På bilden ovan syns individer med alla de färgvarianter som är godkända hos rasen förutom Svart/Brun och Svart med tan-tecken. Från vänster: blue merle, sobel, trefärgad, sobel (igen) och svart/vit. Det finns ingen specifik vikt angiven för den här rasen men mankhöjden ska vara 37 cm för hanhundar och 35,5 cm för tikar.
Jag har träffat shelties som har den här storleken men vanligare tycker jag är att stöta på hundar som är antingen under eller över idealmankhöjden. Jag hade en hanhund på mitt hemmahunddagis en kort tid som både var högre och kraftigare och det är den typen jag oftast har haft att göra med.
Sobel är den färg som jag har stött på flest gånger, jag tror till och med att alla shelties som jag har haft på kurs har varit sobelfärgade.
Storlekmässigt kan ni nog förstå varför denna ras passar en familj, den är lätthanterlig storleksmässigt. Och även om jag aldrig förordar att barn bär hundar - hundar har egna ben och bör inte bäras alls om det inte är absolut nödvändigt - så är den av sån storlek att om något skulle hända behöver inte barnen/tonåringarna vänta på att mamma/pappa kommer till platsen utan kan själv lyfta med sig hunden därifrån. Barnen kan också enkelt lyfta bort hunden om ett hundmöte skulle bli hotfullt el. dyl.
Sheltiesar har mycket energi och ganska höga krav på motion, de är ändå vallhundar. Det är nog den ras som är absolut vanligast till Agility på hög nivå och de älskar verkligen att röra på sig. De har stark flockkänsla och tycker inte om att bli exkluderade från aktiviteter eller lämnas ensamma hemma. Det är väldigt vanligt att man har fler än en sheltie och jag tycker absolut att hundar av den här typen drar nytta av att vara fler. Den här rasen är också känd för att gå lätt ihop med andra djur såsom häst, katt och kanin.
Shetland sheepdog hästammar från början från gårdshundar av vallhundstyp på Shetlandsöarna som kom till Skandinavien tidigt. Under senare delen av 1400-talet kom fiskare från Island med egna hundar av spetshundstyp som avlades in i linjen tillsammans med skotska vallhundar. Med tiden kom även små exemplar av långhåriga collies att vara med och skapa den ras som vi idag kallar Shetland sheepdog.
Enligt rasstanadarden ska rasen vara: "sund och aktiv, alert, vaken, vänlig och intelligent. Den är tillgiven och uppmärksam mot sin ägare, reserverad gentemot främlingar, men aldrig nervös."
Det är just nervositet som jag har upplevt hos ett flertal individer vilket jag främst tror har att göra med två saker; det första är att man tidigt måste jobba upp hundens självförtroende genom att engagera den i aktiviteter som stimulerar och tillfredställer den både fysiskt och psykiskt och man får inte vara för överbeskyddande. Det andra är att man inte tar hänsyn till hundens starka flockkänsla och inte lägger ner tillräckligt med tid på ensamhetsträning och/eller ensamhetstränar hunden för tidigt innan den blivit helt trygg med hemmet, rutinerna, personerna mm.
Sheltien har väldigt lätt för att lära och är en tacksam hund att träna oavsett vad man vill träna med den; vardagslydnad, agility, lydnad mm. Jag tycker att man ska ha en tydlig plan för att ensamhetsträna hunden, för även om man arbetar hemifrån, är arbetslös eller sjukskriven/sjukpensiönär så kommer det tillfällen då man inte kan ha med sig hunden överallt och inte kan hitta någon som kan vara hundvakt. Visar hunden tecken på rädslor kan det vara bra först kolla ögonen om det inte är gjort, och sen ta kontakt med en instruktör som kan hjälpa till att träna bort rädslorna innan de sätter sig för djupt.
Förutom ögonproblem verkar sheltien vara en frisk ras. Jag hittar inte så mycket information om sjukdomar, men på rasklubbens hemsida finns ett hälsoprogram för den som är intresserad att veta mer.
En sheltie passar utmärkt som tonåringens bästa vän.
Källor
Svenska Shetland Sheepdog Klubben
Mvh Camilla Stefansdotter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar