förra ägarna har lyckats med miljöträningen och socialiseringen. Så det kan vara bra att ta kontakt med en hundinstruktör och begära hjälp och vägledning inom just dessa områden och gärna gå någon form av slyngel-/unghundskurs. Jag skulle nästan hellre rekommendera enskild träning än i grupp så att den nya, spralliga, flängiga, familjemedlemmen kan fokusera ordentligt när ni vill bygga upp kontakten och relationen.
Valp
Valpar brukar sällan omplaceras, är man ute efter en valp så kontaktar man en uppfödare man läst på om och tingar en valp. Som jag nämnde i stycket om unghundar så kan valpar omplaceras om en familjemedlem blivit allergisk, men också om ägaren inte har kunnat ordna dagmatte/doggy walker eller om något oförutsett har inträffat. I 9 fall av 10 där valpar omplaceras görs detta via uppfödaren. En valp kan räknas som omplaceringshund om den har haft ett hem utöver uppfödaren och har då samlat på sig lite erfarenheter som kan påverka och forma valpen, en sån valp kan - men behöver inte - kräva lite extra arbete än en valp som kommer direkt från tikens famn.
I det sista fallet kan det vara så att valpen kommer via en omplaceringsorganisation och inte har haft den bästa starten i livet.
Det viktigaste med valpar är att de fram till fyra månaders ålder är som bäst påverkningsbara när det gäller miljöträning och socialisering, det innebär också att det är där problemen kan ligga ifall valpen inte haft den bästa starten eller har haft ett annat (fel) hem innan den kommer hem till dig. Var aktsam på valpens rekationer på människor och andra hundar och hur de reagerar på nya situationer och i nya miljöer och känner du att ett problem kan utvecklas om du bara låter det vara - oftast är det bästa att låtsas som ingenting för att inte förvärra valpens upplevelse - så ta kontakt med en instruktör och berätta från början vad det är du vill ha hjälp med. Om du ringer till mig så kommer jag att tala om ifall du hetsar upp dig i onödan och bara bör hålla huvudet kallt eller om du faktiskt kan behöva lite förebyggande träning.
Det bästa man kan hoppas på när man vill ge en omplaceringshund ett nytt hem är att den nuvarande ägaren (säljaren) och/eller omplaceraren (förmedlaren) är ärlig.
Det bästa man kan göra för sig själv är att begära en provperiod.
Och det bästa man kan göra för hunden är att läsa på, ställa många frågor och ta reda på så mycket som möjligt om vad man ger sig in på.
Söker man en omplaceringshund, oavsett ålder, så rekommenderar jag att man tar kontakt med rasklubben om man vill ha en renrasig hund. Man kan också ta kontakt med hundstallet eller andra lokala organisationer och på facebook finns det en gilla-sida som heter Husdjursplaceringen som hjälper till med förmedling av hundar, katter och andra djur som behöver nytt hem.
Oavsett hur du skaffar hund så önskar jag dig lycka till!
Mvh Camilla
torsdag 29 november 2012
tisdag 27 november 2012
Några tips om Rastgårdshyfs
Många hundägare tycker om att låta sin und socialisera sig och leka med andra hundar i en rastgård i närheten av där de bor. Är man ensam i rastgården med sin hund eller om man är där med någon vars hund man känner och vet hur den interagerar med sin egen hund så spelar reglerna inte så stor roll. Man kan ta med sig fika och sitta och snacka och låta hundarna sköta sig själva ganska mycket, men...
Om man är i en rastgård där det kommer och går hundar hela tiden eller om det är någon ny hund i gruppen eller om man har en hund som är vaktig av sig så kan det vara bra att följa några grundregler.
*Låt hundarna leka med varandra, men inte med pinnar. Vems pinne som är vems startar ofta bråk mellan hundar som inte känner varandra sen valpålder. Pinngräl/pinnlekar är den vanligaste orsaken till bråk i rastgård. Detta gäller också hundars personliga favoritleksaker som t.ex. pipande gummidjur eller bollar. Men pinnar, som från början är allmängods, är värst.
*Hundar som vaktar dig i en rastgård vaktar dig mer om du står stilla på en plats än om du är i rörelse. Många nya hundar vaktar sin ägare i rastgården och en hel del raser, både stora och små, har instinkten att vakta dig. Grundregeln här är att du håller dig i rörelse, gå runt i rastgården och visa att du har uppsikt. Tänk på att hunden kan vakta dig riktigt ordentligt om du beslutar dig för att sätta dig ner, så sätter du dig ner för att vila en stund så koppla din hund eller kalla in den och låt den vila tillsammans med dig. Om den springer lös i gården medan du vilar skapar den gärna en zon runt dig vars gräns de andra hundarna inte får passera hursomhelst. (Även om du är helt ensam i gården och har en vaktande hund är det bra om du inte sätter dig ner, för då blir hunden lätt uttråkad och börjar vakta - i början för att den är just uutråkad men så småningom för att få din uppmärksamhet eftersom att du med största sannolikhet reser på dig för att få hunden att sluta skälla vid staketet.)
*Stötta din hund om den är osäker eller inte vill leka längre för att den är trött. Har du en liten hund som vaktar dig för att den är osäker snarare än tuff och vaktande, ofta om den är ny i gruppen, så sätt dig med den i "ryggsäcken". Det innebär att du sätter dig på huk med hunden mellan dina ben och att du sen tar på dig uppgiften att putta undan hundar som kommer fram och vill nosa. Här visar du hunden att du har kontroll över situationen så att den kan slappna av och ta in alla intryck i lugn och ro. Att socialisera hunden innebär i början inte nödvändigtvis vild lek utan att hunden kan bara vara och kunna observera de andra hundarna och deras språk i lugn och ro.
*Om en ny hund, eller känd hund också för den delen, vill komma in i rastgården när flera andra hundar är där så är det bra om ägarna till de hundarna som redan är inne i gården ser till att deras hundar inte går fram till grinden utan håller sig en bit ifrån. Är du ägare till en av de hundar som redan är där inne så led din hund längre in i gården (utan koppel) och håll om den under tiden den nya hunden hinner få av sig kopplet. (Men sätt dig inte er om du har en hund av vaktande ras.)
Var stark och be de andra om samma sak så att nykomlingen inte känner sig trängd och går in med känslan av att vilja därifrån. Utgå från att varje hund har en personlig zon på ca 2 meter och se till att den hund som är närmast ingången är minst 3-4 meter ifrån den hund som nyss kommit in. Pusha sen inte din hund att gå fram och hälsa utan släpp den och låt den göra som den vill och om den nya hunden morrar och inte vill hälsa så kalla på din hund och avled den med lydnadsövningar eller lugn lek medan den nya hunden får nosa av området.
Det är viktigt att en ny hund inte känner att den kommer in och måste försvara sig mot en stor mob av andra hundar.
Ha kul i rastgården!
Mvh Camilla Stefansdotter
Om man är i en rastgård där det kommer och går hundar hela tiden eller om det är någon ny hund i gruppen eller om man har en hund som är vaktig av sig så kan det vara bra att följa några grundregler.
*Låt hundarna leka med varandra, men inte med pinnar. Vems pinne som är vems startar ofta bråk mellan hundar som inte känner varandra sen valpålder. Pinngräl/pinnlekar är den vanligaste orsaken till bråk i rastgård. Detta gäller också hundars personliga favoritleksaker som t.ex. pipande gummidjur eller bollar. Men pinnar, som från början är allmängods, är värst.
*Hundar som vaktar dig i en rastgård vaktar dig mer om du står stilla på en plats än om du är i rörelse. Många nya hundar vaktar sin ägare i rastgården och en hel del raser, både stora och små, har instinkten att vakta dig. Grundregeln här är att du håller dig i rörelse, gå runt i rastgården och visa att du har uppsikt. Tänk på att hunden kan vakta dig riktigt ordentligt om du beslutar dig för att sätta dig ner, så sätter du dig ner för att vila en stund så koppla din hund eller kalla in den och låt den vila tillsammans med dig. Om den springer lös i gården medan du vilar skapar den gärna en zon runt dig vars gräns de andra hundarna inte får passera hursomhelst. (Även om du är helt ensam i gården och har en vaktande hund är det bra om du inte sätter dig ner, för då blir hunden lätt uttråkad och börjar vakta - i början för att den är just uutråkad men så småningom för att få din uppmärksamhet eftersom att du med största sannolikhet reser på dig för att få hunden att sluta skälla vid staketet.)
*Stötta din hund om den är osäker eller inte vill leka längre för att den är trött. Har du en liten hund som vaktar dig för att den är osäker snarare än tuff och vaktande, ofta om den är ny i gruppen, så sätt dig med den i "ryggsäcken". Det innebär att du sätter dig på huk med hunden mellan dina ben och att du sen tar på dig uppgiften att putta undan hundar som kommer fram och vill nosa. Här visar du hunden att du har kontroll över situationen så att den kan slappna av och ta in alla intryck i lugn och ro. Att socialisera hunden innebär i början inte nödvändigtvis vild lek utan att hunden kan bara vara och kunna observera de andra hundarna och deras språk i lugn och ro.
*Om en ny hund, eller känd hund också för den delen, vill komma in i rastgården när flera andra hundar är där så är det bra om ägarna till de hundarna som redan är inne i gården ser till att deras hundar inte går fram till grinden utan håller sig en bit ifrån. Är du ägare till en av de hundar som redan är där inne så led din hund längre in i gården (utan koppel) och håll om den under tiden den nya hunden hinner få av sig kopplet. (Men sätt dig inte er om du har en hund av vaktande ras.)
Var stark och be de andra om samma sak så att nykomlingen inte känner sig trängd och går in med känslan av att vilja därifrån. Utgå från att varje hund har en personlig zon på ca 2 meter och se till att den hund som är närmast ingången är minst 3-4 meter ifrån den hund som nyss kommit in. Pusha sen inte din hund att gå fram och hälsa utan släpp den och låt den göra som den vill och om den nya hunden morrar och inte vill hälsa så kalla på din hund och avled den med lydnadsövningar eller lugn lek medan den nya hunden får nosa av området.
Det är viktigt att en ny hund inte känner att den kommer in och måste försvara sig mot en stor mob av andra hundar.
Ha kul i rastgården!
Mvh Camilla Stefansdotter
Blodpudding som träningshundgodis
När man ska lära hunden något nytt, eller gå på en kurs med flera andra hundar, kan det vara bra att kunna ta fram det där ässet i rockärmen. De flesta hundar gillar blodpudding. Bitarna blir riktigt små och man behöver inte stora bitar för att belöna en hund, inte ens en stor hund.
Jag tar 1 liten blodpuddingshalvmåne, skär i 7 skivor och skär sen de skivorna i massor av små 1/2 x 1/2 cm kuber. De blir riktigt små och riktigt många. En blodpudding blir ungefär 900-1000 bitar. Det räcker till många träningspass. Jag brukar sen dela upp bitarna i påsar á ca 100 bitar och frysa in i frysen och ta fram en påse i taget när den är dags att använda.
Det går också att torka bitarna riktigt rejält och förvara de i plåtburk i skafferiet, men ej över normal rumstemperatur.
Sätt ugnen på 100 grader. Skär upp blodpuddingen och lägg på bakplåtspapper på bakplåt. Det blir 2-3 plåtar beroende på hur tätt du lägger de. Jag brukar försöka få plats på två plåtar. Grädda sen en plåt i taget i 80 grader i en timme. När den andra plåten är klar kan du sätta tillbaka den första också och låta de svalna (och torka lite till) på eftervärme.
Om du har båda plåtarna inne på varmluft riskerar du en ugn full med småbitar överallt eftersom att bitarna är så lätta att pappret lyfts och bitarna faller av.
Som alltid när du tränar en hund med godis som belöning så tänk på att om hunden inte är extra aktiv så kan du behöva minska den vanliga maten så att hunden inte riskerar att gå upp i vikt. Detta gäller speciellt i en intensiv period med mycket nytt och mycket godis. Alla hundar är olika och du vet bäst själv hur mycket mat din hund tål. Det är bättre att ge lite för mycket (vanlig mat + träningsgodis) under träningen än att ge för lite av den vanliga maten, om hunden är fokuserad på godiset för att den är hungrig lär den sig ändå ingenting.
Träning som kan kräva mycket godisbelöningar är främst klickerträning när man precis börjar med det, börjar med något nytt eller om man ska ta itu med ett problembeteende med klicker. Och tänk på att oavsett om du tränar med klicker eller inte så är det inte antalet godisar du minskar på och behåller antalet klick/belöningsord, varje klick innebär en belöning så precis som jag skrev i inlägget om klickerträning så fasar man ut klickern. Det innebär att om man t.ex. ska lära hunden gå fot/sida så kanske man börjar med att belöna varje steg, sen vartannat, sen vart tredje, vart femte, vart tionde, vart tjugone och sen bara när övningen är avslutad, när man t.ex. kommit över vägen.
Mvh Camilla Stefansdotter
Jag tar 1 liten blodpuddingshalvmåne, skär i 7 skivor och skär sen de skivorna i massor av små 1/2 x 1/2 cm kuber. De blir riktigt små och riktigt många. En blodpudding blir ungefär 900-1000 bitar. Det räcker till många träningspass. Jag brukar sen dela upp bitarna i påsar á ca 100 bitar och frysa in i frysen och ta fram en påse i taget när den är dags att använda.
Det går också att torka bitarna riktigt rejält och förvara de i plåtburk i skafferiet, men ej över normal rumstemperatur.
Sätt ugnen på 100 grader. Skär upp blodpuddingen och lägg på bakplåtspapper på bakplåt. Det blir 2-3 plåtar beroende på hur tätt du lägger de. Jag brukar försöka få plats på två plåtar. Grädda sen en plåt i taget i 80 grader i en timme. När den andra plåten är klar kan du sätta tillbaka den första också och låta de svalna (och torka lite till) på eftervärme.
Om du har båda plåtarna inne på varmluft riskerar du en ugn full med småbitar överallt eftersom att bitarna är så lätta att pappret lyfts och bitarna faller av.
Som alltid när du tränar en hund med godis som belöning så tänk på att om hunden inte är extra aktiv så kan du behöva minska den vanliga maten så att hunden inte riskerar att gå upp i vikt. Detta gäller speciellt i en intensiv period med mycket nytt och mycket godis. Alla hundar är olika och du vet bäst själv hur mycket mat din hund tål. Det är bättre att ge lite för mycket (vanlig mat + träningsgodis) under träningen än att ge för lite av den vanliga maten, om hunden är fokuserad på godiset för att den är hungrig lär den sig ändå ingenting.
Träning som kan kräva mycket godisbelöningar är främst klickerträning när man precis börjar med det, börjar med något nytt eller om man ska ta itu med ett problembeteende med klicker. Och tänk på att oavsett om du tränar med klicker eller inte så är det inte antalet godisar du minskar på och behåller antalet klick/belöningsord, varje klick innebär en belöning så precis som jag skrev i inlägget om klickerträning så fasar man ut klickern. Det innebär att om man t.ex. ska lära hunden gå fot/sida så kanske man börjar med att belöna varje steg, sen vartannat, sen vart tredje, vart femte, vart tionde, vart tjugone och sen bara när övningen är avslutad, när man t.ex. kommit över vägen.
Mvh Camilla Stefansdotter
söndag 25 november 2012
Separationsångest hos vuxna hundar
Många hundar kan inte lämnas ensamma ens i vuxen ålder p.g.a. separationsångest. Det kan bero på att hunden har bytt hem eller att familjen har bytt boendeförhållanden och inte tänkt på att ge den vuxna hunden en chans att bo in sig innan man börjar lämna den ensam hemma igen. Det kan också bero på att man inte behövde lämna den ensam i valpålder och därför inte ensamhetstränade den redan då.
Vissa raser har större benägenhet att utveckla separationsångest än andra; pudlar, welsh springer spaniel och pinschrar bara för att ta några exempel.
Om familjen har bytt boendeförhållande när hunden är vuxen gör man bäst i att backa bandet och fundera på hur man ensamhetstränande den första gången och helt enkelt börja om från början. Låt hunden bo in sig med er en vecka och om ni sen gör det på det sätt ni gjorde från början (som uppenbarligen fungerade då) så tar den en vecka till eller två innan hunden kan lämnas som den brukade kunna göra.
Om hunden har bytt hem, d v s om ni har fått en omplaceringshund, så tänk valp. Ge hunden ett mindre utrymme och vänj den vid att vara ensam där när ni går fram- och tillbaka. Om ni bor litet och har en stor hund kan ni helt enkelt vänja hunden vid att ni stänger toadörren när ni är där inne o s v. När hunden sen har vant sig vid det och ligger på sin (gärna självvalda) viloplats och inte längre följer er i hasorna kan ni börja med att lämna den korta stunder; mätt och ordentligt rastad och med något att tugga på (är den en munhälsande ras så se till att den har något att hälsa med om den blir upphetsad så du slipper bli biten i armar och ben). Se till att i början träna ganska intensivt med att lämna hunden 30s, 1min, 5min, 10 min kanske 5-10 ggr i rad, gå ut och in och gör inte en stor grej av det och sen när du kommer in nån av gångerna och hunden ligger fint på sin plats som om den tänker "jaja, du går nu men du kommer snart igen så jag tar det lugnt här under tiden" så gå ut och in ett par gånger till och sen kan du ta ut den på en promenad innan du kör en ny omgång.
Och fastna inte när det går bra, om hunden klarar av att du lämnar den 20 minuter så gå raskt vidare och lämna den ännu längre nästa gång. Om du får ett bakslag, ta några steg tillbaka men inte så många - bara tillräckligt för att hunden ska känna sig trygg igen - och så fort det går bra så öka tiden igen. Sluta inte för att det går dåligt och inte heller för att det går bra. När hunden har vant sig vid att vara själv några timmar per dag så gå inte tillbaka till att inte lämna den ensam, risken finns att hunden då snabbt vänjer sig vid att du är hemma jämt och att du sen måste börja om med träningen igen.
Om du har en vuxen hund som inte kan lämnas ensam utan att den gnäller, skäller, piper och kanske t o m kissar inne (om det är en mindre hundras t.ex.) så har du med största sannolikhet en hund med rejält utvecklad separationsångest.
Men misströsta inte, för även om hunden tycks omöjlig så är ingenting omöjligt det kräver troligtvis bara lite mer tid och tålamod.
För en hund som tycker att det är rena rama helvetet att vara ensam, som blir stressad så fort du tar på dig jackan eller som skäller så att grannarna hör och som måste ha hundvakt bara du ska till affären en stund så behöver man vända hundens förväntningar med 180 grader. Vi måste få det att vara trevligt att vara ensam. Med något jag kallar för belöningsmetoden får du en hund som ganska snabbt blir förväntansfull av att lämnas ensam. Efter ett tag, när hunden kan lämnas mer än 30 minuter får du en hund som tycker att det här med att vara ensam inte är så pjåkigt - man får ju tid för sig själv att sova lite så att man sen har massor av positiv energi när matte/husse kommer hem.
Den här metoden har jag själv använt på en av mina gamla daghundar och jag har coachat ett flertal hundägare att använda den på sina hundar, främst ägare av pinscher/doberman, pudel och vallhundar men också en hund som var en blandning med dalmatiner.
Belöningsmetoden går som sagt ut på att vända hundens förväntningar. Vi vill få hunden att tycka att det är trevligt att vara ensam. Istället för att den får ångest när den lämnas ensam så ska den i början ha en positiv förväntan inför din återkomst och med tiden lär den sig sen att slappna av direkt när du lämnar den eftersom att den vet att du snart kommer hem igen. Många hundar känner sig övergivna när vi lämnar de och därför får de ångest och panik som yttrar sig i gnällande, skällande, irrande (som sätter igång både blåsa och mag-tarmsystem vilket resulterar i kissande och lös avföring). Dessa hundar går hela tiden omkring med en inre stress som i vardagen kan ge andra problem som t.ex. överdriven vakt, problem med hundmöten, dragande i koppel, svårighet att fokusera och lyssna. Ett problem kommer sällan ensam, men lyckas man ta itu med grundproblemet som i dessa fall är separationsångesten så blir hunden snart lugnare över lag och de andra problemen blir mycket lättare att träna bort.
När vi tränar en hund med separationsångest är tillvägagångssättet inte helt olikt hur vi tränar en omplaceringshund. Vi lämnar den korta stunder åt gången, många gånger i rad. Fast första gången börjar vi med att bara öppna och stänga dörren utan att gå ut, för att vi vill hinna belöna hunden innan dess ångest sätter igång. Det viktigaste är att inte bry sig om hunden, ingen ögonkontakt som kan förmedla känslor eller sätta igång hundens oro eller upphetsning. Så varje gång vi öppnar och stänger dörren gör vi det utan att titta på hunden, men direkt efter att vi stängt den slänger vi godis till hunden. I början slänger vi godiset på hunden och sen närmare och närmare hundens självvalda viloplats - som inte får vara precis innanför dörren eftersom att vi vill få bort hundens fokus därifrån.
Så börja med att bara öppna och stänga dörren, därefter öppna - gå ut - gå in - stäng, sen öppna - gå ut - lås - lås upp - gå in - stäng. När ni kommit såhär långt och öppnat/stängt minst 10 ggr är det dags att öka sekundrarna ni är utanför dörren innan ni öppnar. Kolla klockan och öka gradvis men sakta, 1s, 2s, 5s, 7s, 10s osv. När ni kommit upp i 15 s känner ni säkert att ni kan börja gå ifrån, men gå inte för långt eftersom att hunden har extremt bra hörsel och hör dig lämna dörren bakom dig. Bor du i trapphus ta trapporna upp och ner och inte hissen. Glöm inte att ha koll på klockan. När du är uppe i fem minuter kan du öka snabbare till 10, sen 15, sen 20, sen 25, sen 30 och sen en timme. När man kommit över 20 minuter brukar man ha kommit över nästa viktiga tröskel och hunden har med största sannolikhet lagt sig ner där inne och sitter inte längre spänt och väntar på dig.
När du kommit upp i en timme så kan du gott och väl lämna hunden 2-3 ggr på en dag och vara borta en timme åt gången, belöna fortfarande hunden med godis när du kommer hem. Släng de på golvet och låt hunden äta upp bitarna medan du kopplar. Genom att inte hälsa glatt på hunden förblir hunden lugn och kissar av sig eventuell upphetsning utomhus istället för at stressa upp sig inomhus.
Efter första dagen du lämnat en hund en hel timme åt gången kan du lämna hunden 2 timmar och sen 3 timmar och sen är det viktigaste att du rastar hunden innan den hinner stressa upp sig inomhus pga att den är kissnödig. Har den aldrig tidigare gått 6 timmar utan att kissa och såvida du inte är helt säker på att hunden verkligen sovit precis innan du kommer hem så kan du inte förvänta dig att kunna gå från 2-3 timmar till 6 timmar i ett skutt. Då kan du lätt råka backa bandet pga att hunden fått stressen och ångesten tillbaka även om det nu satts igång av blåsan och inte separationsångest.
När du nu kan lämna hunden och veta att den mår bra och vilar när du är borta så kom ihåg att inte falla tillbaka, fortsätt lämna den en stund varje dag även om det bara blir en timme åt gången på helgerna medan du besöker grannen på en fika.
När du ensamhetstränar hunden så för noga anteckningar över hur många ggr du tränade och hur länge du lämnade hunden varje gång så att du inte råkar gå för fort fram och tydligt ser hur du kan backa bandet vid eventuellt bakslag.
Behöver du hjälp att komma igång med ensamhetsträningen så ta kontakt med mig eller någon annan instruktör som arbetar med positiv förstärkning. Det är inte alltid så lätt som det tycks vara när man bara läser om det. Alla hundar är olika och träningen kan behöva individanpassas även om tekniken är densamma.
Ta hand om din hund!
Mvh Camilla Stefansdotter
Vissa raser har större benägenhet att utveckla separationsångest än andra; pudlar, welsh springer spaniel och pinschrar bara för att ta några exempel.
Om familjen har bytt boendeförhållande när hunden är vuxen gör man bäst i att backa bandet och fundera på hur man ensamhetstränande den första gången och helt enkelt börja om från början. Låt hunden bo in sig med er en vecka och om ni sen gör det på det sätt ni gjorde från början (som uppenbarligen fungerade då) så tar den en vecka till eller två innan hunden kan lämnas som den brukade kunna göra.
Om hunden har bytt hem, d v s om ni har fått en omplaceringshund, så tänk valp. Ge hunden ett mindre utrymme och vänj den vid att vara ensam där när ni går fram- och tillbaka. Om ni bor litet och har en stor hund kan ni helt enkelt vänja hunden vid att ni stänger toadörren när ni är där inne o s v. När hunden sen har vant sig vid det och ligger på sin (gärna självvalda) viloplats och inte längre följer er i hasorna kan ni börja med att lämna den korta stunder; mätt och ordentligt rastad och med något att tugga på (är den en munhälsande ras så se till att den har något att hälsa med om den blir upphetsad så du slipper bli biten i armar och ben). Se till att i början träna ganska intensivt med att lämna hunden 30s, 1min, 5min, 10 min kanske 5-10 ggr i rad, gå ut och in och gör inte en stor grej av det och sen när du kommer in nån av gångerna och hunden ligger fint på sin plats som om den tänker "jaja, du går nu men du kommer snart igen så jag tar det lugnt här under tiden" så gå ut och in ett par gånger till och sen kan du ta ut den på en promenad innan du kör en ny omgång.
Och fastna inte när det går bra, om hunden klarar av att du lämnar den 20 minuter så gå raskt vidare och lämna den ännu längre nästa gång. Om du får ett bakslag, ta några steg tillbaka men inte så många - bara tillräckligt för att hunden ska känna sig trygg igen - och så fort det går bra så öka tiden igen. Sluta inte för att det går dåligt och inte heller för att det går bra. När hunden har vant sig vid att vara själv några timmar per dag så gå inte tillbaka till att inte lämna den ensam, risken finns att hunden då snabbt vänjer sig vid att du är hemma jämt och att du sen måste börja om med träningen igen.
Om du har en vuxen hund som inte kan lämnas ensam utan att den gnäller, skäller, piper och kanske t o m kissar inne (om det är en mindre hundras t.ex.) så har du med största sannolikhet en hund med rejält utvecklad separationsångest.
Men misströsta inte, för även om hunden tycks omöjlig så är ingenting omöjligt det kräver troligtvis bara lite mer tid och tålamod.
För en hund som tycker att det är rena rama helvetet att vara ensam, som blir stressad så fort du tar på dig jackan eller som skäller så att grannarna hör och som måste ha hundvakt bara du ska till affären en stund så behöver man vända hundens förväntningar med 180 grader. Vi måste få det att vara trevligt att vara ensam. Med något jag kallar för belöningsmetoden får du en hund som ganska snabbt blir förväntansfull av att lämnas ensam. Efter ett tag, när hunden kan lämnas mer än 30 minuter får du en hund som tycker att det här med att vara ensam inte är så pjåkigt - man får ju tid för sig själv att sova lite så att man sen har massor av positiv energi när matte/husse kommer hem.
Den här metoden har jag själv använt på en av mina gamla daghundar och jag har coachat ett flertal hundägare att använda den på sina hundar, främst ägare av pinscher/doberman, pudel och vallhundar men också en hund som var en blandning med dalmatiner.
Belöningsmetoden går som sagt ut på att vända hundens förväntningar. Vi vill få hunden att tycka att det är trevligt att vara ensam. Istället för att den får ångest när den lämnas ensam så ska den i början ha en positiv förväntan inför din återkomst och med tiden lär den sig sen att slappna av direkt när du lämnar den eftersom att den vet att du snart kommer hem igen. Många hundar känner sig övergivna när vi lämnar de och därför får de ångest och panik som yttrar sig i gnällande, skällande, irrande (som sätter igång både blåsa och mag-tarmsystem vilket resulterar i kissande och lös avföring). Dessa hundar går hela tiden omkring med en inre stress som i vardagen kan ge andra problem som t.ex. överdriven vakt, problem med hundmöten, dragande i koppel, svårighet att fokusera och lyssna. Ett problem kommer sällan ensam, men lyckas man ta itu med grundproblemet som i dessa fall är separationsångesten så blir hunden snart lugnare över lag och de andra problemen blir mycket lättare att träna bort.
När vi tränar en hund med separationsångest är tillvägagångssättet inte helt olikt hur vi tränar en omplaceringshund. Vi lämnar den korta stunder åt gången, många gånger i rad. Fast första gången börjar vi med att bara öppna och stänga dörren utan att gå ut, för att vi vill hinna belöna hunden innan dess ångest sätter igång. Det viktigaste är att inte bry sig om hunden, ingen ögonkontakt som kan förmedla känslor eller sätta igång hundens oro eller upphetsning. Så varje gång vi öppnar och stänger dörren gör vi det utan att titta på hunden, men direkt efter att vi stängt den slänger vi godis till hunden. I början slänger vi godiset på hunden och sen närmare och närmare hundens självvalda viloplats - som inte får vara precis innanför dörren eftersom att vi vill få bort hundens fokus därifrån.
Så börja med att bara öppna och stänga dörren, därefter öppna - gå ut - gå in - stäng, sen öppna - gå ut - lås - lås upp - gå in - stäng. När ni kommit såhär långt och öppnat/stängt minst 10 ggr är det dags att öka sekundrarna ni är utanför dörren innan ni öppnar. Kolla klockan och öka gradvis men sakta, 1s, 2s, 5s, 7s, 10s osv. När ni kommit upp i 15 s känner ni säkert att ni kan börja gå ifrån, men gå inte för långt eftersom att hunden har extremt bra hörsel och hör dig lämna dörren bakom dig. Bor du i trapphus ta trapporna upp och ner och inte hissen. Glöm inte att ha koll på klockan. När du är uppe i fem minuter kan du öka snabbare till 10, sen 15, sen 20, sen 25, sen 30 och sen en timme. När man kommit över 20 minuter brukar man ha kommit över nästa viktiga tröskel och hunden har med största sannolikhet lagt sig ner där inne och sitter inte längre spänt och väntar på dig.
När du kommit upp i en timme så kan du gott och väl lämna hunden 2-3 ggr på en dag och vara borta en timme åt gången, belöna fortfarande hunden med godis när du kommer hem. Släng de på golvet och låt hunden äta upp bitarna medan du kopplar. Genom att inte hälsa glatt på hunden förblir hunden lugn och kissar av sig eventuell upphetsning utomhus istället för at stressa upp sig inomhus.
Efter första dagen du lämnat en hund en hel timme åt gången kan du lämna hunden 2 timmar och sen 3 timmar och sen är det viktigaste att du rastar hunden innan den hinner stressa upp sig inomhus pga att den är kissnödig. Har den aldrig tidigare gått 6 timmar utan att kissa och såvida du inte är helt säker på att hunden verkligen sovit precis innan du kommer hem så kan du inte förvänta dig att kunna gå från 2-3 timmar till 6 timmar i ett skutt. Då kan du lätt råka backa bandet pga att hunden fått stressen och ångesten tillbaka även om det nu satts igång av blåsan och inte separationsångest.
När du nu kan lämna hunden och veta att den mår bra och vilar när du är borta så kom ihåg att inte falla tillbaka, fortsätt lämna den en stund varje dag även om det bara blir en timme åt gången på helgerna medan du besöker grannen på en fika.
När du ensamhetstränar hunden så för noga anteckningar över hur många ggr du tränade och hur länge du lämnade hunden varje gång så att du inte råkar gå för fort fram och tydligt ser hur du kan backa bandet vid eventuellt bakslag.
Behöver du hjälp att komma igång med ensamhetsträningen så ta kontakt med mig eller någon annan instruktör som arbetar med positiv förstärkning. Det är inte alltid så lätt som det tycks vara när man bara läser om det. Alla hundar är olika och träningen kan behöva individanpassas även om tekniken är densamma.
Ta hand om din hund!
Mvh Camilla Stefansdotter
lördag 24 november 2012
Aktivering för regniga dagar - Introduktion
Många hundraser kräver en hel del aktivering. Det är absolut inte ovanligt att en hund kräver 2-3 timmars aktivering per dag, och det säger ju sig självt att alla de timmarna inte bara bör vara fritt spring och inte heller koppelpromenader. Mental aktivering är minst lika viktig, och för många raser väldigt viktig. Vattenhundar (pudlar, lagottos mfl), vallhundar (border collie, aussies mfl), terriers (wheaten, jack russell mfl) och brukshundar (schäfrar, pinschrar, rottisar mfl) är bara några exempel på alla de raser som behöver ordentlig mental aktivering. Är man sen inte hemma i veckorna och kan aktivera hunden, och kanske inte heller ägnar flera timmar morgon eller kväll åt det så återstår ju bara helgerna. Många hundägare ser helgerna som tiden de har att spendera med hunden och göra sånt som är roligt och aktiverande.
Och om det då regnar hela helgen så händer det kanske framför allt att man själv tappar motivationen att aktivera både sig och hunden, och det är därför jag tänkte starta denna inläggsserie om Aktivering för regniga dagar.
Jag har redan i tidigare inlägg nämnt att klickerträning är bra inomhusaktivering, men jag tänkte att jag helt enkelt ska skriva inlägg med mer konkreta träningstips; hur gör man? Så varje gång det regnar - det är iaf målet - så kommer jag att skriva ett inlägg om någonting man kan göra inomhus. Ofta kommer inläggen omfatta sånt man kan lära hunden med hjälp av klicker (eller sitt Bra!-ord, de som gått kurs hos mig vet vad det betyder) men jag kommer även att ta upp annat som man kan göra inomhus.
Om man själv har en slappardag och bara glor på TV eller städar hemma eller ägnar sig åt andra sysslor man annars inte hinner med, så kan man ställa klockan på att en gång i timmen (t.ex. under reklampauser eller innan/efter en måltid) ägna 5-10 minuter åt att träna hunden mentalt. Säg att du går upp kl 9 på morgonen en lördag och går och lägger dig kl 10-11 på kvällen, under den tiden kan du hinna med iaf 8 pass av aktivering á 5-10 minuter. Det blir som minst 40 min och som högst 80 min intensiv mental aktivering.
Det viktigaste är att lägga upp en plan för vad det är du vill träna. Jag rekommenderar att t.ex. klickerträna i intervaller om 10 försök. I klickerträning inväntar man hundens initiativ och låter hunden fundera mycket själv, man väntar medan hunden tittar bort och pausar/funderar och låter hunden komma tillbaka när den är redo. Om hunden går och lägger sig så avslutar man passet och återkommer till övningen nästa gång klockan ringer eller vad man nu har för system för att veta när nästa pass ska inträffa. Så under ett pass om 10 försök så kansske hunden pausar 4 gånger och låter dig vänta upp till 30 sekunder, och i början om du satt ett för högt kriterie så kanske du misslyckas 6 av 10 gånger, men hunden har ändå fått tänka. Efter 10:e försöket pausar du två minuter medan du förebereder dig för nästa omgång om 10. Du kanske behöver sänka eller höja ditt kriterie eller så kanske du helt enkelt behöver hämta mer godis eller föra logg över hur denna förra omgång gått.
När mina tips omfattar sånt man kan göra med klickerträning så kommer jag att utgå ifrån att den som testar tipset redan är bekant med klickerträning och redan har klickat in sin hund. Om man inte har klickat in sin hund kan man försöka att träna med sitt Bra!-ord. Om man blir inspirerad av inläggen men inte har en inklickad hund rekommenderar jag att man gör om övningen så att den passar en själv och sin hund, eller kollar efter en klickerkurs att gå med sin hund. Den investeringen kommer man att ha mycket nytta av om man väljer att göra den.
Mvh Camilla Stefansdotter
Och om det då regnar hela helgen så händer det kanske framför allt att man själv tappar motivationen att aktivera både sig och hunden, och det är därför jag tänkte starta denna inläggsserie om Aktivering för regniga dagar.
Jag har redan i tidigare inlägg nämnt att klickerträning är bra inomhusaktivering, men jag tänkte att jag helt enkelt ska skriva inlägg med mer konkreta träningstips; hur gör man? Så varje gång det regnar - det är iaf målet - så kommer jag att skriva ett inlägg om någonting man kan göra inomhus. Ofta kommer inläggen omfatta sånt man kan lära hunden med hjälp av klicker (eller sitt Bra!-ord, de som gått kurs hos mig vet vad det betyder) men jag kommer även att ta upp annat som man kan göra inomhus.
Om man själv har en slappardag och bara glor på TV eller städar hemma eller ägnar sig åt andra sysslor man annars inte hinner med, så kan man ställa klockan på att en gång i timmen (t.ex. under reklampauser eller innan/efter en måltid) ägna 5-10 minuter åt att träna hunden mentalt. Säg att du går upp kl 9 på morgonen en lördag och går och lägger dig kl 10-11 på kvällen, under den tiden kan du hinna med iaf 8 pass av aktivering á 5-10 minuter. Det blir som minst 40 min och som högst 80 min intensiv mental aktivering.
Det viktigaste är att lägga upp en plan för vad det är du vill träna. Jag rekommenderar att t.ex. klickerträna i intervaller om 10 försök. I klickerträning inväntar man hundens initiativ och låter hunden fundera mycket själv, man väntar medan hunden tittar bort och pausar/funderar och låter hunden komma tillbaka när den är redo. Om hunden går och lägger sig så avslutar man passet och återkommer till övningen nästa gång klockan ringer eller vad man nu har för system för att veta när nästa pass ska inträffa. Så under ett pass om 10 försök så kansske hunden pausar 4 gånger och låter dig vänta upp till 30 sekunder, och i början om du satt ett för högt kriterie så kanske du misslyckas 6 av 10 gånger, men hunden har ändå fått tänka. Efter 10:e försöket pausar du två minuter medan du förebereder dig för nästa omgång om 10. Du kanske behöver sänka eller höja ditt kriterie eller så kanske du helt enkelt behöver hämta mer godis eller föra logg över hur denna förra omgång gått.
När mina tips omfattar sånt man kan göra med klickerträning så kommer jag att utgå ifrån att den som testar tipset redan är bekant med klickerträning och redan har klickat in sin hund. Om man inte har klickat in sin hund kan man försöka att träna med sitt Bra!-ord. Om man blir inspirerad av inläggen men inte har en inklickad hund rekommenderar jag att man gör om övningen så att den passar en själv och sin hund, eller kollar efter en klickerkurs att gå med sin hund. Den investeringen kommer man att ha mycket nytta av om man väljer att göra den.
Mvh Camilla Stefansdotter
Drömmer om framtiden denna regniga lördag.
Idag regnar det för fullt och många hundägare tar nog chansen att vara inne och pyssla med sånt de inte hunnit i veckan och hundarna får chansen att bara vara och njuta av att ha matte och husse omkring sig.
Till de som ensamhetstränar sin valp eller vuxna hund vill jag påminna om att gå hemifrån iaf en liten stund idag, trots regnet; gå och handla eller gör något annat som inte tar så lång tid.
Till de som hade tänkt aktivera hunden idag men tappade hoppet när de såg regnet vill jag säga att det finns massor av bra sätt att aktivera hunden inomhus. Man kan gömma saker som hunden får leta upp. Man kan lära hunden skilja på olika dofter genom att börja med en doft och belöna när hunden hittar rätt. Man kan klicka in hunden och prova på targeting, shaping eller capturing - alltså man kan testa att få hunden att nudda en målpinne eller målmatta, man kan forma fram ett beteende; t.ex. rulla runt, och man kan fånga beteenden som hunden gör naturligt; t.ex. backa, stå på två ben (många småhundar gör detta titt som tätt - t.ex. papilloner, små terriers mfl.), spela död.
Själv sitter jag här vid fönstret i köket, tittar ut på regnet och drömmer om framtida hundkurser. Drömmen vore att ha en lokal där jag kunde rymma iaf 6 hundar och deras ägare på valpkurser och aktiveringskurser. Lokalen skulle ha en inhägnad gård där vi kunde hålla till regnfria dagar och den skulle ligga i nära anslutning till skog och gärna en öppen äng. När man ändå drömmer så kan man ju drömma stort, eller hur?
En sån här lokal skulle göra det möjligt att hålla kurser året om och även på kvällarna på vardagar, vilket inte är så lockande annars, speciellt inte den mörka delen av året. Redan i slutet av september blir det ju mörkt vid sex-sju på kvällen.
Men när man bor i Stockholm så känns en sån här lokal verkligen bara som en dröm, de bästa lokalerna är redan tagna - eller så är de barndagis eller används till andra typer av kurser och evenemang eller så välkomnar hyresvärdar och bostadsrättföreningar helt enkelt inte hundverksamheter. Man måste ha tur om man ska hitta en sån här bra lokal.
Så nu ska jag drömma vidare lite till medan det fortfarande regnar...
Mvh Camilla Stefansdotter
Till de som ensamhetstränar sin valp eller vuxna hund vill jag påminna om att gå hemifrån iaf en liten stund idag, trots regnet; gå och handla eller gör något annat som inte tar så lång tid.
Till de som hade tänkt aktivera hunden idag men tappade hoppet när de såg regnet vill jag säga att det finns massor av bra sätt att aktivera hunden inomhus. Man kan gömma saker som hunden får leta upp. Man kan lära hunden skilja på olika dofter genom att börja med en doft och belöna när hunden hittar rätt. Man kan klicka in hunden och prova på targeting, shaping eller capturing - alltså man kan testa att få hunden att nudda en målpinne eller målmatta, man kan forma fram ett beteende; t.ex. rulla runt, och man kan fånga beteenden som hunden gör naturligt; t.ex. backa, stå på två ben (många småhundar gör detta titt som tätt - t.ex. papilloner, små terriers mfl.), spela död.
Själv sitter jag här vid fönstret i köket, tittar ut på regnet och drömmer om framtida hundkurser. Drömmen vore att ha en lokal där jag kunde rymma iaf 6 hundar och deras ägare på valpkurser och aktiveringskurser. Lokalen skulle ha en inhägnad gård där vi kunde hålla till regnfria dagar och den skulle ligga i nära anslutning till skog och gärna en öppen äng. När man ändå drömmer så kan man ju drömma stort, eller hur?
En sån här lokal skulle göra det möjligt att hålla kurser året om och även på kvällarna på vardagar, vilket inte är så lockande annars, speciellt inte den mörka delen av året. Redan i slutet av september blir det ju mörkt vid sex-sju på kvällen.
Men när man bor i Stockholm så känns en sån här lokal verkligen bara som en dröm, de bästa lokalerna är redan tagna - eller så är de barndagis eller används till andra typer av kurser och evenemang eller så välkomnar hyresvärdar och bostadsrättföreningar helt enkelt inte hundverksamheter. Man måste ha tur om man ska hitta en sån här bra lokal.
Så nu ska jag drömma vidare lite till medan det fortfarande regnar...
Mvh Camilla Stefansdotter
fredag 23 november 2012
Träna med hunden i lina innan du släpper den lös
Precis som Zak gör här i videon så är jag också för att man ska använda lina på hunden när man tränar den inför att vara lös. Zak använder en lina (eller som han kallar det - långt koppel) på 30 fot som är ungefär 9 meter. Jag skulle valt en lina på iaf 15 meter till en hund av Indys ras. Längden på linan beror på ras och ursprungsuppgift. Har du frågor på vilken längd på lina du bör ha till din hund, så hör av dig till mig på facebook eller genom att kommentera det här inlägget.
Och sen så ser ni att Zak inte har sele på sin hund - har man lina ska man alltid ha sele! Om man inte har sele kan man riskera att hunden får en whiplashskada ifall den skulle dra iväg mot någonting och man håller emot. "Pang!", säger det så får hunden riktigt ont. Inte värt det. Y-sele är rätt val när man har lina på hunden.
Jag förstår varför han använder freesbeen när han tränar med flickvännens hund Indy, det är Indys absoluta favorit, men personligen tycker jag att man ska vara lite mer innovativ än så - varierande och oförutsägar. Jag älskar att han springer med hunden och använder allt som finns i närheten som störningsmoment för att kunna träna inkallning. Det är jättebra att göra som han gör här, att fokusera på en sak i taget - här inkallning - men en hund kan lätt tråkas ut och beroende på ras så kan man behöva införa andra signaler tidigt. Om hunden t.ex. hade varit av vaktande ras hade jag infört stanna och vänta så att hunden förstår att det är ok att se men inte röra.
Mvh Camilla Stefansdotter
Och sen så ser ni att Zak inte har sele på sin hund - har man lina ska man alltid ha sele! Om man inte har sele kan man riskera att hunden får en whiplashskada ifall den skulle dra iväg mot någonting och man håller emot. "Pang!", säger det så får hunden riktigt ont. Inte värt det. Y-sele är rätt val när man har lina på hunden.
Jag förstår varför han använder freesbeen när han tränar med flickvännens hund Indy, det är Indys absoluta favorit, men personligen tycker jag att man ska vara lite mer innovativ än så - varierande och oförutsägar. Jag älskar att han springer med hunden och använder allt som finns i närheten som störningsmoment för att kunna träna inkallning. Det är jättebra att göra som han gör här, att fokusera på en sak i taget - här inkallning - men en hund kan lätt tråkas ut och beroende på ras så kan man behöva införa andra signaler tidigt. Om hunden t.ex. hade varit av vaktande ras hade jag infört stanna och vänta så att hunden förstår att det är ok att se men inte röra.
Mvh Camilla Stefansdotter
onsdag 21 november 2012
Zak George & den självklara kommunikationen
Jag delade ovanstående filmklipp med hundtränaren Zak George på facebooksidan för ett tag sen och skrev en reaktion på att han säger att "Having a welltrained dog, is nothing more than a sideeffect of having an exceptional relationship with your dog".
Jag fick en del reaktioner på det påståendet och för att förklara hur jag menar så ville jag skriva det här inlägget.
I andra inlägget om valpens första månader i det nya hemmet tar jag upp relationsbyggande och samarbete.
"Att ha ett bra samarbete innebär inte bara att man kan klara svårare uppgifter eller tricks tillsammans, det innebär också att man har en bra kommunikation - en självklar kommunikation - som gör att hunden alltid i första hand vänder sig till dig istället för att ta saken i egen tass. Det kan t.ex. göra så att din hund inte bara sneglar på dig innan den börjar skälla på ytterdörren utan istället så tittar den på dig och väntar på att få se hur du reagerar: har du full koll på vem det är och gör något eller behöver hunden göra dig uppmärksam på att något är i görningen?
Det här är en av de största skillnaderna mellan en varg och en hund; en uttalad, framavlad, medfödd förmåga och vilja att samarbeta, och det gör man allra bäst i att uppmuntra så tidigt som möjligt."
Och det är det här jag menar när jag håller med Zak om att en "väluppfostrad" hund är en positiv bieffekt av att ha en bra relation med sin hund. Zak säger till och med att det är en bieffekt av att ha en "exceptionell" relation med sin hund, och det är nog ett bättre uttryck. Har man en exceptionell relation med sin hund som grundar sig inte bara på samarbete och glädje men också en djup förståelse för sin hunds språk och just din hunds användande av allt från kroppsliga signaler till ljud/skall mm - och om man dessutom är bra på att själv reagera på det sätt man vill reagera i olika situationer - så utvecklar man en självklar kommunikation mellan sig och sin hund. Den här självklara kommunikationen kräver naturligtvis tid och engagemang och inte minst tålamod, och gör till sist att hunden alltid vänder sig till dig i första hand. Och om hunden alltid kollar med dig när den tvekar inför vad som i den situationen är det bästa valet så kan du inte kalla hunden annat än väluppfostrad. Denna väluppfostrade hund väljer rätt alternativ av flera för att du uppmuntrat rätt alternativ tidigare och den vänder sig till dig när den tvekar för att den vet att du kommer att fortsätta att vägleda den åt rätt håll.
Det är också den här självklara kommunikationen som är anledningen till att jag bara arbetar med positiv förstärkning, för om man gör någonting som på minsta vis skadar hundens tillit till en så minskar hundens vilja att kommunicera. Denna självklara kommunikation är inte självklar i alla människors relationer till sina hundar, men den borde vara målet med uppfostran. Med första hunden kan det ta åratal innan man lär sig hunden helt och fullt och innan man själv lär sig att kommunicera på ett bra sätt med hunden. Med nästa hund, när man har lite erfarenhet av motgångar och medgångar, går det lite snabbare. Och ju mer tid man spenderar med att observera sin hunds språk och tolka alla signaler, desto snabbare lär man sig sin egen roll i denna självklara kommunikation. Sen finns det människor som helt enkelt verkar ha fallenhet för det här med hundar och hundspråk, precis som att vissa har fallenhet för matematik eller att trösta människor som sörjer eller mår dåligt. Det är ofta dessa människor som blir hundpsykologer, hundtränare och hundinstruktörer inom modern - mjuk - hundträning.
Viktigt att tillägga är att bara för att man inte har den här självklara kommunikationen med sin hund så innebär det inte att man inte har en bra relation med sin hund.
Jag hoppas att alla människor som har en hund som inte anses vara väluppfostrad kommer ihåg ett par saker: För det första är definitionen av väluppfostrad olika mellan olika människor, trivs du med din hund och är du nöjd med hur den reagerar och agerar så är det det viktigaste. Och bara för att du inte har denna självklara kommunikation med din hund betyder inte det att du inte har en bra relation med din hund, men om den finns där så kan du med all rätt kalla er relation för exceptionell.
Och bara för att man inte har en väluppfostrad hund så innebär inte det att man har en dålig relation med sin hund.
Det är några saker man inte får glömma när hundtränare uttalar sig om hundar och relationer, att som i det här fallet så spenderar Zak i princip 24h om dygnet med sina hundar, han jobbar med hundar och han har fallenhet för hundspråk och positiv kommunikation. Han har med sina egna hundar haft möjligheten till något som han själv anser är väldigt viktigt när man bygger en god relation med sin hund, han har haft tid att vara med valpen så mycket som möjligt hela valpens första levnadsår - han har haft tid och möjlighet att finnas där och vägleda, observera och övervaka hunden hela vägen, i alla situationer.
En riktigt bra relation mellan hund och ägare innebär inte bara tillit och glädje utan även tid till engagemang, kommunikation, förståelse och ömsesidig respekt.
Mvh Camilla
måndag 19 november 2012
Valpens första månader i det nya hemmet - del 2
I den här delen tänkte jag ta upp lite mer om uppfostran och träning av valpen. Till viss del kommer jag att komma in på konkreta tips och träningsråd men jag kommer också att prata om det mer generellt eftersom att inte alla har samma krav på sin hund och inte heller behöver lära den vissa saker. Mycket beror på hur man bor och hur hundens dagliga liv ser ut. En hund i stan och en hund på landet behöver olika gränser och olika delar i sin vardagslydnad.
Generellt sett behöver alla valpar lära sig vissa saker, som de jag tog upp i del 1; socialisering, miljöträning, ensamhetsträning och rumsrenhet och en hel del annat också som kontaktsökande, att inte hoppa upp i ansiktet på allt och alla och att inte springa fram till främmande hundar eller människor på promenad. De behöver lära sig att det finns en tid och en plats för allt; det finns tillfällen då glädjeskuttande uppskattas och tillfällen då det är viktigt att slappna av och bara vara.
I det mesta av det man vill lära hunden finns det några nyckelord man bör ta till sig
*Ha tålamod
*Vägled hunden innan du börjar förvänta dig något
*Sätt tydliga gränser
*Var konsekvent i din uppfostran
Att träna en valp
Vad behöver valpen lära sig och var börjar man?
Det absolut viktigaste är att du bygger en relation med din hund, en positiv relation som grundar sig på tillit, glädje och samarbete.
Det är viktigt att du vet att du kan lita på din hund. Nu menar jag inte att det är viktigt att du kan lita på att hunden aldrig gör sånt du inte vill att den ska göra, utan däremot är det viktigt att du kan lita på att du känner din hund och vet hur den kommer reagera i olika situationer. Det är därför om du någon gång väljer att gå en kurs som jag som instruktör lär dig som hundägare att lära din hund. Jag känner till din hunds ras, ursprungsuppgift, grundläggande motiverande element, åldersspecifika betenden och behov mm, men det är du som känner din hund bäst. Det är du som vet hur just din hund reagerar när den hamnar i en oväntad situation eller i en känd situation. Jag kan läsa hundens språk och hjälpa dig att tolka hundens signaler men det är du som hundägare som vet i vilken situation som hunden kommer att göra vad.
Det är också viktigt att din hund kan lita på dig. Det är viktigt att din hund litar på att du klarar dig själv så att den inte blir överdrivet vaktande, det är viktigt att den litar på att du alltid skyddar den, ger den mat, motion och lugn och ro när det är dags att vila. Hunden behöver kunna lita på att du som ägare alltid kommer att tillfredsställa hundens grundläggande fysiologiska och mentala behov. Hunden behöver få lära känna dig så att han/hon vet hur du fungerar i olika situationer så att den alltid vet sin roll. Om hunden kan lita på ditt beteende och dina val så ökar sannolikheten för att hunden lär sig ditt språk och vad du menar när du försöker lära den något eller komunicera i vardagen.
Det är viktigt att relationen bygger på samarbete mellan er båda. När ni gör saker tillsammans ökar både din och hundens tillit. Om du gör saker utan att ta hänsyn till hunden blir hunden också självständig. Naturligtvis är det viktigt att hunden blir initiativtagande och gärna testar nya saker - men i så hög grad som möjligt tillsammans med dig. Och om du inte tar hänsyn till din hund, varför skulle då hunden ta hänsyn till dig? Att ha ett bra samarbete innebär inte bara att man kan klara svårare uppgifter eller tricks tillsammans, det innebär också att man har en bra kommunikation - en självklar kommunikation - som gör att hunden alltid i första hand vänder sig till dig istället för att ta saken i egen tass. Det kan t.ex. göra så att din hund inte bara sneglar på dig innan den börjar skälla på ytterdörren utan istället så tittar den på dig och väntar på att få se hur du reagerar: har du full koll på vem det är och gör något eller behöver hunden göra dig uppmärksam på att något är i görningen?
Det här är en av de största skillnaderna mellan en varg och en hund; en uttalad, framavlad, medfödd förmåga och vilja att samarbeta, och det gör man allra bäst i att uppmuntra så tidigt som möjligt.
Med glädje kommer man långt. Alla vet ju att det som man lättast lär sig är det som man tycker är roligt att lära sig. Både barn och vuxna lär sig saker lättast när det går att relatera till något de tycker är kul. Hur många barn kan inte alla regler inom fotboll och vem som spelar för vilket lag men har svårt att memorera en enkel dikt eller hur många som dog i andra världskriget? Även hundar lär sig lättast när de har kul. Och för oss hundägare är det ju så mycket roligare att lära hunden något när man märker att den har roligt. Det bästa sättet att föra in glädje i en relation med sin hund är att belöna och berömma de beteenden vi vill ha och nonchalera de beteenden vi vill släcka ut. (Jag kommer troligtvis att vid ett senare tillfälle skriva mer om aktiv nonchalans.) Om hunden har roligt med dig så ökar både viljan till att samarbeta och hundens tillit till dig. Var oförutsägbar på promenader, ta nya svängar, hitta roliga gömmor, öka och sänk farten, hitta på nya sätt att motionera eller träna hjärnan. Använd allt som finns runtomkring dig för att vara oförutsägbar; en parkbänk, en sten, ett träd, ett staket. Oförutsägbart är roligt och ökar hundens uppmärksamhet och vilja att följa dig.
Det kommer mycket naturligare för hunden att lyssna på dina signaler om du leker fram dom. Ett exempel är att för att lära hunden stanna på signal så spring, säg stopp och stanna, spring, säg stopp och stanna - belöna stoppet genom att springa vidare. Ha ett kriterie åt gången och strunta i om hunden gör något annat galet, bara ni har kul och hunden lär sig det här nya just nu. Du kanske inte vill att hunden hoppar men den kan ju lätt göra det när den har kul och blir upphetsad av att springa så ignorera det och fokusera på stopp. När hundens sen med glädje stannar så fort du säger stopp kan du lägga till kriteriet att alla fyra tassar ska vara på marken (d v s att inte hoppa, fast vi slipper använda en negation).
Många hundar tycker också att det är roligare att träna korta pass här och där än att köra en timme i sträck, så gå en vanlig promenad men stanna lite här och var och träna sånt som hunden behöver lära sig; t.ex. fot/sida, sitt, ligg, stanna kvar, apport eller vad det nu kan vara. Och undvik att träna samma moment på samma plats dag ut och dag in eftersom att du då riskerar att hunden kopplar momentet till platsen och således inte lär sig att gå fot eller ligga oavsett var den är.
Vardagslydnad
Om vi nu ska gå vidare till vad valpen behöver lära sig inom vardagslydnad så börjar allt med kontaktsökande och trygghet. Man börjar med enklare kontaktövningar som belönas med godis och sen när hunden har förstått att ögonkontakt är bra kan man göra övningar som belönas med lek. Om man börjar med lekbelöningar kan man få en valp som är för upphetsad för att kunna fokusera på något nytt. För nya vardagslydnadsmoment är godis det bästa eftersom att hunden förblir lugn och koncentrerad, om inte godiset är alldeles för gott naturligtvis. När hunden tar ögonkontakt som självklart i övningarna applicerar man det i vardagen - man väntar på ögonkontakt innan dörren öppnas, innan valpen får mat osv.
Efter det börjar man med att belöna spontant kontaktsökande. Man kan välja vilken typ av kontakt man vill belöna; om man bara vill belöna ögonkontakt eller även fysiskt kontaktsökande. Många hundraser vill gärna ha ögonen på annat i olika situationer och kan då uppmuntras att ta kroppslig kontakt, t.ex. komma nära intill. Om hunden inte vill ge ögonkontakt men väljer att komma nära för att du har uppmuntrat det tidigt så har den ett sätt att visa "ja husse/matte jag är med dig, jag vill bara inte ta blicken ifrån den där hotfulla mannen" istället för att du inte har någon aning om ifall din hund är så fokuserad att den inte lyssnar eller går att lita på.
Trygghet uppmuntrar vi på liknande sätt genom att belöna kontaktsökande med klappar och smek och genom att visa hunden att "ja jag är här för dig, du kan slappna av". Tänk dig att du är på en pendeltågsperrong med massor av folk och din hund står tryckt mot ditt ben, lägg då ner handen på hundens rygg eller klappa den i ljumsken om hunden är stor och visa med smekningar att du finns där. Om hunden är liten sätter du dig på huk och klappar hunden på bröstet eller sidan för att visa att allt är ok. Även en liten hund behöver känna sig trygg på marken så lyft den inte i tid och otid utan bara när du behöver, t.ex. när du rumsrenhetstränar den. Om du märker att hunden blir stressad så testa att ge den en godbit, en enkel hård torfoderkula går bra. Om hunden inte alls reagerar på godbiten, så är sannolikheten hög för att hunden är alldeles för stressad för att lära sig att bli trygg i den situationen där och då. Då gör du bäst i att lämna sitiationen och gå tillbaka senare med en ny plan: kanske kan du närma dig på längre avstånd eller nöja dig med att korsa perrongen eller stå närmast dörrarna och bara så länge att hunden inte hinner stressa upp sig. Se till att övningen avslutas medan den går bra, det går inte att pressa fram trygghet. Ett undantag som bekräftar den regeln kan vara fordon; om hunden blir stressad av att åka buss första gången så gå av, men nästa gång har du en plan: vad vill du att hunden ska göra? Va t.ex. beslutsam med att hunden ska ligga på golvet hela resan och belöna den när de gör det och åk hela bussresan så att hunden till slut ligger fint på golvet.
Under tiden du jobbar med ovanstående kan du börja lära valpen enklare lydnad som att sitta, ligga och stanna kvar. Det är också viktigt att du tidigt vänjer valpen vid att vara lös och att lyssna på dig. Var ingen hönsmamma när valpen är lös utan var oförutsägbar och rolig. Skilj på inkallning och riktning och visa ny riktning (t.ex. med handen utsträckt och ordet "häråt") oftare än du kallar in och gör varje inkallning rolig och avsluta inte varje inkallning med att du kopplar valpen utan belöna oftare med att hunden får springa igen - med dig eller bort från dig i en riktning du valt. Hitta sånt som din valp tycker är rolig och lek på sånt sätt som valpen vill leka på; för vissa kan det innebära att rulla runt på marken och brottas. Och om du vet med dig att du är i ett område där valpen har för mycket distraktionsmoment eller om du har en dålig dag eller om valpen har en dålig dag så släpp inte valpen alls. Fresta inte lyckan när du anar att du kan misslyckas utan lägg krutet på att lyckas när du väl försöker.
Om du har motsatt problem, om valpen är riktigt duktig lös men omöjlig i koppel så koppla den bara när du har kraft, ork och energi att lägga ner på att verkligen träna på att gå i koppel. Jag hade en border collie på valpkurs en gång som aldrig hade gått i koppel tidigare eftersom att familjen bodde mitt ute i skogen och för att han skulle fokusera det minsta på kursen så fick han ha lina hela tiden som matten bara ställde sig på när han var påväg för långt bort men han slapp kort koppel eftersom att det störde honom för mycket. Kursen innehöll tillräckligt mycket nytt utan att han skulle behöva frustreras av det korta kopplet också.
Lägg grunden för en underbar relation med din hund genom tillit, samarbete och glädje. Fokusera på kontaktsökande och trygget väldigt tidigt och skriv en lista på vad som är viktigt för din valp att kunna till vardags. Vissa hundar bor så att de behöver koppelträning tidigt och konsekvent och andra inte. Vissa ägare vill lägga grunden för att så fort som möjligt kunna träna elitlydnad eller någon rolig hundsport. Vissa ägare har barn och barnvagn och behöver jobba mest på att få en lugn hund som inte drar iväg med hela ekipaget eller fastnar med kopplet i hjulen.
Var oförutsägbar och ha kul så att hunden vill följa dig vart du än går och vad du än gör.
Mvh Camilla
Generellt sett behöver alla valpar lära sig vissa saker, som de jag tog upp i del 1; socialisering, miljöträning, ensamhetsträning och rumsrenhet och en hel del annat också som kontaktsökande, att inte hoppa upp i ansiktet på allt och alla och att inte springa fram till främmande hundar eller människor på promenad. De behöver lära sig att det finns en tid och en plats för allt; det finns tillfällen då glädjeskuttande uppskattas och tillfällen då det är viktigt att slappna av och bara vara.
I det mesta av det man vill lära hunden finns det några nyckelord man bör ta till sig
*Ha tålamod
*Vägled hunden innan du börjar förvänta dig något
*Sätt tydliga gränser
*Var konsekvent i din uppfostran
Att träna en valp
Vad behöver valpen lära sig och var börjar man?
Det absolut viktigaste är att du bygger en relation med din hund, en positiv relation som grundar sig på tillit, glädje och samarbete.
Det är viktigt att du vet att du kan lita på din hund. Nu menar jag inte att det är viktigt att du kan lita på att hunden aldrig gör sånt du inte vill att den ska göra, utan däremot är det viktigt att du kan lita på att du känner din hund och vet hur den kommer reagera i olika situationer. Det är därför om du någon gång väljer att gå en kurs som jag som instruktör lär dig som hundägare att lära din hund. Jag känner till din hunds ras, ursprungsuppgift, grundläggande motiverande element, åldersspecifika betenden och behov mm, men det är du som känner din hund bäst. Det är du som vet hur just din hund reagerar när den hamnar i en oväntad situation eller i en känd situation. Jag kan läsa hundens språk och hjälpa dig att tolka hundens signaler men det är du som hundägare som vet i vilken situation som hunden kommer att göra vad.
Det är också viktigt att din hund kan lita på dig. Det är viktigt att din hund litar på att du klarar dig själv så att den inte blir överdrivet vaktande, det är viktigt att den litar på att du alltid skyddar den, ger den mat, motion och lugn och ro när det är dags att vila. Hunden behöver kunna lita på att du som ägare alltid kommer att tillfredsställa hundens grundläggande fysiologiska och mentala behov. Hunden behöver få lära känna dig så att han/hon vet hur du fungerar i olika situationer så att den alltid vet sin roll. Om hunden kan lita på ditt beteende och dina val så ökar sannolikheten för att hunden lär sig ditt språk och vad du menar när du försöker lära den något eller komunicera i vardagen.
Det är viktigt att relationen bygger på samarbete mellan er båda. När ni gör saker tillsammans ökar både din och hundens tillit. Om du gör saker utan att ta hänsyn till hunden blir hunden också självständig. Naturligtvis är det viktigt att hunden blir initiativtagande och gärna testar nya saker - men i så hög grad som möjligt tillsammans med dig. Och om du inte tar hänsyn till din hund, varför skulle då hunden ta hänsyn till dig? Att ha ett bra samarbete innebär inte bara att man kan klara svårare uppgifter eller tricks tillsammans, det innebär också att man har en bra kommunikation - en självklar kommunikation - som gör att hunden alltid i första hand vänder sig till dig istället för att ta saken i egen tass. Det kan t.ex. göra så att din hund inte bara sneglar på dig innan den börjar skälla på ytterdörren utan istället så tittar den på dig och väntar på att få se hur du reagerar: har du full koll på vem det är och gör något eller behöver hunden göra dig uppmärksam på att något är i görningen?
Det här är en av de största skillnaderna mellan en varg och en hund; en uttalad, framavlad, medfödd förmåga och vilja att samarbeta, och det gör man allra bäst i att uppmuntra så tidigt som möjligt.
Med glädje kommer man långt. Alla vet ju att det som man lättast lär sig är det som man tycker är roligt att lära sig. Både barn och vuxna lär sig saker lättast när det går att relatera till något de tycker är kul. Hur många barn kan inte alla regler inom fotboll och vem som spelar för vilket lag men har svårt att memorera en enkel dikt eller hur många som dog i andra världskriget? Även hundar lär sig lättast när de har kul. Och för oss hundägare är det ju så mycket roligare att lära hunden något när man märker att den har roligt. Det bästa sättet att föra in glädje i en relation med sin hund är att belöna och berömma de beteenden vi vill ha och nonchalera de beteenden vi vill släcka ut. (Jag kommer troligtvis att vid ett senare tillfälle skriva mer om aktiv nonchalans.) Om hunden har roligt med dig så ökar både viljan till att samarbeta och hundens tillit till dig. Var oförutsägbar på promenader, ta nya svängar, hitta roliga gömmor, öka och sänk farten, hitta på nya sätt att motionera eller träna hjärnan. Använd allt som finns runtomkring dig för att vara oförutsägbar; en parkbänk, en sten, ett träd, ett staket. Oförutsägbart är roligt och ökar hundens uppmärksamhet och vilja att följa dig.
Det kommer mycket naturligare för hunden att lyssna på dina signaler om du leker fram dom. Ett exempel är att för att lära hunden stanna på signal så spring, säg stopp och stanna, spring, säg stopp och stanna - belöna stoppet genom att springa vidare. Ha ett kriterie åt gången och strunta i om hunden gör något annat galet, bara ni har kul och hunden lär sig det här nya just nu. Du kanske inte vill att hunden hoppar men den kan ju lätt göra det när den har kul och blir upphetsad av att springa så ignorera det och fokusera på stopp. När hundens sen med glädje stannar så fort du säger stopp kan du lägga till kriteriet att alla fyra tassar ska vara på marken (d v s att inte hoppa, fast vi slipper använda en negation).
Många hundar tycker också att det är roligare att träna korta pass här och där än att köra en timme i sträck, så gå en vanlig promenad men stanna lite här och var och träna sånt som hunden behöver lära sig; t.ex. fot/sida, sitt, ligg, stanna kvar, apport eller vad det nu kan vara. Och undvik att träna samma moment på samma plats dag ut och dag in eftersom att du då riskerar att hunden kopplar momentet till platsen och således inte lär sig att gå fot eller ligga oavsett var den är.
Vardagslydnad
Om vi nu ska gå vidare till vad valpen behöver lära sig inom vardagslydnad så börjar allt med kontaktsökande och trygghet. Man börjar med enklare kontaktövningar som belönas med godis och sen när hunden har förstått att ögonkontakt är bra kan man göra övningar som belönas med lek. Om man börjar med lekbelöningar kan man få en valp som är för upphetsad för att kunna fokusera på något nytt. För nya vardagslydnadsmoment är godis det bästa eftersom att hunden förblir lugn och koncentrerad, om inte godiset är alldeles för gott naturligtvis. När hunden tar ögonkontakt som självklart i övningarna applicerar man det i vardagen - man väntar på ögonkontakt innan dörren öppnas, innan valpen får mat osv.
Efter det börjar man med att belöna spontant kontaktsökande. Man kan välja vilken typ av kontakt man vill belöna; om man bara vill belöna ögonkontakt eller även fysiskt kontaktsökande. Många hundraser vill gärna ha ögonen på annat i olika situationer och kan då uppmuntras att ta kroppslig kontakt, t.ex. komma nära intill. Om hunden inte vill ge ögonkontakt men väljer att komma nära för att du har uppmuntrat det tidigt så har den ett sätt att visa "ja husse/matte jag är med dig, jag vill bara inte ta blicken ifrån den där hotfulla mannen" istället för att du inte har någon aning om ifall din hund är så fokuserad att den inte lyssnar eller går att lita på.
Trygghet uppmuntrar vi på liknande sätt genom att belöna kontaktsökande med klappar och smek och genom att visa hunden att "ja jag är här för dig, du kan slappna av". Tänk dig att du är på en pendeltågsperrong med massor av folk och din hund står tryckt mot ditt ben, lägg då ner handen på hundens rygg eller klappa den i ljumsken om hunden är stor och visa med smekningar att du finns där. Om hunden är liten sätter du dig på huk och klappar hunden på bröstet eller sidan för att visa att allt är ok. Även en liten hund behöver känna sig trygg på marken så lyft den inte i tid och otid utan bara när du behöver, t.ex. när du rumsrenhetstränar den. Om du märker att hunden blir stressad så testa att ge den en godbit, en enkel hård torfoderkula går bra. Om hunden inte alls reagerar på godbiten, så är sannolikheten hög för att hunden är alldeles för stressad för att lära sig att bli trygg i den situationen där och då. Då gör du bäst i att lämna sitiationen och gå tillbaka senare med en ny plan: kanske kan du närma dig på längre avstånd eller nöja dig med att korsa perrongen eller stå närmast dörrarna och bara så länge att hunden inte hinner stressa upp sig. Se till att övningen avslutas medan den går bra, det går inte att pressa fram trygghet. Ett undantag som bekräftar den regeln kan vara fordon; om hunden blir stressad av att åka buss första gången så gå av, men nästa gång har du en plan: vad vill du att hunden ska göra? Va t.ex. beslutsam med att hunden ska ligga på golvet hela resan och belöna den när de gör det och åk hela bussresan så att hunden till slut ligger fint på golvet.
 |
| Bilden är tagen under Valpkurs Sommarspecial Juli 2010 |
Under tiden du jobbar med ovanstående kan du börja lära valpen enklare lydnad som att sitta, ligga och stanna kvar. Det är också viktigt att du tidigt vänjer valpen vid att vara lös och att lyssna på dig. Var ingen hönsmamma när valpen är lös utan var oförutsägbar och rolig. Skilj på inkallning och riktning och visa ny riktning (t.ex. med handen utsträckt och ordet "häråt") oftare än du kallar in och gör varje inkallning rolig och avsluta inte varje inkallning med att du kopplar valpen utan belöna oftare med att hunden får springa igen - med dig eller bort från dig i en riktning du valt. Hitta sånt som din valp tycker är rolig och lek på sånt sätt som valpen vill leka på; för vissa kan det innebära att rulla runt på marken och brottas. Och om du vet med dig att du är i ett område där valpen har för mycket distraktionsmoment eller om du har en dålig dag eller om valpen har en dålig dag så släpp inte valpen alls. Fresta inte lyckan när du anar att du kan misslyckas utan lägg krutet på att lyckas när du väl försöker.
Om du har motsatt problem, om valpen är riktigt duktig lös men omöjlig i koppel så koppla den bara när du har kraft, ork och energi att lägga ner på att verkligen träna på att gå i koppel. Jag hade en border collie på valpkurs en gång som aldrig hade gått i koppel tidigare eftersom att familjen bodde mitt ute i skogen och för att han skulle fokusera det minsta på kursen så fick han ha lina hela tiden som matten bara ställde sig på när han var påväg för långt bort men han slapp kort koppel eftersom att det störde honom för mycket. Kursen innehöll tillräckligt mycket nytt utan att han skulle behöva frustreras av det korta kopplet också.
Lägg grunden för en underbar relation med din hund genom tillit, samarbete och glädje. Fokusera på kontaktsökande och trygget väldigt tidigt och skriv en lista på vad som är viktigt för din valp att kunna till vardags. Vissa hundar bor så att de behöver koppelträning tidigt och konsekvent och andra inte. Vissa ägare vill lägga grunden för att så fort som möjligt kunna träna elitlydnad eller någon rolig hundsport. Vissa ägare har barn och barnvagn och behöver jobba mest på att få en lugn hund som inte drar iväg med hela ekipaget eller fastnar med kopplet i hjulen.
Var oförutsägbar och ha kul så att hunden vill följa dig vart du än går och vad du än gör.
Mvh Camilla
lördag 17 november 2012
Tålamod
Tålamod är en av de viktigaste egenskaper en hundägare kan ha. Har man inte tålamod innan så kan hunden lära en att ha det. Allt som är värt mödan kräver tålamod och att man tänker efter före.
Bland det viktigaste man kan lära sig själv när man ska lära hunden något är att man ibland behöver ta ett djupt andetag, ta ett steg tillbaka och fundera på nästa steg i lugn och ro innan man skrider till verket. Med lugn och tålamod visualiserar man målet man har framför sig, oavsett om det är lugna söndagspromenader varje dag, en hund som vaktar lagom mycket eller alla de där tricken man vill att hunden ska kunna. Om man fokuserar på vad man vill istället för vad man inte vill så är det också lättare att behålla tålamodet. En av de viktigaste sakerna som jag fick höra under min instruktörsutbildning var orden "Hunden förstår inte ordet inte. Säger du hoppa inte, så hör den hoppa! Säger du bit inte, så hör den bit!" Och även om hunden kanske inte förstår orden hoppa eller bit så är det budskapet du signalerar till din hund när du fokuserar på fel sak som är det viktiga. Går du runt och förebereder dig på att hunden kommer att dra iväg med dig på nästa promenad istället för att han inte kommer göra det och att dina metoder kommer att lyckas så minskar chansen för att du faktiskt kommer att lyckas för att du redan innan spänner dig och tar slut på hälften av tålamodet du egentligen besitter.
Om du befinner dig i en situation där du försöker lära hunden någonting nytt men inte lyckas, ta då ett djupt andetag och ett steg tillbaka och fundera på följande: är det metoderna som inte fungerar eller tar jag mig helt enkelt inte den tid som det faktiskt kräver och som både hunden och jag behöver?
Skynda långsamt!
Mvh Camilla
Bland det viktigaste man kan lära sig själv när man ska lära hunden något är att man ibland behöver ta ett djupt andetag, ta ett steg tillbaka och fundera på nästa steg i lugn och ro innan man skrider till verket. Med lugn och tålamod visualiserar man målet man har framför sig, oavsett om det är lugna söndagspromenader varje dag, en hund som vaktar lagom mycket eller alla de där tricken man vill att hunden ska kunna. Om man fokuserar på vad man vill istället för vad man inte vill så är det också lättare att behålla tålamodet. En av de viktigaste sakerna som jag fick höra under min instruktörsutbildning var orden "Hunden förstår inte ordet inte. Säger du hoppa inte, så hör den hoppa! Säger du bit inte, så hör den bit!" Och även om hunden kanske inte förstår orden hoppa eller bit så är det budskapet du signalerar till din hund när du fokuserar på fel sak som är det viktiga. Går du runt och förebereder dig på att hunden kommer att dra iväg med dig på nästa promenad istället för att han inte kommer göra det och att dina metoder kommer att lyckas så minskar chansen för att du faktiskt kommer att lyckas för att du redan innan spänner dig och tar slut på hälften av tålamodet du egentligen besitter.
Om du befinner dig i en situation där du försöker lära hunden någonting nytt men inte lyckas, ta då ett djupt andetag och ett steg tillbaka och fundera på följande: är det metoderna som inte fungerar eller tar jag mig helt enkelt inte den tid som det faktiskt kräver och som både hunden och jag behöver?
Skynda långsamt!
Mvh Camilla
torsdag 15 november 2012
Valpens första månader i det nya hemmet - del 1
När man får hem en valp, oavsett ras-/raser, så är det viktigt att den första veckan får bo in sig ordentligt och bara vara med familjen i lugn och ro. Alla nyblivna valpägare bör ta valpledigt eller passa på att få hem valpen lagom till den planerade semestern så att valpen får möjlighet till lugn och ro och få en grundläggande känsla av trygghet och harmoni.
När valpen kommer hem är det viktigt att man har de viktigaste sakerna klara för sig:
*Hur ska jag rumsrenhetsträna valpen? Ska jag använda mig av tidningspappersmetoden eller ska jag lyfta upp valpen och skynda ut med den så fort den behöver göra ifrån sig. En valp kommer att behöva göra ifrån sig när den har ätit, kissat, lekt, sovit och så fort någon kommer och hälsar på - då lyfter man valpen så fort den nosat på människan och går ut och låter den kissa innan man kommer in med valpen för fortsatt hälsande. Har man en riktigt glädjeskvättande valp (en valp som skvätter när den blir glad) så kan man behöva lyfta den och kissa den ute innan den får hälsa.
*Var ska valpen sova? Valpar måste inte sova i sängen utan det är upp till var ägare att själv bestämma var valpen ska sova. Oavsett vad som bestäms är det viktigt att ha reglerna klara för sig innan valpen kommer så att man sen kan vara konsekvent när man ska visa valpen var detta är. Valpen kan sova i sängen, i en öppen bur eller i en bädd. Oavett vilket så kan det vara bra att ha lite tidningspapper utlagt på golvet ifall olyckan skulle vara framme när du själv ligger och sover, och se till att valpen inte kan rusa runt i hela lägenheten utan börja med att ha valpen bara i ett eller två rum (men inte för långt ifrån dig) så slipper du hitta kiss och annat lite här och var. Om valpen vaknar på natten kan den också vara leksugen och då slipper du också att hunden tuggar på sånt som den inte får tugga på ifall den inte får vara i alla rum nu i början.
*Var får valpen vara och var får den inte vara? Om du vet att du inte kommer vilja ha din hund i köket (när du är där) när den är vuxen, eller i sovrummet, så se till att du lär den det redan nu. Om du inte kommer vilja ha valpen i soffan eller på köksstolen eller i yngsta barnets rum, så lär den det redan nu. Men kom ihåg att om du inte vill att hunden går in i ett rum när du inte är hemma så håll den dörren eller grinden stängd när du inte är hemma. När det gäller köket så rekommenderar jag att man håller sig till regeln att hunde inte får vara där när man lagar mat men att det är ok att den går in och ut när ingen är där. Jag kommer själv inte vilja ha min valp i köket tillsammans med mig så att jag slipper oroa mig för den heta ugnsluckan och att snubbla över valpen när jag bakar, för jag bakar en hel del.
Socialisering
När valpen har bott in sig ordentligt första veckan man man börja ta hem folk för att hälsa på. Och oavsett ras är det viktigt att valpen får träffa många olika människor i alla olika åldrar så att den blir van vid olika typer av människor. Vissa raser är det här ännu viktigare för - som vaktande raser och raser som har som benägenhet att bli reserverade (polarhundar, stora herdehundar, vinthundar, tempelhundar m.fl). Oavsett om din valp är renrasig eller en blandras så se till att läsa på ordentligt om rasen/raserna du valt så att du kan förebereda den inför vuxenlivet och socialisera den tillräckligt mycket. Det är också bra att gå hem till andra på besök och vänja en valp av t.ex. vaktande ras att vara i någon annans hem utan att vakta. Om valpen blir nervös eller alldeles för sprallig så håll den antingen nära dig eller lär den redan nu att vänta vid dörren - obs, en hund av vaktras kommer då att ta på sig uppgiften att vakta dörren även hos någon annan så det är viktigt att du redan när den är valp vet hur du vill hantera såna situationer, ska den få vakta och i så fall hur?
Observera också att en hund av vaktras inte börjar vakta ordentligt förrän den kommit upp i könsmognaden, vars tidpunkt varierar från ras till ras.
Socialisering handlar ju inte bara om att vänja valpen vid människor utan även andra hundar. Det är viktigt att valpen får träffa hundar av olika raser och olika åldrar och av båda könen, gärna både kastrerade och okastrerade. Valpkurs är bra att gå av den anledningen att den där får chans att lära sig hundspråk under ordnade förhållanden och för att hjälpa dig bygga en god relation med din valp byggt på tillit, samarbete och glädje. Valpkurs kan valpen ofta börja på redan vid 9-10 veckors ålder, hör med instruktören när du ringer/mailar och bokar plats. I vissa fall kan instruktören säga att valpen bör vänta till 12-veckorsvaccinationen, det beror ofta på vilken miljö kursen hålls i och vilka andra hundar som instruktören brukar låta gästa kursen i ett tidigt skede.
Innan 12-veckornsvaccinationen bör du vara försiktig med vilka hundar din valp får träffa. Många hundar går idag på hunddagis eller leker mycket i rastgård med (för dig) okända hundar som kan bära på allt från kennelhosta eller noskvalster till andra sjukdomar. Idag har vi många (både lagligt och olagligt) importerande hundar i samhället och för att ta det säkra före det osäkra är det bra att vänta med att träffa vuxna hundar innan 12-veckorsvaccinationen.
När hunden är 12-16 veckor gammal är det allra viktigast att det träffar så mycket människor och andra (snälla) hundar som möjligt och att du tränar den att inte hälsa på allt och alla heller, det är nämligen så att perioden fram till 4 månaders ålder kallar man "socialiseringsperioden" och det är fram till dess du har på dig att socialiera hunden. Det går att socialisera hunden även efter det, men det kommer inte lika naturligt. Under socialiseringsperioden har du chans att vänja valpen vid olika hundar och människor, efter det kan du behöva träna den till samma sak.
Ensamträning/Ensamhetsträning
När man tar hem sin valp bör man se till att ta valpledigt (om man är ensam i sitt hundägande) i upp till 6-8 veckor. Om man inte kan det så får man se till att valpen lär känna flera människor som kan hjälpa till att hålla den sällskap när du inte är hemma. Man kan gott och väl vänta med ensamhetsträningen tills valpen nått 16 veckors ålder. Om man börjar med den innan så får man se till att man inte utökar tiden valpen behöver vara ensam till alltför lång tid. Det står till och med i Jordbruksverkets regler för hund att en hund under 4 månaders ålder endast får lämnas korta stunder. I den här åldern handlar det om både trygghet och att valpen kan behöva göra sina behov varannan timme och att du måste kunna ge den den möjligheten. Det spelar ingen roll om det är grannen, sonen, mormor eller vem det är som håller valpen sällskap när du inte är hemma (om du t.ex. åker och handlar eller måste börja jobba) bara valpen är van vid den personen så att den känner sig trygg. Se också till att valpen får sällskap i den miljö den är van vid, är den inte van vid att vara hemma hos personen som ska hålla den sällskap så får sällskapet komma till valpen. Kom ihåg att även om detta kan kännas krångligt och besvärligt så är det jobbet du lägger ner nu i valpåldern som lönar sig allra mest i längden. Om valpen redan nu blir otrygg kan ensamhetsträningen gå käpprätt i ett senare skede.
Jag vill här påpeka att enligt lagen får inga hundar vara ensamma mer än 5 timmar åt gången och att de måste få rastas var sjätte timme - vilket inte gäller yngre hundar (valpar) och äldre hundar som av naturliga skäl kan behöva gå ut oftare.
Ensamhetsträningen påbörjas helst vid 4-5 månaders ålder och valpen måste vara mätt, rastad och gärna trött vid första lämnandet. Börja med att bara gå ut en liten stund och öka till tio minuter, tjugo minuter o s v. Öka lite varje gång. Det allra bästa är om du kan göra det naturligt, gå ut med lite kassar med återvinningsmaterial ena gången, gå till tvättstugan andra gången, gå till närmaste affären/livset tredje gången o s v. Gör ingen stor grej av att du kommer och går så gör inte valpen det heller, gör det naturligt utan stora avsked och stora välkomsthälsanden. För kom också ihåg att om hunden blir riktigt glad över att du kommer hem varje gång kommer den troligtvis att glädjeskvätta en hel del.
Tänk också på vilken ras du har, har du en vaktande ras kan hunden bli riktigt osäker av att inte få ligga vid dörren medan du är borta. Har du en tempelhund (t.ex. tibetansk spaniel) kan den vilja ha en högt belägen plats vid ett fönster så att den kan se ut på människor som går och se dig komma och gå. Det viktigaste vid ensamhetsträning är att valpen känner sig trygg.
Innan valpen är 4 månader gammal kan du vänja den vid att vara ensam i ett rum, t.ex. hallen. Stäng av utrymmet med grindar eller kompostgaller, se till att valpen har vatten, något att tugga på och en viloplats i utrymmet och gör det till en naturlig del av vardagen (t.ex. under de stunder valpen måste vila efter lek) att du kan gå in och ut ur valpens lilla utrymme utan att valpen får separationsångest.
Miljöträning
Miljöträning innebär att du vänjer hunden vid olika miljöer. Exempel på miljöer kan vara skog, innerstad och lantlig miljö, men det kan också vara bussresa, bilresa, tågresa eller cykelkorg ifall du senare tänkt ha din hund av småhundsras i cykelkorgen när du cyklar. Naturligtvis kan man senare träna hunden att åka buss, tåg och cykelkorg, men om du vänjer den vid allt detta redan i valpålder så blir det en naturlig del av hundens liv.
Miljöträningen bör ske under samma period som socialiseringen, men du behöver inte vänta tills efter 12-veckorsvaccinationen (undantaget om du vill besöka en bondgård där många djur kommer och går). Det allra bästa är att skriva en lista på vilka miljöer just din hund bör få uppleva och sen ta de en i taget. Gå inte vidare till nästa förrän du är säker på att hunden är trygg i den första; detta gäller speciellt bussresa och tågresa. Om du har en liten hund som du gärna kommer ha i väska eller transportbur så vänj den vid att även resa utanför (sitta i knät eller på golvet) - för den dagen du byter väska kan hundens trygghet råka i soporna den med. Hundar är duktiga på att koppla ihop saker själv, t.ex. känslan av trygghet med en speciell väska eller bur.
Om hunden nått könsmognaden utan att du hunnit igenom hela din lista så tänk på att hunden under unghundsperioden (slyngelperioden) kan vara känslig för nya platser och nya situationer, så besök en helt ny plats när hunden har en lugn dag och inte när den har en "jag hör men jag lyssnar inte"-dag. Om du måste besöka en ny plats eller en ny situation med en hund i unghundsålder så se till att den känner sig trygg med dig, gör trygghetsövningar från valpkursen och ha med hundens favoritgodis (helst något hårt som måste tuggas lite) för att testa hundens stressnivå. Om hunden inte tar godiset är den för stressad för att äta och då även för att lyssna och kan då behöva komma ifrån den stressade situationen för att inte få men som senare måste arbetas bort (vilket kan komma att ta tid).
Miljöträna lite i taget och ge valpen vilodagar emellanåt så kommer det gå bra.
Mys med din valp!
Mvh Camilla
När valpen kommer hem är det viktigt att man har de viktigaste sakerna klara för sig:
*Hur ska jag rumsrenhetsträna valpen? Ska jag använda mig av tidningspappersmetoden eller ska jag lyfta upp valpen och skynda ut med den så fort den behöver göra ifrån sig. En valp kommer att behöva göra ifrån sig när den har ätit, kissat, lekt, sovit och så fort någon kommer och hälsar på - då lyfter man valpen så fort den nosat på människan och går ut och låter den kissa innan man kommer in med valpen för fortsatt hälsande. Har man en riktigt glädjeskvättande valp (en valp som skvätter när den blir glad) så kan man behöva lyfta den och kissa den ute innan den får hälsa.
*Var ska valpen sova? Valpar måste inte sova i sängen utan det är upp till var ägare att själv bestämma var valpen ska sova. Oavsett vad som bestäms är det viktigt att ha reglerna klara för sig innan valpen kommer så att man sen kan vara konsekvent när man ska visa valpen var detta är. Valpen kan sova i sängen, i en öppen bur eller i en bädd. Oavett vilket så kan det vara bra att ha lite tidningspapper utlagt på golvet ifall olyckan skulle vara framme när du själv ligger och sover, och se till att valpen inte kan rusa runt i hela lägenheten utan börja med att ha valpen bara i ett eller två rum (men inte för långt ifrån dig) så slipper du hitta kiss och annat lite här och var. Om valpen vaknar på natten kan den också vara leksugen och då slipper du också att hunden tuggar på sånt som den inte får tugga på ifall den inte får vara i alla rum nu i början.
*Var får valpen vara och var får den inte vara? Om du vet att du inte kommer vilja ha din hund i köket (när du är där) när den är vuxen, eller i sovrummet, så se till att du lär den det redan nu. Om du inte kommer vilja ha valpen i soffan eller på köksstolen eller i yngsta barnets rum, så lär den det redan nu. Men kom ihåg att om du inte vill att hunden går in i ett rum när du inte är hemma så håll den dörren eller grinden stängd när du inte är hemma. När det gäller köket så rekommenderar jag att man håller sig till regeln att hunde inte får vara där när man lagar mat men att det är ok att den går in och ut när ingen är där. Jag kommer själv inte vilja ha min valp i köket tillsammans med mig så att jag slipper oroa mig för den heta ugnsluckan och att snubbla över valpen när jag bakar, för jag bakar en hel del.
Socialisering
När valpen har bott in sig ordentligt första veckan man man börja ta hem folk för att hälsa på. Och oavsett ras är det viktigt att valpen får träffa många olika människor i alla olika åldrar så att den blir van vid olika typer av människor. Vissa raser är det här ännu viktigare för - som vaktande raser och raser som har som benägenhet att bli reserverade (polarhundar, stora herdehundar, vinthundar, tempelhundar m.fl). Oavsett om din valp är renrasig eller en blandras så se till att läsa på ordentligt om rasen/raserna du valt så att du kan förebereda den inför vuxenlivet och socialisera den tillräckligt mycket. Det är också bra att gå hem till andra på besök och vänja en valp av t.ex. vaktande ras att vara i någon annans hem utan att vakta. Om valpen blir nervös eller alldeles för sprallig så håll den antingen nära dig eller lär den redan nu att vänta vid dörren - obs, en hund av vaktras kommer då att ta på sig uppgiften att vakta dörren även hos någon annan så det är viktigt att du redan när den är valp vet hur du vill hantera såna situationer, ska den få vakta och i så fall hur?
Observera också att en hund av vaktras inte börjar vakta ordentligt förrän den kommit upp i könsmognaden, vars tidpunkt varierar från ras till ras.
Socialisering handlar ju inte bara om att vänja valpen vid människor utan även andra hundar. Det är viktigt att valpen får träffa hundar av olika raser och olika åldrar och av båda könen, gärna både kastrerade och okastrerade. Valpkurs är bra att gå av den anledningen att den där får chans att lära sig hundspråk under ordnade förhållanden och för att hjälpa dig bygga en god relation med din valp byggt på tillit, samarbete och glädje. Valpkurs kan valpen ofta börja på redan vid 9-10 veckors ålder, hör med instruktören när du ringer/mailar och bokar plats. I vissa fall kan instruktören säga att valpen bör vänta till 12-veckorsvaccinationen, det beror ofta på vilken miljö kursen hålls i och vilka andra hundar som instruktören brukar låta gästa kursen i ett tidigt skede.
Innan 12-veckornsvaccinationen bör du vara försiktig med vilka hundar din valp får träffa. Många hundar går idag på hunddagis eller leker mycket i rastgård med (för dig) okända hundar som kan bära på allt från kennelhosta eller noskvalster till andra sjukdomar. Idag har vi många (både lagligt och olagligt) importerande hundar i samhället och för att ta det säkra före det osäkra är det bra att vänta med att träffa vuxna hundar innan 12-veckorsvaccinationen.
När hunden är 12-16 veckor gammal är det allra viktigast att det träffar så mycket människor och andra (snälla) hundar som möjligt och att du tränar den att inte hälsa på allt och alla heller, det är nämligen så att perioden fram till 4 månaders ålder kallar man "socialiseringsperioden" och det är fram till dess du har på dig att socialiera hunden. Det går att socialisera hunden även efter det, men det kommer inte lika naturligt. Under socialiseringsperioden har du chans att vänja valpen vid olika hundar och människor, efter det kan du behöva träna den till samma sak.
Ensamträning/Ensamhetsträning
När man tar hem sin valp bör man se till att ta valpledigt (om man är ensam i sitt hundägande) i upp till 6-8 veckor. Om man inte kan det så får man se till att valpen lär känna flera människor som kan hjälpa till att hålla den sällskap när du inte är hemma. Man kan gott och väl vänta med ensamhetsträningen tills valpen nått 16 veckors ålder. Om man börjar med den innan så får man se till att man inte utökar tiden valpen behöver vara ensam till alltför lång tid. Det står till och med i Jordbruksverkets regler för hund att en hund under 4 månaders ålder endast får lämnas korta stunder. I den här åldern handlar det om både trygghet och att valpen kan behöva göra sina behov varannan timme och att du måste kunna ge den den möjligheten. Det spelar ingen roll om det är grannen, sonen, mormor eller vem det är som håller valpen sällskap när du inte är hemma (om du t.ex. åker och handlar eller måste börja jobba) bara valpen är van vid den personen så att den känner sig trygg. Se också till att valpen får sällskap i den miljö den är van vid, är den inte van vid att vara hemma hos personen som ska hålla den sällskap så får sällskapet komma till valpen. Kom ihåg att även om detta kan kännas krångligt och besvärligt så är det jobbet du lägger ner nu i valpåldern som lönar sig allra mest i längden. Om valpen redan nu blir otrygg kan ensamhetsträningen gå käpprätt i ett senare skede.
Jag vill här påpeka att enligt lagen får inga hundar vara ensamma mer än 5 timmar åt gången och att de måste få rastas var sjätte timme - vilket inte gäller yngre hundar (valpar) och äldre hundar som av naturliga skäl kan behöva gå ut oftare.
Ensamhetsträningen påbörjas helst vid 4-5 månaders ålder och valpen måste vara mätt, rastad och gärna trött vid första lämnandet. Börja med att bara gå ut en liten stund och öka till tio minuter, tjugo minuter o s v. Öka lite varje gång. Det allra bästa är om du kan göra det naturligt, gå ut med lite kassar med återvinningsmaterial ena gången, gå till tvättstugan andra gången, gå till närmaste affären/livset tredje gången o s v. Gör ingen stor grej av att du kommer och går så gör inte valpen det heller, gör det naturligt utan stora avsked och stora välkomsthälsanden. För kom också ihåg att om hunden blir riktigt glad över att du kommer hem varje gång kommer den troligtvis att glädjeskvätta en hel del.
Tänk också på vilken ras du har, har du en vaktande ras kan hunden bli riktigt osäker av att inte få ligga vid dörren medan du är borta. Har du en tempelhund (t.ex. tibetansk spaniel) kan den vilja ha en högt belägen plats vid ett fönster så att den kan se ut på människor som går och se dig komma och gå. Det viktigaste vid ensamhetsträning är att valpen känner sig trygg.
Innan valpen är 4 månader gammal kan du vänja den vid att vara ensam i ett rum, t.ex. hallen. Stäng av utrymmet med grindar eller kompostgaller, se till att valpen har vatten, något att tugga på och en viloplats i utrymmet och gör det till en naturlig del av vardagen (t.ex. under de stunder valpen måste vila efter lek) att du kan gå in och ut ur valpens lilla utrymme utan att valpen får separationsångest.
Miljöträning
Miljöträning innebär att du vänjer hunden vid olika miljöer. Exempel på miljöer kan vara skog, innerstad och lantlig miljö, men det kan också vara bussresa, bilresa, tågresa eller cykelkorg ifall du senare tänkt ha din hund av småhundsras i cykelkorgen när du cyklar. Naturligtvis kan man senare träna hunden att åka buss, tåg och cykelkorg, men om du vänjer den vid allt detta redan i valpålder så blir det en naturlig del av hundens liv.
Miljöträningen bör ske under samma period som socialiseringen, men du behöver inte vänta tills efter 12-veckorsvaccinationen (undantaget om du vill besöka en bondgård där många djur kommer och går). Det allra bästa är att skriva en lista på vilka miljöer just din hund bör få uppleva och sen ta de en i taget. Gå inte vidare till nästa förrän du är säker på att hunden är trygg i den första; detta gäller speciellt bussresa och tågresa. Om du har en liten hund som du gärna kommer ha i väska eller transportbur så vänj den vid att även resa utanför (sitta i knät eller på golvet) - för den dagen du byter väska kan hundens trygghet råka i soporna den med. Hundar är duktiga på att koppla ihop saker själv, t.ex. känslan av trygghet med en speciell väska eller bur.
Om hunden nått könsmognaden utan att du hunnit igenom hela din lista så tänk på att hunden under unghundsperioden (slyngelperioden) kan vara känslig för nya platser och nya situationer, så besök en helt ny plats när hunden har en lugn dag och inte när den har en "jag hör men jag lyssnar inte"-dag. Om du måste besöka en ny plats eller en ny situation med en hund i unghundsålder så se till att den känner sig trygg med dig, gör trygghetsövningar från valpkursen och ha med hundens favoritgodis (helst något hårt som måste tuggas lite) för att testa hundens stressnivå. Om hunden inte tar godiset är den för stressad för att äta och då även för att lyssna och kan då behöva komma ifrån den stressade situationen för att inte få men som senare måste arbetas bort (vilket kan komma att ta tid).
Miljöträna lite i taget och ge valpen vilodagar emellanåt så kommer det gå bra.
Mys med din valp!
Mvh Camilla
tisdag 13 november 2012
Hundar kan bli blodgivare
Att människor kan ge blod och vilka villkor som gäller för den som vill bli blodgivare är ganska lätt att ta reda på för den som vill veta. Jag trodde att det skulle vara svårare och lite mer jobb att ta reda på hur det är för djur. Men det var inga större problem.Och när det gäller att ta reda på exakt var man kan ge blod, ja då gäller det att ringa de stora djursjukhusen och fråga. Den allmänna regeln är att Djursjukhus med intensivvårdsavdelning är de som har möjlighet att ha en blodbank. Jag gjorde en liten runtringning och i Stockholmsområdet är det Bagamossens Djursjukhus och Djursjukhuset Albano som har blodbank.
Bagarmossens Djursjukhus
Ljusnevägen 17
Bagarmossen
08-505 303 00
Djursjukhuset Albano
Rinkebyvägen 23
Danderyd
08-505 304 00
Texten nedan är direkt tagen från SLU:s hemsida. Informationen var så utförlig och bra att jag inte såg någon anledning att utöka eller skriva om den. Även bilderna är från SLU:s hemsida.
---------------------------------------
Blodbanken
För mer information kontakta Sara Kivelä Löfberg, ansvarig sköterska för blodbanken.
Tel. 018/67 29 66, e-post: Sara.K.Lofberg@uds.slu.se
---------------------------------------
Jag slog en signal till Sara för att höra om det fanns någon lista på nätet över vilka Djursjukhus som har blodbank, men det fanns det tyvärr inte. Jag ska göra lite mer efterforskningar och försöka sammanställa en komplett lista här på bloggen över alla Djursjukhus i Sverige som har blodbank 2012.
Mvh Camilla
Bagarmossens Djursjukhus
Ljusnevägen 17
Bagarmossen
08-505 303 00
Djursjukhuset Albano
Rinkebyvägen 23
Danderyd
08-505 304 00
Texten nedan är direkt tagen från SLU:s hemsida. Informationen var så utförlig och bra att jag inte såg någon anledning att utöka eller skriva om den. Även bilderna är från SLU:s hemsida.
---------------------------------------
Blodbanken
Första kontakten
Precis som för oss människor som lämnar blod gäller det att blodgivarhunden är frisk, men innan vi bokar ett besök för undersökning och blodgivning vill vi veta följande:- Att hunden väger minst 27 kg.
- Lämplig ålder är 1-8 år, äldre hundar kan lämna blod, men man vill inte introducera en hund som blodgivare efter 8 års ålder.
- Blodtappningen tar 5-10 minuter, därför måste hunden klara av att ligga stilla på sidan under så lång tid.
- Hunden ska vara svenskfödd och inte ha varit eller planera att åka utomlands.
- Om det är en tik får hon inte ha varit och inte heller vara tänkt som avelshund. Det har att göra med att tiken kan bilda antikroppar mot valparnas blod. Detsamma gäller om hunden fått blodtransfusion, då kan den heller inte bli blodgivare på grund av ev. bildade antikroppar.
Första besöket
Veterinären gör en grundlig fysisk undersökning och bedömer hundens hälsa och kondition. Därefter tar vi blodprov för kontroll av bl a hundens blodvärde. Det är dessutom viktigt att hunden inte haft kräkningar, diarré, bitsår eller andra tecken på infektion den senaste veckan. Om det som nämnts är bra kan hunden lämna blod.Blodgivningsproceduren
Ett litet område på hundens hals rakas och tvättas. Där finns det blodkärl (jugularvenen) vi använder oss av vid blodtappningen. Djurägaren är med hela tiden och står vid hundens huvud som stöd och sällskap. Kanylen sitter fäst vid en slang som leder till bloduppsamlingspåsen. Vi vill ha ungefär 450 ml blod och tappningstiden är 5-10 minuter. Hunden brukar inte visa några tecken på obehag av sticket. När rätt mängd blod är uppnådd tas kanylen bort och en kompress trycks mot stickstället en stund innan hunden får resa sig upp.Efteråt
Stort beröm, godis, vatten och en stunds uppsikt innan hund och djurägare kan gå hem. Hemma gör man inga stora kraftansträngningar de närmaste dagarna, normal motion rekommenderas. En del av blodprovssvaren kan vi lämna ut innan djurägaren går hem om så önskas, det vi skickar iväg (för att få veta att hunden inte har någon fästingburen sjukdom) får vi svar på inom några dagar. Om blodprovssvaren är bra kan hunden fortsätta att lämna blod, vanligtvis en gång per kvartal. Samma hälsoundersökning och blodanalys upprepas varje år och hundens blodvärde kontrolleras inför varje blodgivningstillfälle.Belöningen
Alla våra blodgivarhundar blir vaccinerade enligt gällande rekommendationer. De får 7.5 kilo foder efter varje blodgivningstillfälle och fästingmedlet ExSpot Vet eller Scalibor Vet (under fästingsäsong) från Intervet Schering-Plough Animal Health.Blodanalys och blodtyp
Blodprovsanalyserna ger oss bland annat svar på hundens elektrolytbalans, lever och njurfunktion samt blodvärdet. Ett blodprov skickas till SVA för att kontrollera om hunden bär på antikroppar mot Anaplasma (Ehrlichia). Denna undersökning samt den kliniska veterinärundersökningen görs en gång om året. Den kliniska undersökningen innebär en grundlig fysisk genomgång av hunden. Veterinären känner igenom hunden, tittar på slemhinnorna, lyssnar på hjärta och lungor mm. Hundens blodtyp bestäms en gång, vid det första besöket. Enkelt förklarat: det finns olika antigener som sitter på hundens röda blodkroppar- erytrocyter. Dessa antigener har man delat in i grupper. Den antigen som vi letar efter heter DEA 1.1 = Dog Erytrocyte Antigen 1.1. Om hunden har detta antigen är den DEA 1.1 positiv, har den det inte är den DEA 1.1 negativ. En hund som är negativ kallas för universalgivare. Negativa hundar bör ej transfunderas med positivt blod, då detta kan ge reaktioner.Blodet
Det donerade blodet får först "vila" innan det delas upp i olika komponenter. Uppdelningen gör att en blodgiva kan utnyttjas mer effektivt och man behöver bara ge av den komponent mottagaren har brist på. Hållbarheten blir också längre. Efter vilan centrifugeras blodpåsarna i en kylcentrifug. (Förutom uppsamlingspåsen finns två påsar till, fästa i ett sterilt slutet system.) Centrifugeringen gör att erytrocyterna (röda blodkroppar) hamnar längst ner i påsen, i mittenlagret lägger sig trombocyter (blodplättar) och vitablodkroppar, högst upp ligger plasman. Dessa lager (förutom mittenskiktet som kasseras) förs sedan över till varsin påse med hjälp av en press. När blodet är uppdelat förvaras erytrocytkoncentratet i kyl och plasman fryses ner.För mer information kontakta Sara Kivelä Löfberg, ansvarig sköterska för blodbanken.
Tel. 018/67 29 66, e-post: Sara.K.Lofberg@uds.slu.se
---------------------------------------
Jag slog en signal till Sara för att höra om det fanns någon lista på nätet över vilka Djursjukhus som har blodbank, men det fanns det tyvärr inte. Jag ska göra lite mer efterforskningar och försöka sammanställa en komplett lista här på bloggen över alla Djursjukhus i Sverige som har blodbank 2012.
Mvh Camilla
På önskelistan - Bok om hundraser
Tyvärr har den här boken inte kommit ut än så jag får väl önska mig den i födelsedagspresent i maj istället för i julklapp i år.
Författare: Agneta Geneborg, Kerstin Malm, Anneli Isaksson, Kristina Mårtensson och Britta Hedekäll.
Utkommer: April 2013.
Kerstin Malm är en av mina favoritförfattare (jag kommer blogga mer om henne vid ett senare tillfälle). Jag gillar att den här boken beskriver raserna utifrån arbetsbakgrund och rastypiska egenskaper. Boken består av två delar; en rasdel och en mer allmän del om hundar. Precis som det står i beskrivningen så har olika hundraser utvecklats för olika ändamål och att veta sin hunds ursprungliga arbetsuppgifter är nödvändigt för att ge din hund ett gott liv. Det hjälper dig att välja passande aktiviteter, främja rätt beteenden och berika hundens liv på rätt sätt.
Jag har den här boken på bevakning så jag får ett mail från både adlibris, bokus och cdon.com när den går att beställa.
Mvh Camilla
Författare: Agneta Geneborg, Kerstin Malm, Anneli Isaksson, Kristina Mårtensson och Britta Hedekäll.
Utkommer: April 2013.
Kerstin Malm är en av mina favoritförfattare (jag kommer blogga mer om henne vid ett senare tillfälle). Jag gillar att den här boken beskriver raserna utifrån arbetsbakgrund och rastypiska egenskaper. Boken består av två delar; en rasdel och en mer allmän del om hundar. Precis som det står i beskrivningen så har olika hundraser utvecklats för olika ändamål och att veta sin hunds ursprungliga arbetsuppgifter är nödvändigt för att ge din hund ett gott liv. Det hjälper dig att välja passande aktiviteter, främja rätt beteenden och berika hundens liv på rätt sätt.
Jag har den här boken på bevakning så jag får ett mail från både adlibris, bokus och cdon.com när den går att beställa.
Mvh Camilla
söndag 11 november 2012
Anmäl vanvård av djur!
Har du sett något du inte tycker om och känner att du måste göra något åt saken? Då vore det dags att kontakta djurskyddet i ditt län
så dom kan rycka ut och inspektera saken, och här nedan finner du
kontaktinformationen till djurskyddet i just ditt län. Tack för att du
bryr dig!
Viktiga upplysningar att ge i din anmälan:
Om du vill vara anonym vilket du har all rätt till att vara så bör du undvika att uppge ditt namn samt tala om att du vill vara anonym, men tänk på att om du skickar in en anmälan via e-post så kan du dessvärre inte vara det.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Telefon: 0455-870 00
Telefontid: Vardagar 08:00 - 16:00
E-post: blekinge@lansstyrelsen.se
Telefon: 023-811 01
Telefontid: Vardagar 9:00 - 15:00
E-post: djurskydd.dalarna@lansstyrelsen.se
Telefon: 0498-29 21 00 (växel)
E-post: gotland@lansstyrelsen.se
Mårten Danielsson
Djurskyddshandläggare
Marten.Danielsson@lansstyrelsen.se
0498-292171
Sune Liljeström
Djurskyddshandläggare
Sune.Liljestrom@lansstyrelsen.se
0498-292188
Agneta Karlsson.Norström
Länsveterinär
Agneta.Karlsson.Norstrom @lansstyrelsen.se
0498-292120
Telefon: 026-17 11 18
Telefontid: 09.00–16.00 (röstbrevlåda efter 16:00)
E-post: djurskydd.gavleborg@lansstyrelsen.se
Telefon: 035-13 20 00
Fax: 035-13 21 48
E-post: halland@lansstyrelsen.se
Telefon: 063-14 61 11
E-post: djurskydd.jamtland@lansstyrelsen.se
Telefon: 036-39 54 14
Telefontid: Vardagar 09:00-15:00, lunchstängt 11:30-12:30
E-post: djurskydd.jonkoping@lansstyrelsen.se
Telefon: 0480-820 00
E-post kalmar@lansstyrelsen.se
Telefon: 0920-964 00
Telefontid: 09:00-15:00, lunchstängt 12:00-13:00
E-post: norrbotten@lansstyrelsen.se
Anna Kanstrup
Djurskyddshandläggare
Telefon: 0470-863 44
Marie Rosenqvist
Djurskyddshandläggare
0470-863 45
Therese Olsson
Djurskyddshandläggare
Telefon: 0470-863 46
Louise Olsson
Djurskyddshandläggare
Telefon: 0470-863 54
Elin Bladh
Djurskyddshandläggare
Telefon: 0470-863 43
Fax: 0470-862 20
E-post: kronoberg@lansstyrelsen.se
Telefon: 040 eller 044 25 23 50 alt. 076-787 10 20
Telefontid: Vardagar: 09:00-15:00, lunchstängt 12:00-13:00
E-post: djurskydd.skane@lansstyrelsen.se
Maria Jernberger
08-785 50 45
08-785 40 00 (växel)
lansveterinar.stockholm@lansstyrelsen.se
Telefon: 0155-26 46 04 eller 0155-26 40 00 (växel)
E-post: sodermanland@lansstyrelsen.se
Telefon:018-19 51 60
E-post: uppsala@lansstyrelsen.se
Telefon: 054-19 72 50
Telefontid: Mån: 13:00-15:00, Tis - Tor: 09:00-15:00, Fre: 09:00-12:00
E-post: djurskydd.varmland@lansstyrelsen.se
Telefon: 021-19 50 00 (växel)
E-post: djurskydd.vastmanland@lansstyrelsen.se
Telefon: 031-60 71 72
Telefontid: Vardagar 09:00-15:00, lunchstängt 12:00-13:00.
E-post: djurskydd.vastragotaland@lansstyrelsen.se
Telefon: 019-19 39 70
Telefontid: Vardagar 08:00-16:00
E-post: orebro@lansstyrelsen.se
Telefon: 013-19 66 44
Fax: 013-19 62 99
Alla uppgifter är kopierade från en fil som finns i gruppen Djurkollen på facebook. De har i sin tur tagit uppgifterna från Länsstyrelsens hemsida.
En annan nyttig länk är Djurens rätts hemsida om Vad göra när djur far illa.
Viktiga upplysningar att ge i din anmälan:
- Vilket djurslag är det, antalet
- Finns det särskilda signalement (ex färg, storlek, kort/långhår, kött/mjölkras, etc)
- På vilket sätt far djuret illa, hur länge har det pågått
- Var befinner sig djuret (gärna adress eller fastighet om möjligt, men en bra beskrivning räcker långt. Syns de från vägen?)
- Känner du till om djuret har mat och vatten
Om du vill vara anonym vilket du har all rätt till att vara så bör du undvika att uppge ditt namn samt tala om att du vill vara anonym, men tänk på att om du skickar in en anmälan via e-post så kan du dessvärre inte vara det.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- BLEKINGE
Telefon: 0455-870 00
Telefontid: Vardagar 08:00 - 16:00
E-post: blekinge@lansstyrelsen.se
- DALARNA
Telefon: 023-811 01
Telefontid: Vardagar 9:00 - 15:00
E-post: djurskydd.dalarna@lansstyrelsen.se
- GOTLAND
Telefon: 0498-29 21 00 (växel)
E-post: gotland@lansstyrelsen.se
Mårten Danielsson
Djurskyddshandläggare
Marten.Danielsson@lansstyrelsen.se
0498-292171
Sune Liljeström
Djurskyddshandläggare
Sune.Liljestrom@lansstyrelsen.se
0498-292188
Agneta Karlsson.Norström
Länsveterinär
Agneta.Karlsson.Norstrom @lansstyrelsen.se
0498-292120
- GÄVLEBORG
Telefon: 026-17 11 18
Telefontid: 09.00–16.00 (röstbrevlåda efter 16:00)
E-post: djurskydd.gavleborg@lansstyrelsen.se
- HALLAND
Telefon: 035-13 20 00
Fax: 035-13 21 48
E-post: halland@lansstyrelsen.se
- JÄMTLAND
Telefon: 063-14 61 11
E-post: djurskydd.jamtland@lansstyrelsen.se
- JÖNKÖPING
Telefon: 036-39 54 14
Telefontid: Vardagar 09:00-15:00, lunchstängt 11:30-12:30
E-post: djurskydd.jonkoping@lansstyrelsen.se
- KALMAR
Telefon: 0480-820 00
E-post kalmar@lansstyrelsen.se
- NORRBOTTEN
Telefon: 0920-964 00
Telefontid: 09:00-15:00, lunchstängt 12:00-13:00
E-post: norrbotten@lansstyrelsen.se
- KRONOBERG
Anna Kanstrup
Djurskyddshandläggare
Telefon: 0470-863 44
Marie Rosenqvist
Djurskyddshandläggare
0470-863 45
Therese Olsson
Djurskyddshandläggare
Telefon: 0470-863 46
Louise Olsson
Djurskyddshandläggare
Telefon: 0470-863 54
Elin Bladh
Djurskyddshandläggare
Telefon: 0470-863 43
Fax: 0470-862 20
E-post: kronoberg@lansstyrelsen.se
- SKÅNE
Telefon: 040 eller 044 25 23 50 alt. 076-787 10 20
Telefontid: Vardagar: 09:00-15:00, lunchstängt 12:00-13:00
E-post: djurskydd.skane@lansstyrelsen.se
- STOCKHOLM
Maria Jernberger
08-785 50 45
08-785 40 00 (växel)
lansveterinar.stockholm@lansstyrelsen.se
- SÖDERMANLAND
Telefon: 0155-26 46 04 eller 0155-26 40 00 (växel)
E-post: sodermanland@lansstyrelsen.se
- UPPSALA
Telefon:018-19 51 60
E-post: uppsala@lansstyrelsen.se
- VÄRMLAND
Telefon: 054-19 72 50
Telefontid: Mån: 13:00-15:00, Tis - Tor: 09:00-15:00, Fre: 09:00-12:00
E-post: djurskydd.varmland@lansstyrelsen.se
- VÄSTMANLAND
Telefon: 021-19 50 00 (växel)
E-post: djurskydd.vastmanland@lansstyrelsen.se
- VÄSTRA GÖTALAND
Telefon: 031-60 71 72
Telefontid: Vardagar 09:00-15:00, lunchstängt 12:00-13:00.
E-post: djurskydd.vastragotaland@lansstyrelsen.se
- ÖREBRO
Telefon: 019-19 39 70
Telefontid: Vardagar 08:00-16:00
E-post: orebro@lansstyrelsen.se
- ÖSTERGÖTLAND
Telefon: 013-19 66 44
Fax: 013-19 62 99
Alla uppgifter är kopierade från en fil som finns i gruppen Djurkollen på facebook. De har i sin tur tagit uppgifterna från Länsstyrelsens hemsida.
En annan nyttig länk är Djurens rätts hemsida om Vad göra när djur far illa.
Unghunden - Tre gyllene regler
Det finns tre sätt att klara av unghundsperioden, men man måste hålla fast vid alla tre:
De jobbigaste momenten i vardagslydnaden; t.ex. koppelgående, inkallning och hundmöten är något man helt enkelt får jobba stenhårt med. Detta gör man genom att
Ha kul borde var det lättaste, men när både hund och ägare är uppe i varv eller fokuserade på något så blir det lätt spänt. Hunden kan inte koncentrera sig lika länge som du kan och du blir irriterad över att hunden nästan tycks strunta i ert samarbete med flit - trotsar dig skulle man kunna tro.
Här kan det vara bra att gå en unghundskurs (hellre enskilt än i grupp så att man kan få instruktörens hjälp att fortsätta vara konsekvent och inte byta metod i onödan) eller en kurs i aktivering, vilken som helst, för att få ordnad aktivering, ha kul på ett bra sätt, bland människor i samma sits.
Håll ut, utan att du vet ordet av är din hund vuxen och du börjar sakna sprallet, hoppen, de glada skallen och hundens aldrig avtagande energi.
Mvh Camilla
Ps. Inlägget är en favorit i repris från förra bloggen. Ds.
- Ha tålamod
- Var konsekvent
- Ha kul med din hund
De jobbigaste momenten i vardagslydnaden; t.ex. koppelgående, inkallning och hundmöten är något man helt enkelt får jobba stenhårt med. Detta gör man genom att
- när det gäller koppelgående välja ett sätt och sen köra på det hela unghundsperioden, det här är ingen bra tid i hundens liv att byta taktik.
- när det gäller inkallning så sätter man på hunden en lång lina som man lär sig att hantera så att hunden får utlopp för sin energi och sitt frihetsbehov tillfredställt. En unghund som inte får röra sig fritt ibland blir helt omöjlig att ha och göra med.
- man vid hundmöten jobbar på att hunden själv ska ta kontakt och belönar massor, oavsett hur duktig hunden har varit på en skala från 0-10 så är allt över noll hur bra som helst. Och närmar det sig 10, ja då blir det jackpot!
Ha kul borde var det lättaste, men när både hund och ägare är uppe i varv eller fokuserade på något så blir det lätt spänt. Hunden kan inte koncentrera sig lika länge som du kan och du blir irriterad över att hunden nästan tycks strunta i ert samarbete med flit - trotsar dig skulle man kunna tro.
Här kan det vara bra att gå en unghundskurs (hellre enskilt än i grupp så att man kan få instruktörens hjälp att fortsätta vara konsekvent och inte byta metod i onödan) eller en kurs i aktivering, vilken som helst, för att få ordnad aktivering, ha kul på ett bra sätt, bland människor i samma sits.
Håll ut, utan att du vet ordet av är din hund vuxen och du börjar sakna sprallet, hoppen, de glada skallen och hundens aldrig avtagande energi.
Mvh Camilla
Ps. Inlägget är en favorit i repris från förra bloggen. Ds.
fredag 9 november 2012
Inomhusaktivering för regniga dagar - Klickerträning (snabbgenomgång)
 |
| Min favoritklicker heter iClick. |
Jag har klickertränat flera hundar (alla mina gamla daghundar föll offer för min träningsmani vid minst ett tillfälle vardera och Lady älskade det så mycket så vi gjorde det så ofta vi kunde) och även några andra djur. När jag först lärde mig klickerträning under min instruktörsutbildning så sa min lärare något som fastnade i mitt huvud: "klicket går in via reptilhjärnan, och därför kan alla djur tränas med den här metoden", och det fick mig att tänka "Upp till bevis!" och så gick jag hem och klickade in mina ödlor (Skäggagamer). Puck lärde sig ta sin medicin (mot lunginflammation) självmant under 20 dagar med hjälp av 20 minuters klickerträning. Vilda lärde sig att följa en målpinne över olika hinder och Saga lärde sig att backa och att ställa sig på bakbenen (mest lutad på svansroten).
Nu på hösten när det regnar varannan dag och senare när man knappt vågar gå ut pga halkan och ännu senare när snön ligger tät och många hundar lätt drunknar i det vita kan det vara kul att och skönt att kunna aktivera hunden, iaf mentalt, inomhus.
Det är nu ni kan lära hunden att städa upp efter sig (och alla andra), tända och släcka lysen på signal från er, bädda ut överkastet över sängen, stoppa in smutstvätt i maskinen (jag kan mycket väl förstå om man inte vill att hunden hjälper till med den rena tvätten) och allt annat man kan tänkas vilja ha hjälp med i hemmet. Det är också nu ni får chansen att lära hunden alla de där tricken ni länge planerat att lära den; dansa, spela död, rulla runt, balansera bollen på nosen, gå runt med en sked i munnen med ett okokt ägg på... eller vad ni nu kan vilja lära er hund.
 |
| Target stick/målpinne |
Om man aldrig använt en klicker förut kan det vara bra att gå en introduktionskurs eller ta hjälp av en instruktör för att komma igång. Introduktionskurser brukar vara på ca 4 pass där man först går igenom grunderna utan hund, sen med hund och sen provar på att fånga beteende och att forma fram beteenden med hjälp av klicker. Det finns också bra böcker (jag rekommenderar de tre översta på den listan) inom ämnet och det viktigaste av allt är att man har bra tajming och att man aldrig glömmer att varje klick betyder belöning och att det är antalet klick man minskar när man fasar ut klickern i träningen och inte antalet belöningar.
Det första man gör är att man klickar in hunden. Har man gått en valpkurs hos en positiv tränare så är det samma sak som när man betingar sitt bra!-ord. Man klicker en massa gånger och matar hunden med godis, för varje klick betyder en belöning, och jo just i det här första skedet känner man sig som en godisautomat.
När hunden har förstått att ett klick betyder en belöning testar man att fånga ett beteende. Det här innebär att man belönar beteenden som kommer naturligt för hunden; många hundar visar vacker tass, puffar på en, grymtar lite, ger ögonkontakt eller stampar frustrerat med tassarna. Hundarna brukar testa beteenden som lönat sig tidigare, och vanligtvis brukar detta vara t.ex. ögonkontakt eller vacker tass. När jag skulle klicka in Lady på gamla da'r så stampade hon, grymtade och fnös (hon var ju en s k crossover-hund och hade inga tidigare minnen av positiv ögonkontakt). Jag valde att fånga stampandet och genom att klicka först för ett stamp, sen efter två, sen efter tre osv lyckades vi till slut arbeta fram en "stepp-rutin" på 37 steg innan klick och belöning. Ett klick avslutar en beteendekedja.
Att klicka vid ett beteende som hunden erbjuder är att fånga ett beteende. Att sen välja att klicka för en ny variant av det beteendet, t.ex. längre ögonkontakt, fler steg i stepp-rutinen osv är att forma fram ett beteende. Man kan t.ex. forma fram ett "rulla runt" av ett fångat ligg.
Och det är precis så du ska få hunden som i vanliga fall springer iväg med tomma toarullar att städa; du fångar beteendet att ta upp rullen och formar fram beteendet att ta upp rullen och sen släppa den i en papperskorg.
Det är precis såhär du ska få hunden att samla ihop smutstvätt; du fångar beteendet att ta upp plaggen och formar fram beteendet att ta upp tvätten och släppa det i tvättkorgen. När tvättkorgen är full kan du sen fortsätta fånga och forma tills hunden fyllt tvättmaskinen med all smutstvätt.
När man formar fram nya beteenden kan man ha nytta av att veta vad targeting är. I targeting använder man sig av en target som ofta är en target stick (sv. målpinne) eller target mat (sv. målmatta). Det finns väldigt bra målpinnar att köpa i välsorterade djuraffärer, pinnar som går att fälla/dra ut så att de blir ganska långa. Genom att fånga beteendet att hunden nuddar målpinnens udd med nosen kan man sen styra hunden ner på marken för att ligga, ta sig över hinder eller sträcka sig upp mot saker. Det finns målpinnar med en klicker som sitter fast på själva pinnen, men jag föredrar att ha målpinne och klicker separat eftersom att klickern helst blir hundens personliga (med samma klick varje gång så att hunden bara lyssnar på mitt klick) och jag kanske inte vill eller behöver ha med mig pinnen varje gång jag ska klicka.
När det gäller målmattor så brukar jag personligen använda de billigaste musmattorna från IKEA eller Clas Ohlson.
En målmatta lär man hunden att nudda med tassen så att man sen kan lägga mattan där man vill att hunden ska gå. Det här är t.ex. ett ypperligt sätt att lära in hundens platsliggande i elitlydnad. Eller varför inte vardagens "gå och lägg dig" eller "vänta vid dörren".
Det finns ett tredje, av mig mer använt sätt att rikta hundens nos och tassar än pinnar och mattor, nämligen den åh så användbara Post-it-lappen. Genom att lära hunden nudda en post-it lapp med nosen eller tassen kan man sen placera lappen på lådor, luckor och strömbrytare för att lära hunden stänga/tända/släcka. Det viktigaste för att sen faktiskt lära hunden att stänga luckan och inte bara leta efter post-it-lappen är att klicka för det beteende man nu vill ha av hunden, att luckan stängs och inte att post-it-lappen nuddas.
I klickerträning sätter man upp kriterier för det man vill uppnå och man ändrar kriterierna vid varje framsteg. Man bryter ner ett mål i delmål och sätter upp kriterier och varje gång hunden klarar någonting till 80% går man vidare till nästa kriterium. Om man inte går vidare utan låter hunden klara ett delmål till 100% så fastnar hunden och tror att nu är den i mål. Nu förstår ni säkert varför man gärna tar en instruktör till hjälp när man ska komma igång med klickerträning. När man sen väl har greppat allt går det som på räls och man kan fokusera på att ha roligt!
 |
| Hundar är inte de enda djur man kan klickerträna. |
Så, klicka in hunden, testa att fånga ett spontant beteende och utveckla det genom att forma det till något annat. Klicka t.ex. för att hunden (utan att du sagt åt den att göra det, det är viktigt att hunden tagit intitiativet själv) lägger sig ner och forma sen fram ett rulla runt.
Lär sen hunden att nudda en pinne, en matta och en post-it-lapp och du är redo att lära hunden vadsomhelst.
Just det, det finns två olika sätt att belöna hunden. Det ena går ut på att man belönar under tiden man formar fram ett beteende. Man ökar kravet för vad hunden ska göra lite i taget (t.ex. vrida på huvudet mer och mer) och belönar på plats. Det andra går ut på att man väntar på att hunden själv ska utföra en uppgift och klicker för utförd uppgift och hunden får komma tillbaka emellan för att få sin belöning.
Säg att du vill lära hunden gå fot, då belönar du hunden direkt ur handen när den följt dig så många steg som ditt delmål säger - du är vid hunden sida hela tiden. Det är platsbelöning.
Säg sen att du vill lära hunden att sätta tassen på målmattan på golvet, då klickar du för varje gång hunden kommer lite närmare mattan, men mattan är långt ifrån dig och du hinner inte fram att belöna hunden direkt när den nuddat mattan, så du klickar (vilket betyder belöning på väg) och låter hunden komma till dig och hämta sen belöning för att sen försöka en gång till. Det är det andra sättet att belöna på.
Det var såhär jag lärde ödlan Puck att ta medicin. Jag la pipetten med medicinen på golvet mellan mig och honom, när han närmade sig pipetten klickade jag och belönade sedan vid sidan av pipetten så att han var tvungen att gå ifrån den för att få sin belöning. Sen när han gick emot den igen väntade jag tills han kommit lite närmare än sist innan jag klickade och belönade en bit ifrån. För varje gång gick han närmare och närmare tills han till slut stod på pipetten, då tog jag upp pipetten i handen och förde den närmare och närmare hans huvud och klickade emellan och belönade en bit ifrån. Till slut var jag så nära att jag kunde smeka med pipetten i hans mungipa så han öppnade munnen, och då klickade jag. Nästa gång öppnade han munnen självmant och jag var snabb som attan att spruta in lite medicin i munnen på honom innan jag klickade och gav honom hans mjölmask (lite socker i botten ni vet). Där avslutade jag passet och nästa gång öppnade man munnen direkt är jag kom med pipetten, han fick sin medicin, ett klick och belöning. 20 minuters träning för att slippa tvinga i honom medicin 20 dagar i rad, helt klart värt mödan!
Klickerträning kan också användas för att träna bort problembeteenden och brukar då refereras till som click to calm. Här är ett exempel på hur man tränar bort rädsla, kom ihåg att männsikorna som gjort detta är proffs. Har du ett problem som du vill ta itu med så kontakta någon som vet hur man gör så att inte problemet riskerar att förvärras (eller utvecklas) istället.
Nu blev jag väldigt motiverad att börja klickerträna någon av våra katter!
Jag brukade klickerträna mina ödlor förut så varför inte någon av katterna?
Ha kul med din hund!
Mvh Camilla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)