Trots att jag redan har erfarenhet av och kunskap om de flesta raser så läser jag hela tiden på om de olika raserna som finns. Dels eftersom att jag hela tiden vill ha ny kunskap när den blir tillgänglig och dels för att fräscha upp mitt minne inför en träff med en hund som behöver hjälp eller inför ett blogginlägg där jag ska ta upp en ras. När jag då läser på om olika raser stöter jag ofta på begreppet "reserverad". När jag var ute med Rex sist, som är reserverad, så stötte vi på en hund som var "mer än reserverad" och som inte fick stöd av sin husse. Och i fredags stötte jag på ytterliggare reserverad hund och började fundera lite över av det kan innebära när en hund beskrivs som reserverad. Speciellt funderade jag över när en hund är reserverad mot andra hundar.
För mig är det inget negativt att en hund är reserverad mot andra hundar. Av de hundar jag mött som varit reserverade så har det inte inneburit att de inte kan umgås med andra hundar, det har bara inneburit att de antingen inte bryr sig om att hälsa på främmande hundar eller att de inte vill hälsa.
Om en hund är reserverad och inte bryr sig så är det för de likgiltigt ifall de får hälsa eller inte. Om de sen får hälsa så gör de det med försiktighet och vaksamhet och oftast går hälsandes väldigt snabbt.
Om en hund är reserverad och inte vill hälsa så vill de inte hälsa. Om de då sätts i en situation där de måste hälsa, för att den andra hunden redan har tagit första steget, så kan de visa nyfikenhet men den övergår ganska snabbt i att vilja därifrån - speciellt om den andra hunden är för på. Det är då den reserverade hunden kan säga ifrån och misstolkas som "aggressiv" när den egentligen bara säger "jag litar inte på dig, så kom inte närmare är du snäll". Allra oftast händer detta när den reserverade hunden är i koppel. Är hunden lös kan den dels med lätthet öka avståndet mellan sig och den andra hunden och dels kommunicera sitt ställningstagande mycket lättare med hela kroppen.
Mer än reserverad?
Det finns hundar; både ur specifika raser och andra individer som jag skulle sätta under den här kategorin. Vår Lady var en sån. Hon visade vid första mötet med varje hund att hon inte ville umgås. Hon sa ifrån redan innan den andra hunden hunnit mer än 20 cm innanför hennes personliga sfär och skällde och gjorde utfall och uppfattades absolut som mycket aggressiv mot andra hundar.
De här hundarna behöver mycket socialisering för att kunna umgås med andra hundar, men framför allt behöver de att man respekterar deras natur och att man lär sig tolka deras signaler och förstå varför de är mer än reserverade.
Om man förstår de, respekterar deras natur och accepterar att de inte vill ha med andra hundar att göra så slappnar de av och kan börja observera andra hundars beteenden och så småningom även umgås med några väl utvalda individer. Allra bäst går det om husse/matte inte tar så allvarligt på sin hunds negativa reaktioner utan tar de för vad de är och inte förstorar upp de. Om husse/matte är lugn och visar att situationen inte är jobbig, skrämmande etc och om husse/matte med små signaler (t.ex. genom att man backar några steg så att avståndet mellan den egna hunden och den andra hunden ökar) visar att det är helt ok att inte vilja umgås så blir även hunden lugn och slutar vara på sin vakt. Med tiden går hunden då från att vara mer än reserverad till att "bara" vara reserverad och inte vilja hälsa. För våran Lady tog det till 10-11 års ålder att bli likgiltig och efter det började hon så smått kunna umgås med vissa andra hundar (kastrerade hanar, mjuka yngre hanar ofta signalkänsliga hundar av vallhundsras och valpar av båda könen) tills hon vid 13-14 års ålder tyckte riktigt mycket om att umgås med speciellt valpar och vissa hanar i området. Vid 14 års ålder var hon dessutom mer än villig att välkomna en annan hund in i vår familj och hon blev ledsen när han försvann.
Det kan ibland se ut som om en hund är aggressiv när den egentligen bara är reserverad och inte vill hälsa eller umgås. En reserverad hund har en personlig sfär med tydligare gränser och kan lättare känna sig trängd än andra hundar, och när den känner sig trängd så tar den till hårdhandskarna för att få bort den andra hunden - den skäller, visar tänder och/eller gör utfall. Hundar som "tar till hårdhandskarna" för att få bort andra hundar behöver känna att matte/husse stöttar de i beslutet att inte vilja hälsa, de behöver bli visade andra vägar ut ur en trängd situation och bli uppmuntrade att använda andra signaler för att visa andra hundar att de inte vill umgås.
Om en hund kommer emot de och vill hälsa och dennes matte/husse inte gör något annat än släpper fram de hela vägen så måste den reserverade hundens matte/husse ta ett steg mellan och visa sin hund att "det är lugnt, jag tar hand om det här, du behöver inte fixa det själv". Ett annat sätt är också att visa sin hund att "vi behöver inte gå den vägen, kom vi går hitåt istället" och välja en annan gångväg som innebär att ens hund inte behöver möta den andra hunden.
Om den andra hunden skulle hinna hela vägen fram och man vet med sig att nu kommer ett utfall från min hund, ett utfall som man vet inte är mer än just ett utfall - ett sätt att få den andra hunden att backa -, så kan man låta sin hund göra detta utfall och direkt efter så visar man sin hund att "ok nu har du sagt ifrån, kom så går vi". Tyvärr krävs den ibland ett utfall för att den andra hundens ägare ska förstå att man menar det när man säger "min hund vill inte hälsa".
Valpar och reserverade hundar. Det är ingen bra idé att låta en valp komma nära en hund som är reserverad och inte vill hälsa eller som är mer än reserverad. Om man ser en valp komma emot en så kan man ropa "hallå! stanna upp en stund så vi kan gå in till sidan, min hund är inte så förtjust i andra hundar och jag vill inte att den skrämmer din valp". Valpägare brukar bli oerhört tacksamma över den här informationen och håller villigt tillbaka sin valp tills man ger klartecken att det är ok att passera.
Och här låter man inte hundarna passera varandra på mindre än 2 meters avstånd. Valpen har ingen personlig sfär (ännu) som vi måste ta hänsyn till och som den kan vilja vakta eller dyl, men det har den vuxna hunden och för säkerhets skull så ser man här till att valpen håller sig utanför denna sfär.
Det finns alltså enligt min erfarenhet olika typer av reserverade hundar: hundar som är reserverade och likgiltiga och helt enkelt inte bryr sig och som inte heller utgör någon fara för andra hundar, hundar som är reserverade och inte vill hälsa som kan uppvisa/ta till "aggressiva beteenden" när de blir trängda vilket de blir lättare än andra hundar, och hundar som är mer än reserverade och som av troligen för ägaren okänd anledningen har fått till vana att använda sig av "aggressiva beteenden" för att skrämma bort andra hundar.
Den första kategorin kan absolut få vara som de är. De andra två kategorierna går med långsam socialisering, relationsbyggande träning och kommunikation att få likgiltiga med tiden. Har man tur, d v s har man möjlighet att aktivt socialisera sin hund, så kan man få en hund som i vuxen ålder lär sig att umgås med andra hundar och njuta av det.
Socialiseringen av vår Lady kan tyckas ha tagit riktigt lång tid, men vi upptäckte först sent i Ladys liv (vid ca 8-9 års ålder) att det skulle kunna gå att vänja henne vid andra hundar. Innan dess hade vi helt enkelt tänkt att "det är bara sån hon är" och inte försökt alls. Och ju yngre en hund är, desto snabbare går socialiseringen.
Har du en hund som skäller på andra hundar? Som aldrig låter dig stå och konversera med andra hundägare? Tappa inte hoppet, det går att vända utvecklingen.
Mvh Camilla Stefansdotter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar