Hemsidan på hundpoolen är för tillfället nere. Framtida planer ger inga pengar nu så finansiering för att ha kvar hemsidan finns tyvärr inte i dagsläget. Jag återkommer så fort hemsidan är uppe igen.
Mvh Camilla
söndag 31 mars 2013
måndag 4 mars 2013
Reflekterar över hundmöten
Jag vet personligen hur trist det kan vara att ha en hund som inte gillar andra hundar, som gör att man måste undvika hundmöten istället för att kunna mötas, prata, lära känna andra hundägare och deras hundar. När man skaffar hund har man en bild av att det kommer bli så underbart att gå promenader och att man kommer träffa så mycket nya människor och deras hundar. Och för många nya och gamla hundägare blir livet med hund just så - man stannar och pratar och låter hundarna hälsa och de flesta promenader är trevliga, okomplicerade och riktigt mysiga.
För andra hundägare så blir inte livet med hund riktigt så. För andra hundägare så fylls livet av undvikanden och man blir ensam och isolerad i sitt hundägande.
Jag tror på att man ska lyssna på hunden. Jag tror på att man ska se till att stötta hunden på det sätt som den behöver bli stöttad.
Vissa hundar vill inte ha med andra hundar att göra och promenaderna brukar bli mycket mer behagliga när man som hundägare har insett detta och börjat undvika andra hundar. Men promenaderna blir också väldigt komplicerade, det går ofta inte att säg att det kommer ta si och så många minuter att ta sig från A till B för att det kan hända så mycket på vägen, omvägarna kan bli många och långa.
Vissa hundar är så extremt hundkära att de är jobbiga vid hundmöten av den anledningen; de gnäller och drar och vet inte vad de ska göra av sin all sin glädje, de är snälla, men lyssnar inte ett dugg och det enklaste är att undvika hundmöten. Här blir också promenaderna riktigt komplicerade, men man vet iaf att inget ont kan hända och det går att ta sig från A till B bara man gör det utan att stanna och hälsa och med bestämda steg får med sig hunden framåt.
Sen finns det en kategori hundar som är förvirrade och/eller osäkra; vars hundmötesproblematik är lite mer komplicerad och djupgående än vill hälsa - vill inte hälsa. Dessa hundar har antingen inte blivit tillräckligt socialiserade under valptiden eller så har de kanske råkat ut för något med en annan hund; blivit jagad, trängd eller kanske t o m biten. Dessa hundar har ofta läggningen att bli aktivt defensiva, d v s de uppvisar aggressiva beteenden vid hundmöten - men kanske inte alla hundmöten. Vaktande hundraser; tempelhundar, pinschrar, terriers och större hundraser med vaktinstinkt lägger sig ofta till med att uppvisa aggressiva beteenden vid hundmöten. Med en sån här hund blir livet kanske inte alls lättare av att undvika hundmöten. Hunden upptäcker ofta en mötande hund långt innan hundägaren gör det; de kan känna dofter på långa avstånd och är ofta på sin vakt hela tiden för att inte missa någon hund och hamna i en situation där den inte får första ordet.
Sen får vi inte glömma de hundar som har problem med andra hundar helt enkelt för att dess ägare har det. Ägaren kanske har blivit jagad, trängd eller biten. Ägaren kanske har andra problem som gör att hen är på vakt hela tiden. Jag vet själv hur det är att lida av hypervigilans och hur svårt det är att inte projicera det på hunden eller låta det påverka hunden på något sätt.
Jag tror på att stötta en hund såsom den behöver bli stöttad, men jag tror också på att alla hundar går att rehabilitera efter hemska upplevelser. Jag tror på att man med tid, tålamod och konsekvent träning kan få behagliga, trevliga, okomplicerade och riktigt mysiga promenader oavsett hundens och/eller hundägarens problematik. Hur man tar itu med hundmötesproblematiken varierar naturligtvis från hund till hund och från hundägare till hundägare. Så länge man inte har en plan för hur man ska nå sitt mål (då målet är mysiga promenader) så gör man bäst i att undvika hundmöten för att inte förvärra läget, iaf hundmöten man känner minsta lilla tvivel inför. Har man en hund som inte kan möta gula labradorer behöver man naturligtvis inte undvika hundmöten med svarta labradorer eller andra hundar.
Till sist vill jag bara säga att när jag går ut med andras hundar så undviker jag helst hundmöten, åtminstone till dess att jag har byggt upp en relation med hunden och känner till 100% att jag skulle kunna lyckas med hundmötesträningen.
Jag önskar er alla mysiga promenader, morgon som kväll, helg som vardag, sommar som vinter.
/Camilla Stefansdotter
För andra hundägare så blir inte livet med hund riktigt så. För andra hundägare så fylls livet av undvikanden och man blir ensam och isolerad i sitt hundägande.
Jag tror på att man ska lyssna på hunden. Jag tror på att man ska se till att stötta hunden på det sätt som den behöver bli stöttad.
Vissa hundar vill inte ha med andra hundar att göra och promenaderna brukar bli mycket mer behagliga när man som hundägare har insett detta och börjat undvika andra hundar. Men promenaderna blir också väldigt komplicerade, det går ofta inte att säg att det kommer ta si och så många minuter att ta sig från A till B för att det kan hända så mycket på vägen, omvägarna kan bli många och långa.
Vissa hundar är så extremt hundkära att de är jobbiga vid hundmöten av den anledningen; de gnäller och drar och vet inte vad de ska göra av sin all sin glädje, de är snälla, men lyssnar inte ett dugg och det enklaste är att undvika hundmöten. Här blir också promenaderna riktigt komplicerade, men man vet iaf att inget ont kan hända och det går att ta sig från A till B bara man gör det utan att stanna och hälsa och med bestämda steg får med sig hunden framåt.
Sen finns det en kategori hundar som är förvirrade och/eller osäkra; vars hundmötesproblematik är lite mer komplicerad och djupgående än vill hälsa - vill inte hälsa. Dessa hundar har antingen inte blivit tillräckligt socialiserade under valptiden eller så har de kanske råkat ut för något med en annan hund; blivit jagad, trängd eller kanske t o m biten. Dessa hundar har ofta läggningen att bli aktivt defensiva, d v s de uppvisar aggressiva beteenden vid hundmöten - men kanske inte alla hundmöten. Vaktande hundraser; tempelhundar, pinschrar, terriers och större hundraser med vaktinstinkt lägger sig ofta till med att uppvisa aggressiva beteenden vid hundmöten. Med en sån här hund blir livet kanske inte alls lättare av att undvika hundmöten. Hunden upptäcker ofta en mötande hund långt innan hundägaren gör det; de kan känna dofter på långa avstånd och är ofta på sin vakt hela tiden för att inte missa någon hund och hamna i en situation där den inte får första ordet.
Sen får vi inte glömma de hundar som har problem med andra hundar helt enkelt för att dess ägare har det. Ägaren kanske har blivit jagad, trängd eller biten. Ägaren kanske har andra problem som gör att hen är på vakt hela tiden. Jag vet själv hur det är att lida av hypervigilans och hur svårt det är att inte projicera det på hunden eller låta det påverka hunden på något sätt.
Jag tror på att stötta en hund såsom den behöver bli stöttad, men jag tror också på att alla hundar går att rehabilitera efter hemska upplevelser. Jag tror på att man med tid, tålamod och konsekvent träning kan få behagliga, trevliga, okomplicerade och riktigt mysiga promenader oavsett hundens och/eller hundägarens problematik. Hur man tar itu med hundmötesproblematiken varierar naturligtvis från hund till hund och från hundägare till hundägare. Så länge man inte har en plan för hur man ska nå sitt mål (då målet är mysiga promenader) så gör man bäst i att undvika hundmöten för att inte förvärra läget, iaf hundmöten man känner minsta lilla tvivel inför. Har man en hund som inte kan möta gula labradorer behöver man naturligtvis inte undvika hundmöten med svarta labradorer eller andra hundar.
Till sist vill jag bara säga att när jag går ut med andras hundar så undviker jag helst hundmöten, åtminstone till dess att jag har byggt upp en relation med hunden och känner till 100% att jag skulle kunna lyckas med hundmötesträningen.
Jag önskar er alla mysiga promenader, morgon som kväll, helg som vardag, sommar som vinter.
/Camilla Stefansdotter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)