För flera år sen så minns jag att det var populärt att blanda Schäfer och Collie, det var under den tiden som snacket började kring det här med att blandraser skulle vara friskare än andra hundar. När det gällde Schäfer/Collie så pratades det om att man skulle slippa ögonproblem som Collien ansågs dras med. Jag har ingen koll på just colliens hälsoprogram eller eventuella sjukdomar så ingående och speciellt inte över tid. Personligen, och som instruktör, så tycker ju jag att en blandning av raser ur samma kategori (här vallhund) är bland de bättre valen om man nu har både huvud och hjärta inställd på en blandrashund. Hursomhelst så föddes rätt många hundar av den här blandningen under iaf fem års tid i mitten på 90-talet om jag minns rätt, men nu har den fått ge vika för andra mer populära blandningar med schäfer såsom Border collie, Labrador m.fl.
Jag minns också att det har varit oerhört populärt att blanda Jack Russel med lite av varje och likaså Border Collie på senare år. Ofta är tanken att man ska kunna dämpa de mer "extrema" egenskaperna hos en ras genom att blanda den med en helt annan ras; dämpa Jack Russelns "ettrighet" som oftast beror på felstimuering för att det är jakthund, man försöker alltså dämpa jaktinstinkten genom att blanda med andra hundar som man anser har mindre av den varan. Med Border Collie försöker istället en del att "få upp farten" i andra hundraser och göra det lite mer alerta och lätttränade, men det funkar ju inte riktigt så i och med alla andra (vallhunds)egenskaper som följer med en BC.
När jag startade min instruktörskarriär 2008 var det många blandningar med Pudel på tapeten, framför allt Cavalier king charles spaniel och Cocker spaniel. I Europa och övriga världen vet jag att Golden retriever/Pudel var populärt och fortfarande är det. Jag beslutade mig för att gräva ner mig lite i det hela och upptäckte något som hette Designer dogs. Det är ett intressant begrepp som i många fall används för att rättfärdiga blandraser som egentligen är helt för otroliga (för olika) för att vara sanna, men i andra fall är det seriösa försök att forma fram nya raser som enligt uppfödarna passar bättre in i 2000-talet. Jag kommer att gå mer in på det begreppet i ett eget inlägg senare.
Det som fick mig att vilja skriva det här inlägget var att jag tänkte skriva ett Blandrasinlägg om blandningen mellan Border Collie och Dansk-Svensk gårdshund. Detta var lite innan jul när jag träffade en individ på en promenad. Jag har träffat den här hunden tidigare och pratat en del med framför allt hennes husse om den här blandningen. Jag hade då tagit kontakt med uppfödaren och genom samtal med denne fått uppfattningen att denna blandning var en Designer dog-ras som alltså skulle fylla ett syfte som mer lättränad hund med mer flockkänsla än den dansk-svenska gårdshunden (ur denne persons synvinkel) besatt.
Nu då, i december 2012, när jag skulle leta upp denna uppfödare igen så kunde jag bara inte hitta henne. För två år sen hade hon en hemsida, hon var tillmötesgående och hon hade väldigt stark tillit till det hon höll på med - sin avel, och hon hade en mycket gedigen avelsplan mm. Men nu är hon puts väck. Jag försökte då att hitta annan info om den här blandningen, men den enda jag hittade var på den amerikanska hemsidan för blandraser.
Så blandraser kommer och går, bokstavligen. Det går knappt att hitta en enda hund av den blandningen till salu längre. Jag skulle nästan vilja hitta en bara för att kunna fråga vart den har tagit vägen.
Om alla individer ur blandrasen är som den jag har träffat så kan jag iofs förstå varför man inte avlar fram den längre. Som med de flesta som blandas med BC så var denna individ lättstressad och hade utvecklat en hel del rädslor genom åren, bl.a. skotträdsla som ju vallhundar är ganska känsliga för att utveckla men också rädslor för vissa typer av människor (som i längden kan göra en hund farlig för just denna typ av människor).
Jag kommer återkomma med mer tankar kring blandraser, och även med ett utlovat inlägg om Designer Dogs - något som växer i USA, Frankrike och Tyskland.
Mvh Camilla Stefansdotter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar