Cavalier king charles spanieln finns i de ovan sedda färgerna Ruby (helröd), Blenheim (röd och vit), Tricolore (trefärgad) samt black and tan (svart med röda tecken) vilken inte finns med på bilden.
Cavalieren är den klassiska familjehunden, det är den absolut vanligaste rasen jag rekommenderar till familjer. De är lättlärda, vänliga, uthålliga och älskar soffmys. En cavalier älskar allt som en familj hittar på; allt från långa skogspromenader eller pulkaåk till fredagsmys i soffan. Vissa cavalierer som jag har stött på när jag hållt kurs eller haft promenadträffar har haft lätt att ta till skall. De kan skälla när de går i koppel och inte kan uttrycka sig ordentligt med kroppen - de har ju de där långa öronen och "sorgsna" ansiktsuttrycket som kan göra det svårt för de att kommunicera med med andra hundar. De kan också skälla när de lämnas ensamma i en bil eller hemma.
Men det förstnämnda går att träna bort väldigt tidigt genom att man observerar sin hund och främjar/uppmuntrar andra kommunikationssätt så att de slipper ta till skall.
När det gäller att vara ensam så går det ju alltid att träna bort, det bästa är naturligtvis att göra det tidigt så att hunden aldrig lär sig ovanan att skälla, d v s man gör hunden trygg redan från början. Cavalieren är som tempelhundarna på så vis att de tycker om att ha utsikt och uppsikt, så de känner sig genast lite tryggare hemma om de får möjlighet att se ut genom ett fönster.
Cavalieren, eller snarare dess anmödrar, har varit sällskapshund ända sen 1500-talet. Sen dess har den under perioder även använts till jakt och precis som med de flesta raser förekommer det individer där jaktinstikten är starkare. Cavalieren kan med fördel aktiveras med kantarellsök, spår och personsök om jaktinstinkten skulle göra sig påmind. Den kan t.ex. läras att spår upp och hitta barnen i familjen på gemensamma skogspromenader. Lär man den sen också att bära olika föremål (på vägen hem från skogen eller stranden) så är cykeln komplett och hunden känner att den har gjort ett jobb väl utfört.
För den som vill vara aktiv passar en cavalier även till både lydnad, rallylydnad och agility. Den följer gärna med överallt och det finns inte mycket en cavalier inte tycker om att göra eller inte kan läras att göra.
Under 17- och 1800-talen blev cavalieren mindre populär och fick ge plats åt bl.a. mopsen som sällskapshund. I början av 1900-talet avlades den nuvarande Cavalier king charles spanieln åter fram i England, ur rasen King charles spaniel. Man tog de valpar som ansågs ha för lång nos för att uppfylla standarden hos King charles spanieln och avlade på. Så sent som 1945 blev Cavalieren godkänd som egen ras av Engeska kennelklubben.
Hälsa
Cavalieren kan likt andra raser råka ut för ett flertal sjukdomar, vissa genetiska och vissa inte. De sjukdomar som rasklubben hållen koll på heter Trombocytpeni, Syringomyelia (SM), Episodic falling syndrome (EFS), Curly coat syndrome (CCS) För bästa information om de sjukdomar rasen riskerar att få så gå in på Cavaliersällskapets hemsida och läs och om ni letar valp så se till att ni läst på så pass att ni vet vilka frågor ni ska ställa om avelsdjurens hälsa och uppfödarens hälsomål.
Cavalieren anses vara en förhållandevis hälsosam ras, bortsett från blåsljud på hjärtat som drabbar 20-30% av hundarna efter fem års ålder och upp till 90% av hundarna efter 10 års ålder. Man räknar, tyvärr, med att 40-50% av hundarna dör av hjärtsvikt. Och eftersom att cavalieren är en såpass vanlig ras numera så räknas man med att var fjärde hund som dör eller avlivas pga hjärtsvikt i sverige är en Cavalier.
Källa: http://www.cavaliersallskapet.net/
Mvh Camilla Stefansdotter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar