Vad fick du inte veta, men hade du behövt få veta, innan du fick hem din hund?

Hej kära hundägare.

Jag har jobbat som hundinstruktör i tio år men stöter ofta på sånt som gör mig helt stum, ofta gäller det sånt som nyblivna hundägare fått eller inte fått veta innan de fick hem sin hund. Bristen på information innan man får hem sin hund upplevs av både valpköpare och omplaceringshundsköpare och jag stöter på det både när man köpt renrasig eller blandrashund och oavsett om den köpts i sverige eller är en rescue (från ett annat land, ofta köpt via någon förmedling av räddningshundar).

I det här inlägget vill jag helt enkelt fråga dig som är hundägare:

Vad hade du velat få veta innan du fick hem hunden?
Vad var den största överraskningen?
Vad har du fått arbeta hårdast på som du inte var beredd på?
Är det något annat du känner att du vill dela med dig av till mig angående detta?

Jag dömer aldrig en hundägare oavsett hur mycket eller lite du visste innan du fick hem din hund. Du som svarar kan göra det i en kommentar eller skicka ett mail till mig på camilla.stefansdotter@gmail.com eller via min facebook-sida, skriv också gärna hundens namn, ras, kön och hur gammal den var när du fick hem den.
Jag ställer dessa frågor enbart för att jag vill veta mer och för att jag är nyfiken på att få en överblick över de vanligaste missförstånden, vilken information som vanligast utelämnas av säljaren osv.

Troligtvis kommer jag att i framtiden ta upp vissa av frågorna/problemen i framtida inlägg här på bloggen. Jag kommer i framtida inlägg inte att nämna någon specifik individ som besvarar frågorna, utan det är helt mellan dig och mig.

Jag hoppas att du vill hjälpa mig genom att svara på frågorna. Det vore toppen.
Tack på förhand

Camilla Stefansdotter

Valp sökes för träning med blivande instruktör

Jag har en väninna som går en utbildning till Hundinstruktör på Hundens hus. Hon håller just nu på med sitt ”projekt valp” där hon för att lära sig alla övningar hon senare ska ha på valpkurser osv.

Tyvärr har hon förlorat chansen att träna två olika valpar nu, en som blivit sjuk och en som börjat löpa.

Om någon känner någon med valp som gärna ställer upp så skicka PM till mig!

Ras spelar ingen roll, inte heller kön. Valpen måste vara valp, alltså högst 7 månader om det är en större ras och 5 månader om det är en liten ras.

Ett stort plus är om ägaren har bil och kan ta sig till Sundbyberg i Stockholm. Min väninna betalar gärna bensinen.

Med dessa bakslag börjar hon känna sig rätt nedslagen. 

Varma vårhälsningar,

Camilla Stefansdotter

Vad jag tycker om Flexikoppel

Det här inlägget är en uppdatering av inlägget som publicerades första gången den 30 januari 2013.

Ett flexikoppel är ett koppel som är upp till 10 meter långt och som rullas ihop inuti en spole när hunden inte använder hela längden. Man kan stoppa kopplet från att rullas ut genom att trycka på en knapp på ovansidan av "spolhuset". Om knappen inte fungerar så slänger man hela kopplet och skaffar ett nytt. Med tiden blir även själva kopplet slitet och när det blir det så köp ett nytt, ju mer slitet det blir desto större risk att det går av när hunden springer runt ett träd, en stolpe eller en hus- eller murgavel.
När man väljer flexikoppel kan man ofta välja mellan många olika färger, men det som i första hand ska styra ens val är att kopplet ska vara anpassat efter din hunds vikt. Kopplet är olika grovt beroende på hur stor och stark din hund är. Det säger sig självt att man inte kan välja ett tunt och fint koppel med viktangivelsen 8-15kg om man har en mastiff på över 50kg.

Flexikoppel

Jag har aldrig varit någon förespråkare av att använda flexikoppel på en hund. Den främsta anledningen har varit och är fortfarande att så många människor använder det på fel sätt, eller snarare att de bara använder det utan att förbereda varken sig eller hunden på hur det ska fungera.

Ett flexikoppel ska användas för hundens skull, för att ge en hund som inte kan vara lös p.g.a. jaktinstinkt, koppeltvång i området etc. mer utrymme att röra sig på.
Jag tycker inte att flexikoppel ska användas till alla hundar oavsett ras, ålder, kön, egenskaper etc. Det är främst en hunds individuella egenskaper som kan sätta stopp för användandet av flexikoppel.
Om en hund ogillar en viss typ av människor eller andra hundar ska man vara försiktig med att använda ett flexikoppel eftersom att hunden allt som oftast upptäcker sin "fiende" innan du gör det och vips är hela kopplet ute och din hund har fritt spelrum att hetsa upp sig och det blir svårare och svårare att få tag i hunden. Det är ingen dans på rosor att hala in en hund i flexikoppel! I början när vi använde det på våran gamla Lady, när hon var "tikhundsaggressiv" (vi gör alla våra misstag) brände både jag och min far fingrar och handflator på kopplet som var ett helsike att få tag i oavsett om man har vantar eller ej. Många hundar som ogillar vissa hundar eller människor, t.ex. om det är en terrier eller pinscher, går igång på ett stramt koppel och kan trissa upp sig själv ordentligt innan du har fått tag i kopplet och kan hala in hunden.
Lika jobbigt är det om man har en rädd hund som vill springa åt andra hållet när den ser eller hör något/någon som den inte vill ha att göra med - en sån hund tar också i för fulla muggar och är svår att få tag i. Har du dessutom en stor och stark hund drattar du snart på ändan och då är det inte bara 2 meter mellan dig och hunden utan väldigt många meter.

Har man en hund som är rädd eller som ogillar andra hundar eller människor (uppvisar agressiva beteenden såsom ihållande skall, utfall etc) så bör man för sin egen skull använda ett vanligt koppel för att det då blir lättare att både hantera och stötta hunden i olika situationer.

Så hur ska man använda ett flexikoppel?
För det första så anser jag att man ska ha sele på hunden när den har flexikoppel, man ska ha en bra sele som går ihop på hundens bröst, en s.k. y-sele. Om man har en sele på hunden när man använder flexikoppel så riskerar man inte att hunden får en whiplash-skada när den springer rakt ut i änden av kopplet - och det lär den göra minst en gång oavsett hur bra man tränat. Det kan alltid dyka upp en katt, hundkompis eller person som hunden gärna vill springa fram till som gör att man stoppar kopplet med knappen mitt i hundens sprint eller som gör att kopplet tar slut innan hunden är framme vid sitt mål.
För det andra så är det viktigt att hunden kan gå bra i ett vanligt koppel innan man börjar med flexikoppel. Eventuella problem man har i ett vanligt koppel; t.ex. att hunden drar eller rör sig från sida till sida (t.ex. fågelhundar som har det sökmönstret inbyggt) riskerar att mångdubblas när hundens utrymme blir större.
När man har en hund som går fint i vanligt koppel så kan man byta till ett flexikoppel, och då tränar man hunden att gå fint på samma sätt som man gjorde i det vanliga kopplet - bl.a. genom att stanna när hunden drar och gå när hunden går fint. Om hunden hetsas upp av ett hundmöte så väntar man tills hunden helt släppt det mötet innan man går vidare och släpper ut hela kopplet, annars far hunden bara ut i änden av kopplet och man måste hala in hunden och ändå pausa en stund tills hunden lugnat ner sig.
Jag rekommenderar att man lär hunden att gå fint i tre olika längder av flexikopplet; i kort koppel när hela kopplet är i rullen och hunden går vid sidan (s.k. fot), på 2-3 meters längd som ett vanligt koppel samt med kopplets fulla längd utrullat.

Om man har en hund som inte kan gå i flexikoppel p.g.a. något av ovanstående problem men inte heller kan vara lös oavsett var den är så rekommenderar jag att man åker/går till ett öppet område, t.ex. ett öppet fält eller en äng, sätter på hunden en sele och tränar hunden att gå i lina. Det finns linor från 10 meter upp till 50 meter som ger hunden ett enormt utrymme att röra sig på. I början kan det se ut som om hunden inte tycker om linan, men efter några gånger har hunden vant sig vid dess tyngd och att alltid släpa runt på linan och rör sig obehindrat. Nu kan man ge hunden utrymme att apportera, söka, springa, leka mm. Om hunden ska leka med en annan hund så bör bara en hund ha lina, annars får man gå till en rastgård istället, och så bör man ha full koll på hundarna hela tiden så att linan inte fastnar runt ett ben, en hals etc.
Obs! Linan ska bara användas på öppna områden där hunden kan utnyttja linans fulla längd, alla promenader i bebodda områden sker i vanligt koppel. Undantag kan göras under tiden hunden lär sig att gå med lina, men ta hänsyn till dina medmänniskor och andra hundägare och kalla in hunden och håll linan kort när någon vill passera.

Spårlina

Använd flexi på rätt sätt och ha kul med din hund!
Mvh Camilla Stefansdotter

Källor
Produkterna är från Häromi

Valpkurs med start 26 augusti

Valpkurs

med fokus på hundens språk

På den här kursen går vi igenom all den vardagslydnad som ingår i en vanlig valpkurs med utgångspunkt i modern hundträning med positiv förstärkning som metod.

Kursen genomsyras sen av ett fokus på hundens språk. Vad säger hunden till dig, andra människor och andra hundar? Hur visar den det och hur kan du stötta den?

Vi vill bygga en relation mellan hunden och dess människa som baseras på samarbete och trygghet.

Kursen är på 6 pass och kommer gå lördagar med start ca kl 10. Många kommer med buss och med alla förändringar i kollektivtrafiken från år till år så väntar jag med att ange exakt till tills den nya tidtabellen för hösten kommit ut.

Plats: Rudans friluftsområde i Haninge

Pris: 2000kr.

För villkor och mer info gå in på hemsidan: 

Djurens hjärta - Hundkurser

Mvh Camilla Stefansdotter,

Dipl. Hundinstruktör och djurkommunikatör

Prata med mig gratis online under en kväll

Den 15/9 kl 17-20 och den 18/9 kl 14:30-17:30 kan du prata med mig på Skype och ställa frågor om allt inom hund och hundträning, t.ex. valpuppfostran, beteendeproblem hos vuxna hundar och unghundar, omplaceringshundar, val av ras, separationsångest och ensamträning. Varje hundägare får tio minuters samtalstid gratis. 

Det går till så att du addar mig på Skype så att jag kan godkänna dig när jag går online den dagen. Så fort du blivit godkänd så skriver du i chatraden vad du vill fråga om och vad du har för hund, det kan t.ex. se ut såhär: "Hej, jag har en/flera frågor om min omplaceringshund som gör utfall. Hunden heter xx och är x år gammal, av rasen xxx." Därefter hamnar du i kö. Jag skriver tillbaka med en preliminär tid då jag kommer ringa upp dig. Vill du ha någon speciell samtalstid för att du har barn eller kommer hem mitt i/ska iväg på jobb så kan du maila mig på camilla.stefansdotter@gmail.com senast tre dagar innan, dvs den 12/9 resp. 15/9.

Vi hörs! 

Mvh Camilla Stefansdotter

Hundkurs med fokus på hundars känslor och hundspråk

Jag håller på att utforma en ny typ av kurs som fokuserar mer på hundens känslor och hundens språk, på samarbete, ömsesidig förståelse och kommunikation. Det kommer bli två olika kurser, en kurs för alla åldrar och raser och en valpkurs med samma vardagslydnad som tidigare fast med nya perspektiv. Under vintern kommer jag att ha ”övningskurser” med först en och sen ett fåtal deltagare där jag testar kursupplägg och innehåll och anpassar det efter individen och framtida kurser. Jag vet ju inte ens om den dröm jag har i huvudet går att omsätta i praktiken. Finns det hundägare som är redo för den här typen av relation med sin hund? Finns det hundägare som är villiga att låta empati, känslor och kommunikation lägga grunden för en hälsosam och glädjefylld relation med sin hund? 

Jag kommer behöva frivilliga i Stockholmsområdet, så dela det här inlägget och gå in på Freedom Dogs Facebook-sida för att hålla utkik efter kursstarter. 

För mer info gå in på Kontakt på hemsidan (freedomdogs.wordpress.com) och skicka ett e-postmeddelande eller skicka ett PM via Facebook-sidan. 
/Camilla Stefansdotter,

Hundinstruktör, Empat och Djurkommunikatör

Tålamod, igen

Det här med tålamod är något som jag har nämnt mer än en gång tidigare och tålamod är faktiskt en av de egenskaper man kommer längst med när man har hund.

Med en valp måste man ha tålamod när man lär in var gränserna går oavsett om det gäller valpbitning eller rumsrenhet. Man måste egentligen ha tålamod med ganska mycket när man har en valp. Man måste framför allt ha tålamod nog att inte ryta till i onödan och inte ta "olyckor" på för stort allvar. Man måste ha tålamod nog att säga till sig själv "Ok, nu hände det där, hur gör jag för att det inte ska hända igen? Kan jag flytta på något? Behöver hunden lära sig något och hur gör jag de så att det här inte händer igen och i värsta fall blir en vana/olat?"

Och inte minst, oavsett hundens ålder; när man vet vad man vill träna in, när man vet vilket resultat man vill nå och när man vet hur man ska komma dit så gäller det att ha tålamod nog att inte rusa mot mål i för hög hastighet. Man kan ha en hur bra plan som helst, man kan vara hur bra förberedd som helst, men om man inte har tålamod när man tränar så blir det lätt pannkaka av alltihop.

Med en unghund måste man verkligen ha tålamod, hela tiden. Man måste ha tålamod nog att vänta ut hundens fnatt, knasigheter, unghundryck och slyngelsträck. Man måste ha tålamod med hundens temperament, spökålder och när den upptäcker det andra könet och andra hundar i sin nya situation som könsmogen. Med en unghund behöver man framför allt ha tålamod nog att hålla fast vid de metoder som fungerade innan hunden blev könsmogen. Ändra inte träningsmetod om hunden tycks ha glömt något den kunde nyss, ha tålamod nog att vara än mer konsekvent i din träning och i hur du hanterar situationer som uppstår. Stå på dig och ha tålamod om hunden protesterar mot något som gick bra förra gången - samtidigt som du måste vara medveten om att hunden nu behöver ännu mer bekräftelse på att vad den gör rätt. Belöna belöna belöna! Det pågår så mycket i hundens huvud i den här åldern att du behöver vara riktigt bra på att tajma när hunden gör det du så tålmodigt väntat på att hen ska göra.

Med en vuxen hund måste man också ha tålamod när man lär in nya saker. Med en vuxen hund behövs inte tålamodet av riktigt på samma anledning som med en valp eller unghund, utan snarare för att vuxna hundar ofta har väl befästa vanor/olater. Men också för att det helt enkelt kan ta lite längre tid att lära in något nytt - speciellt om man har en omplaceringshund som man inte vet hur den har blivit behandlad tidigare och vilka metoder eller signaler den förre ägaren har använt i sin träning (se etiketten Crossover-hund under inlägget).

När hunden sedan blir gammal är dess vanor en del av dess livsstil och oerhört svåra att ändra på. Oftast behövs det inte heller, och om man tar över en äldre hund från en annan familj så är det många saker man helt enkelt får ha tålamod med och lära sig leva med. Om man skulle få för sig att lära en gammal hund något nytt, som ett trick eller en hel hundsport, så behöver man tålamod att gå igenom samma sak om och om igen. Med en gammal hund lär man inte in nya trick för trickens skull utan för att man vill hitta nya sätt att utmana sig och hunden på när man har roligt tillsammans. Jag började på rallylydnad när min Wheatentik var 14 år gammal (!!) och hon tyckte det var hur roligt som helst, och det höll henne säkert mentalt alert längre än hon skulle varit annars. Men med tiden blev hon ändå gammal även mentalt, med den sedvanliga demens som drabbar många hundar, och under vissa perioder lärde jag in samma "tyska sväng" varje dag i en vecka. Hon hade helt glömt att vi redan hade gjort det och tyckte det var lika roligt varje gång, och det var ändå det viktigaste.
Äldre hundar kan bli dementa, tappa hörseln och framför allt vidvinkelseendet, allt detta kan då bidra till att ge sken av att hunden inte lyssnar, att den struntar i dig och att den går sina egna vägar hellre än samarbetar som ni gjorde förr. Det stämmer inte.
Din gamla hund kan glömma att du bett den vänta och börja följa ett spår, det innebär inte att den inte vill göra dig till lags, det innebär bara att du behöver ha tålamod och kanske inte kräva riktigt lika mycket som förr.
Din gamla hund kan sluta höra vissa tonlägen och ge sken av att inte längre lyssna på ditt karaktäristiska "Kom!", ha tålamod att gå efter hunden, att testa ett annat tonläge och inte blir arg eller irriterad.
Din gamla hund kanske en gång i tiden var riktigt duktig på att följa dina handtecken och nu när hunden börjar tappa hörseln så har du börjat använda dig av handtecken mer och mer när ni är ute... men tänk på att om hunden inte tar vänster när du visar det så är det kanske så att vidvinkelseendet förvunnit, vilket innebär att hunden inte längre ser så bra åt sidorna utan mest och bäst rakt framåt. Hunden skulle med största sannolikhet tagit vänster om den hade sett din signal.
Ha tålamod och inse att du behöver tänka på hundens väl och ve och säkerhet lite mer än förr, kanske är det ingen bra idé att ha hunden lös "som du alltid har haft den", istället kanske det är dags att ha sele och lina eller flexikoppel - för hunden skull.

Så oavsett hur gammal din hund är så kommer du långt bara du har tålamod.

 /Camilla

Valpens första månader i det nya hemmet - del 2

I den här delen tänkte jag ta upp lite mer om uppfostran och träning av valpen. Till viss del kommer jag att komma in på konkreta tips och träningsråd men jag kommer också att prata om det mer generellt eftersom att inte alla har samma krav på sin hund och inte heller behöver lära den vissa saker. Mycket beror på hur man bor och hur hundens dagliga liv ser ut. En hund i stan och en hund på landet behöver olika gränser och olika delar i sin vardagslydnad.
Generellt sett behöver alla valpar lära sig vissa saker, som de jag tog upp i del 1; socialisering, miljöträning, ensamhetsträning och rumsrenhet och en hel del annat också som kontaktsökande, att inte hoppa upp i ansiktet på allt och alla och att inte springa fram till främmande hundar eller människor på promenad. De behöver lära sig att det finns en tid och en plats för allt; det finns tillfällen då glädjeskuttande uppskattas och tillfällen då det är viktigt att slappna av och bara vara.

I det mesta av det man vill lära hunden finns det några nyckelord man bör ta till sig
*Ha tålamod
*Vägled hunden innan du börjar förvänta dig något
*Sätt tydliga gränser
*Var konsekvent i din uppfostran

Att träna en valp
Vad behöver valpen lära sig och var börjar man?
Det absolut viktigaste är att du bygger en relation med din hund, en positiv relation som grundar sig på tillit, glädje och samarbete.

Det är viktigt att du vet att du kan lita på din hund. Nu menar jag inte att det är viktigt att du kan lita på att hunden aldrig gör sånt du inte vill att den ska göra, utan däremot är det viktigt att du kan lita på att du känner din hund och vet hur den kommer reagera i olika situationer. Det är därför om du någon gång väljer att gå en kurs som jag som instruktör lär dig som hundägare att lära din hund. Jag känner till din hunds ras, ursprungsuppgift, grundläggande motiverande element, åldersspecifika betenden och behov mm, men det är du som känner din hund bäst. Det är du som vet hur just din hund reagerar när den hamnar i en oväntad situation eller i en känd situation. Jag kan läsa hundens språk och hjälpa dig att tolka hundens signaler men det är du som hundägare som vet i vilken situation som hunden kommer att göra vad.
Det är också viktigt att din hund kan lita på dig. Det är viktigt att din hund litar på att du klarar dig själv så att den inte blir överdrivet vaktande, det är viktigt att den litar på att du alltid skyddar den, ger den mat, motion och lugn och ro när det är dags att vila. Hunden behöver kunna lita på att du som ägare alltid kommer att tillfredsställa hundens grundläggande fysiologiska och mentala behov. Hunden behöver få lära känna dig så att han/hon vet hur du fungerar i olika situationer så att den alltid vet sin roll. Om hunden kan lita på ditt beteende och dina val så ökar sannolikheten för att hunden lär sig ditt språk och vad du menar när du försöker lära den något eller komunicera i vardagen.

Det är viktigt att relationen bygger på samarbete mellan er båda. När ni gör saker tillsammans ökar både din och hundens tillit. Om du gör saker utan att ta hänsyn till hunden blir hunden också självständig. Naturligtvis är det viktigt att hunden blir initiativtagande och gärna testar nya saker - men i så hög grad som möjligt tillsammans med dig. Och om du inte tar hänsyn till din hund, varför skulle då hunden ta hänsyn till dig? Att ha ett bra samarbete innebär inte bara att man kan klara svårare uppgifter eller tricks tillsammans, det innebär också att man har en bra kommunikation - en självklar kommunikation - som gör att hunden alltid i första hand vänder sig till dig istället för att ta saken i egen tass. Det kan t.ex. göra så att din hund inte bara sneglar på dig innan den börjar skälla på ytterdörren utan istället så tittar den på dig och väntar på att få se hur du reagerar: har du full koll på vem det är och gör något eller behöver hunden göra dig uppmärksam på att något är i görningen?
Det här är en av de största skillnaderna mellan en varg och en hund; en uttalad, framavlad, medfödd förmåga och vilja att samarbeta, och det gör man allra bäst i att uppmuntra så tidigt som möjligt.

Med glädje kommer man långt. Alla vet ju att det som man lättast lär sig är det som man tycker är roligt att lära sig. Både barn och vuxna lär sig saker lättast när det går att relatera till något de tycker är kul. Hur många barn kan inte alla regler inom fotboll och vem som spelar för vilket lag men har svårt att memorera en enkel dikt eller hur många som dog i andra världskriget? Även hundar lär sig lättast när de har kul. Och för oss hundägare är det ju så mycket roligare att lära hunden något när man märker att den har roligt. Det bästa sättet att föra in glädje i en relation med sin hund är att belöna och berömma de beteenden vi vill ha och nonchalera de beteenden vi vill släcka ut. (Jag kommer troligtvis att vid ett senare tillfälle skriva mer om aktiv nonchalans.) Om hunden har roligt med dig så ökar både viljan till att samarbeta och hundens tillit till dig. Var oförutsägbar på promenader, ta nya svängar, hitta roliga gömmor, öka och sänk farten, hitta på nya sätt att motionera eller träna hjärnan. Använd allt som finns runtomkring dig för att vara oförutsägbar; en parkbänk, en sten, ett träd, ett staket. Oförutsägbart är roligt och ökar hundens uppmärksamhet och vilja att följa dig.
Det kommer mycket naturligare för hunden att lyssna på dina signaler om du leker fram dom. Ett exempel är att för att lära hunden stanna på signal så spring, säg stopp och stanna, spring, säg stopp och stanna - belöna stoppet genom att springa vidare. Ha ett kriterie åt gången och strunta i om hunden gör något annat galet, bara ni har kul och hunden lär sig det här nya just nu. Du kanske inte vill att hunden hoppar men den kan ju lätt göra det när den har kul och blir upphetsad av att springa så ignorera det och fokusera på stopp. När hundens sen med glädje stannar så fort du säger stopp kan du lägga till kriteriet att alla fyra tassar ska vara på marken (d v s att inte hoppa, fast vi slipper använda en negation).
Många hundar tycker också att det är roligare att träna korta pass här och där än att köra en timme i sträck, så gå en vanlig promenad men stanna lite här och var och träna sånt som hunden behöver lära sig; t.ex. fot/sida, sitt, ligg, stanna kvar, apport eller vad det nu kan vara. Och undvik att träna samma moment på samma plats dag ut och dag in eftersom att du då riskerar att hunden kopplar momentet till platsen och således inte lär sig att gå fot eller ligga oavsett var den är.

Vardagslydnad
Om vi nu ska gå vidare till vad valpen behöver lära sig inom vardagslydnad så börjar allt med kontaktsökande och trygghet. Man börjar med enklare kontaktövningar som belönas med godis och sen när hunden har förstått att ögonkontakt är bra kan man göra övningar som belönas med lek. Om man börjar med lekbelöningar kan man få en valp som är för upphetsad för att kunna fokusera på något nytt. För nya vardagslydnadsmoment är godis det bästa eftersom att hunden förblir lugn och koncentrerad, om inte godiset är alldeles för gott naturligtvis. När hunden tar ögonkontakt som självklart i övningarna applicerar man det i vardagen - man väntar på ögonkontakt innan dörren öppnas, innan valpen får mat osv.
Efter det börjar man med att belöna spontant kontaktsökande. Man kan välja vilken typ av kontakt man vill belöna; om man bara vill belöna ögonkontakt eller även fysiskt kontaktsökande. Många hundraser vill gärna ha ögonen på annat i olika situationer och kan då uppmuntras att ta kroppslig kontakt, t.ex. komma nära intill. Om hunden inte vill ge ögonkontakt men väljer att komma nära för att du har uppmuntrat det tidigt så har den ett sätt att visa "ja husse/matte jag är med dig, jag vill bara inte ta blicken ifrån den där hotfulla mannen" istället för att du inte har någon aning om ifall din hund är så fokuserad att den inte lyssnar eller går att lita på.
Trygghet uppmuntrar vi på liknande sätt genom att belöna kontaktsökande med klappar och smek och genom att visa hunden att "ja jag är här för dig, du kan slappna av". Tänk dig att du är på en pendeltågsperrong med massor av folk och din hund står tryckt mot ditt ben, lägg då ner handen på hundens rygg eller klappa den i ljumsken om hunden är stor och visa med smekningar att du finns där. Om hunden är liten sätter du dig på huk och klappar hunden på bröstet eller sidan för att visa att allt är ok. Även en liten hund behöver känna sig trygg på marken så lyft den inte i tid och otid utan bara när du behöver, t.ex. när du rumsrenhetstränar den. Om du märker att hunden blir stressad så testa att ge den en godbit, en enkel hård torfoderkula går bra. Om hunden inte alls reagerar på godbiten, så är sannolikheten hög för att hunden är alldeles för stressad för att lära sig att bli trygg i den situationen där och då. Då gör du bäst i att lämna sitiationen och gå tillbaka senare med en ny plan: kanske kan du närma dig på längre avstånd eller nöja dig med att korsa perrongen eller stå närmast dörrarna och bara så länge att hunden inte hinner stressa upp sig. Se till att övningen avslutas medan den går bra, det går inte att pressa fram trygghet. Ett undantag som bekräftar den regeln kan vara fordon; om hunden blir stressad av att åka buss första gången så gå av, men nästa gång har du en plan: vad vill du att hunden ska göra? Va t.ex. beslutsam med att hunden ska ligga på golvet hela resan och belöna den när de gör det och åk hela bussresan så att hunden till slut ligger fint på golvet.

Bilden är tagen under Valpkurs Sommarspecial Juli 2010

Under tiden du jobbar med ovanstående kan du börja lära valpen enklare lydnad som att sitta, ligga och stanna kvar. Det är också viktigt att du tidigt vänjer valpen vid att vara lös och att lyssna på dig. Var ingen hönsmamma när valpen är lös utan var oförutsägbar och rolig. Skilj på inkallning och riktning och visa ny riktning (t.ex. med handen utsträckt och ordet "häråt") oftare än du kallar in och gör varje inkallning rolig och avsluta inte varje inkallning med att du kopplar valpen utan belöna oftare med att hunden får springa igen - med dig eller bort från dig i en riktning du valt. Hitta sånt som din valp tycker är rolig och lek på sånt sätt som valpen vill leka på; för vissa kan det innebära att rulla runt på marken och brottas. Och om du vet med dig att du är i ett område där valpen har för mycket distraktionsmoment eller om du har en dålig dag eller om valpen har en dålig dag så släpp inte valpen alls. Fresta inte lyckan när du anar att du kan misslyckas utan lägg krutet på att lyckas när du väl försöker.
Om du har motsatt problem, om valpen är riktigt duktig lös men omöjlig i koppel så koppla den bara när du har kraft, ork och energi att lägga ner på att verkligen träna på att gå i koppel. Jag hade en border collie på valpkurs en gång som aldrig hade gått i koppel tidigare eftersom att familjen bodde mitt ute i skogen och för att han skulle fokusera det minsta på kursen så fick han ha lina hela tiden som matten bara ställde sig på när han var påväg för långt bort men han slapp kort koppel eftersom att det störde honom för mycket. Kursen innehöll tillräckligt mycket nytt utan att han skulle behöva frustreras av det korta kopplet också.

Lägg grunden för en underbar relation med din hund genom tillit, samarbete och glädje. Fokusera på kontaktsökande och trygget väldigt tidigt och skriv en lista på vad som är viktigt för din valp att kunna till vardags. Vissa hundar bor så att de behöver koppelträning tidigt och konsekvent och andra inte. Vissa ägare vill lägga grunden för att så fort som möjligt kunna träna elitlydnad eller någon rolig hundsport. Vissa ägare har barn och barnvagn och behöver jobba mest på att få en lugn hund som inte drar iväg med hela ekipaget eller fastnar med kopplet i hjulen.

Var oförutsägbar och ha kul så att hunden vill följa dig vart du än går och vad du än gör.
Mvh Camilla

Tålamod

Tålamod är en av de viktigaste egenskaper en hundägare kan ha. Har man inte tålamod innan så kan hunden lära en att ha det. Allt som är värt mödan kräver tålamod och att man tänker efter före.
Bland det viktigaste man kan lära sig själv när man ska lära hunden något är att man ibland behöver ta ett djupt andetag, ta ett steg tillbaka och fundera på nästa steg i lugn och ro innan man skrider till verket. Med lugn och tålamod visualiserar man målet man har framför sig, oavsett om det är lugna söndagspromenader varje dag, en hund som vaktar lagom mycket eller alla de där tricken man vill att hunden ska kunna. Om man fokuserar på vad man vill istället för vad man inte vill så är det också lättare att behålla tålamodet. En av de viktigaste sakerna som jag fick höra under min instruktörsutbildning var orden "Hunden förstår inte ordet inte. Säger du hoppa inte, så hör den hoppa! Säger du bit inte, så hör den bit!" Och även om hunden kanske inte förstår orden hoppa eller bit så är det budskapet du signalerar till din hund när du fokuserar på fel sak som är det viktiga. Går du runt och förebereder dig på att hunden kommer att dra iväg med dig på nästa promenad istället för att han inte kommer göra det och att dina metoder kommer att lyckas så minskar chansen för att du faktiskt kommer att lyckas för att du redan innan spänner dig och tar slut på hälften av tålamodet du egentligen besitter.

Om du befinner dig i en situation där du försöker lära hunden någonting nytt men inte lyckas, ta då ett djupt andetag och ett steg tillbaka och fundera på följande: är det metoderna som inte fungerar eller tar jag mig helt enkelt inte den tid som det faktiskt kräver och som både hunden och jag behöver?

Skynda långsamt!
Mvh Camilla

Valpens första månader i det nya hemmet - del 1

När man får hem en valp, oavsett ras-/raser, så är det viktigt att den första veckan får bo in sig ordentligt och bara vara med familjen i lugn och ro. Alla nyblivna valpägare bör ta valpledigt eller passa på att få hem valpen lagom till den planerade semestern så att valpen får möjlighet till lugn och ro och få en grundläggande känsla av trygghet och harmoni.

När valpen kommer hem är det viktigt att man har de viktigaste sakerna klara för sig:
*Hur ska jag rumsrenhetsträna valpen? Ska jag använda mig av tidningspappersmetoden eller ska jag lyfta upp valpen och skynda ut med den så fort den behöver göra ifrån sig. En valp kommer att behöva göra ifrån sig när den har ätit, kissat, lekt, sovit och så fort någon kommer och hälsar på - då lyfter man valpen så fort den nosat på människan och går ut och låter den kissa innan man kommer in med valpen för fortsatt hälsande. Har man en riktigt glädjeskvättande valp (en valp som skvätter när den blir glad) så kan man behöva lyfta den och kissa den ute innan den får hälsa.
*Var ska valpen sova? Valpar måste inte sova i sängen utan det är upp till var ägare att själv bestämma var valpen ska sova. Oavsett vad som bestäms är det viktigt att ha reglerna klara för sig innan valpen kommer så att man sen kan vara konsekvent när man ska visa valpen var detta är. Valpen kan sova i sängen, i en öppen bur eller i en bädd. Oavett vilket så kan det vara bra att ha lite tidningspapper utlagt på golvet ifall olyckan skulle vara framme när du själv ligger och sover, och se till att valpen inte kan rusa runt i hela lägenheten utan börja med att ha valpen bara i ett eller två rum (men inte för långt ifrån dig) så slipper du hitta kiss och annat lite här och var. Om valpen vaknar på natten kan den också vara leksugen och då slipper du också att hunden tuggar på sånt som den inte får tugga på ifall den inte får vara i alla rum nu i början.
*Var får valpen vara och var får den inte vara? Om du vet att du inte kommer vilja ha din hund i köket (när du är där) när den är vuxen, eller i sovrummet, så se till att du lär den det redan nu. Om du inte kommer vilja ha valpen i soffan eller på köksstolen eller i yngsta barnets rum, så lär den det redan nu. Men kom ihåg att om du inte vill att hunden går in i ett rum när du inte är hemma så håll den dörren eller grinden stängd när du inte är hemma. När det gäller köket så rekommenderar jag att man håller sig till regeln att hunde inte får vara där när man lagar mat men att det är ok att den går in och ut när ingen är där. Jag kommer själv inte vilja ha min valp i köket tillsammans med mig så att jag slipper oroa mig för den heta ugnsluckan och att snubbla över valpen när jag bakar, för jag bakar en hel del.

Socialisering
När valpen har bott in sig ordentligt första veckan man man börja ta hem folk för att hälsa på. Och oavsett ras är det viktigt att valpen får träffa många olika människor i alla olika åldrar så att den blir van vid olika typer av människor. Vissa raser är det här ännu viktigare för - som vaktande raser och raser som har som benägenhet att bli reserverade (polarhundar, stora herdehundar, vinthundar, tempelhundar m.fl). Oavsett om din valp är renrasig eller en blandras så se till att läsa på ordentligt om rasen/raserna du valt så att du kan förebereda den inför vuxenlivet och socialisera den tillräckligt mycket. Det är också bra att gå hem till andra på besök och vänja en valp av t.ex. vaktande ras att vara i någon annans hem utan att vakta. Om valpen blir nervös eller alldeles för sprallig så håll den antingen nära dig eller lär den redan nu att vänta vid dörren - obs, en hund av vaktras kommer då att ta på sig uppgiften att vakta dörren även hos någon annan så det är viktigt att du redan när den är valp vet hur du vill hantera såna situationer, ska den få vakta och i så fall hur?
Observera också att en hund av vaktras inte börjar vakta ordentligt förrän den kommit upp i könsmognaden, vars tidpunkt varierar från ras till ras. 
Socialisering handlar ju inte bara om att vänja valpen vid människor utan även andra hundar. Det är viktigt att valpen får träffa hundar av olika raser och olika åldrar och av båda könen, gärna både kastrerade och okastrerade. Valpkurs är bra att gå av den anledningen att den där får chans att lära sig hundspråk under ordnade förhållanden och för att hjälpa dig bygga en god relation med din valp byggt på tillit, samarbete och glädje. Valpkurs kan valpen ofta börja på redan vid 9-10 veckors ålder, hör med instruktören när du ringer/mailar och bokar plats. I vissa fall kan instruktören säga att valpen bör vänta till 12-veckorsvaccinationen, det beror ofta på vilken miljö kursen hålls i och vilka andra hundar som instruktören brukar låta gästa kursen i ett tidigt skede.
Innan 12-veckornsvaccinationen bör du vara försiktig med vilka hundar din valp får träffa. Många hundar går idag på hunddagis eller leker mycket i rastgård med (för dig) okända hundar som kan bära på allt från kennelhosta eller noskvalster till andra sjukdomar. Idag har vi många (både lagligt och olagligt) importerande hundar i samhället och för att ta det säkra före det osäkra är det bra att vänta med att träffa vuxna hundar innan 12-veckorsvaccinationen.
När hunden är 12-16 veckor gammal är det allra viktigast att det träffar så mycket människor och andra (snälla) hundar som möjligt och att du tränar den att inte hälsa på allt och alla heller, det är nämligen så att perioden fram till 4 månaders ålder kallar man "socialiseringsperioden" och det är fram till dess du har på dig att socialiera hunden. Det går att socialisera hunden även efter det, men det kommer inte lika naturligt. Under socialiseringsperioden har du chans att vänja valpen vid olika hundar och människor, efter det kan du behöva träna den till samma sak.

Ensamträning/Ensamhetsträning
När man tar hem sin valp bör man se till att ta valpledigt (om man är ensam i sitt hundägande) i upp till 6-8 veckor. Om man inte kan det så får man se till att valpen lär känna flera människor som kan hjälpa till att hålla den sällskap när du inte är hemma. Man kan gott och väl vänta med ensamhetsträningen tills valpen nått 16 veckors ålder. Om man börjar med den innan så får man se till att man inte utökar tiden valpen behöver vara ensam till alltför lång tid. Det står till och med i Jordbruksverkets regler för hund att en hund under 4 månaders ålder endast får lämnas korta stunder. I den här åldern handlar det om både trygghet och att valpen kan behöva göra sina behov varannan timme och att du måste kunna ge den den möjligheten. Det spelar ingen roll om det är grannen, sonen, mormor eller vem det är som håller valpen sällskap när du inte är hemma (om du t.ex. åker och handlar eller måste börja jobba) bara valpen är van vid den personen så att den känner sig trygg. Se också till att valpen får sällskap i den miljö den är van vid, är den inte van vid att vara hemma hos personen som ska hålla den sällskap så får sällskapet komma till valpen. Kom ihåg att även om detta kan kännas krångligt och besvärligt så är det jobbet du lägger ner nu i valpåldern som lönar sig allra mest i längden. Om valpen redan nu blir otrygg kan ensamhetsträningen gå käpprätt i ett senare skede.
Jag vill här påpeka att enligt lagen får inga hundar vara ensamma mer än 5 timmar åt gången och att de måste få rastas var sjätte timme - vilket inte gäller yngre hundar (valpar) och äldre hundar som av naturliga skäl kan behöva gå ut oftare.
Ensamhetsträningen påbörjas helst vid 4-5 månaders ålder och valpen måste vara mätt, rastad och gärna trött vid första lämnandet. Börja med att bara gå ut en liten stund och öka till tio minuter, tjugo minuter o s v. Öka lite varje gång. Det allra bästa är om du kan göra det naturligt, gå ut med lite kassar med återvinningsmaterial ena gången, gå till tvättstugan andra gången, gå till närmaste affären/livset tredje gången o s v. Gör ingen stor grej av att du kommer och går så gör inte valpen det heller, gör det naturligt utan stora avsked och stora välkomsthälsanden. För kom också ihåg att om hunden blir riktigt glad över att du kommer hem varje gång kommer den troligtvis att glädjeskvätta en hel del.
Tänk också på vilken ras du har, har du en vaktande ras kan hunden bli riktigt osäker av att inte få ligga vid dörren medan du är borta. Har du en tempelhund (t.ex. tibetansk spaniel) kan den vilja ha en högt belägen plats vid ett fönster så att den kan se ut på människor som går och se dig komma och gå. Det viktigaste vid ensamhetsträning är att valpen känner sig trygg.
Innan valpen är 4 månader gammal kan du vänja den vid att vara ensam i ett rum, t.ex. hallen. Stäng av utrymmet med grindar eller kompostgaller, se till att valpen har vatten, något att tugga på och en viloplats i utrymmet och gör det till en naturlig del av vardagen (t.ex. under de stunder valpen måste vila efter lek) att du kan gå in och ut ur valpens lilla utrymme utan att valpen får separationsångest. 

Miljöträning
Miljöträning innebär att du vänjer hunden vid olika miljöer. Exempel på miljöer kan vara skog, innerstad och lantlig miljö, men det kan också vara bussresa, bilresa, tågresa eller cykelkorg ifall du senare tänkt ha din hund av småhundsras i cykelkorgen när du cyklar. Naturligtvis kan man senare träna hunden att åka buss, tåg och cykelkorg, men om du vänjer den vid allt detta redan i valpålder så blir det en naturlig del av hundens liv.
Miljöträningen bör ske under samma period som socialiseringen, men du behöver inte vänta tills efter 12-veckorsvaccinationen (undantaget om du vill besöka en bondgård där många djur kommer och går). Det allra bästa är att skriva en lista på vilka miljöer just din hund bör få uppleva och sen ta de en i taget. Gå inte vidare till nästa förrän du är säker på att hunden är trygg i den första; detta gäller speciellt bussresa och tågresa. Om du har en liten hund som du gärna kommer ha i väska eller transportbur så vänj den vid att även resa utanför (sitta i knät eller på golvet) - för den dagen du byter väska kan hundens trygghet råka i soporna den med. Hundar är duktiga på att koppla ihop saker själv, t.ex. känslan av trygghet med en speciell väska eller bur.
Om hunden nått könsmognaden utan att du hunnit igenom hela din lista så tänk på att hunden under unghundsperioden (slyngelperioden) kan vara känslig för nya platser och nya situationer, så besök en helt ny plats när hunden har en lugn dag och inte när den har en "jag hör men jag lyssnar inte"-dag. Om du måste besöka en ny plats eller en ny situation med en hund i unghundsålder så se till att den känner sig trygg med dig, gör trygghetsövningar från valpkursen och ha med hundens favoritgodis (helst något hårt som måste tuggas lite) för att testa hundens stressnivå. Om hunden inte tar godiset är den för stressad för att äta och då även för att lyssna och kan då behöva komma ifrån den stressade situationen för att inte få men som senare måste arbetas bort (vilket kan komma att ta tid).
Miljöträna lite i taget och ge valpen vilodagar emellanåt så kommer det gå bra.

Mys med din valp!
Mvh Camilla

Att sälja sin hund på nätet?

Det här inlägget började som ett litet inlägg på min facebooksida för Freedom dogs, men jag upptäckte snart att mina åsikter inte gick att beskriva i tillräckligt korta ordalag så det passar bättre här på bloggen.

Blandrasvalpar. Jag är inte så mycket för det här med att sälja hundar via nätet. Att sälja valpar via t.ex. grupper i facebook tycker jag inte om. Jag kan FÖRSTÅ folk som t.ex. får tjuvparningar och som inte vill ta bort valparna och som måste hitta vägar att gå och ställen att lägga upp annons på. När det gäller dessa (ofrivilliga) uppfödare av blandrasvalpar så kan jag bara hoppas att de tar reda på vad dom bör kräva av en valpköpare och ställer samma frågor och samma krav som en seriös uppfödare av en renrasig valpkull skulle göra.

Bild från blandras.se

 
Det är ju allt som oftast tikägaren i parningen som måste ta allt ansvar, så om jag vore en ägare av en tik som blivit tjuvparad...
*I första scenariot säger vi att jag själv var med vid parningen som t.ex. skedde i en rastgård eller att det kom en lös hanhund springande och min tik ropade "jaaa!" med hela sitt kroppsspråk. Om jag inte kunnat hålla hundarna ifrån varandra och min tik blivit parad så skulle jag ha stenkoll på henne de kommande veckorna. Direkt när jag kom hem skulle jag ringa en veterinär och fråga hur jag ska göra för att tiken inte ska behöva föda fram valparna. Jag har rent ut sagt ingen aning om ifall det finns "dagen efter"-piller för hundar så vi säger att det inte gör det, MEN man kan göra abort. Så jag skulle ringa veterinären och fråga när jag ska komma in och kolla om parningen blivit "lyckad" och när man i så fall kan göra abort och vad det innebär för tiken i form av eftervård och psykiska symptom. Kommer hon bli skendräktig efter aborten o s v.
*I andra scenariot säger vi att jag inte var med vid parningstillfället, jag kanske haft en vän eller doggy walker som promenerat hunden och som inte sagt att detta har hänt. Eftersom att jag inte förväntat mig detta så skulle det säkerligen ta ett tag innan jag märkte på min tik att hon var parad. Jag skulle kunna tänka mig att jag inte märker något förrän efter att halva tiden har gått och då säger det sig självt att det är för sent att göra abort (obs, jag har har ingen aning om i vilken vecka det är för sent).
Så, min tik är alltså dräktig och jag kan inget annat göra än att låta henne föda valparna och sen ta hand om de på bästa sätt och hoppas hitta bra hem åt de.
Vad gör jag då? Jo, oavsett om jag själv har en blandrashund eller en renrasig hund så skulle jag ta kontakt med uppfödaren av min hund. Jag skulle ställa alla mina tusen frågor där och hoppas på att få bra svar. Oavsett om jag själv hade en blandrashund eller renrasig hund skulle jag gå upp på Svenska kennelklubbens hemsida och samla information inför valpkullen som komma skall och efter tips om hur jag gör när jag söker valpköpare. Jag skulle göra allt för att vara så seriös som möjligt och oavsett vem jag sökte hjälp hos så skulle jag vara ärlig med att det är en tjuvparning och att jag under omständigheterna vill göra det bästa för valparna. Jag skulle ta kontakt med min veterinär och se till att ställa frågor där och ta emot den hjälp som erbjuds och naturligtvis skulle jag vaccinera valparna. Om valparna av någon anledning faktiskt skulle vara renrasiga så skulle jag se till att ta reda på vem pappan var (om jag så skulle korsförhöra alla som gått ut med min hund) och sen registrera de hos skk.
Och om jag nu satt där med en dräktig tik som väntade blandrasvalpar, ja då kanske jag skulle lägga ut en annons här och var på nätet, men jag skulle vara extremt noga med vem som får ta hem en valp från mig. I första hand skulle jag försöka hitta valpköpare via bekanta eftersom att jag skulle vilja ha fortsatt kontakt med valpköparna och kunna hjälpa de om något skulle gå snett. Jag skulle vilja se till att alla valpar även fortsättningsvis skulle genomgå nödvändiga undersökningar så som ögonlysning och höftledsröntgen. Varför är det viktigt med såna undersökningar? Jo, hundar kan faktiskt få riktigt dåliga höfter eller ögon eller knän pga genetik. Jag har en väninna som köpte en stor hund, hon köpte faktiskt två syskon, när hanen var ett år gick de till veterinären för att hunden haltade. Han visade sig ha 3 C-höfter och 1 D-höft. Detta är enormt smärtsamt och hunden var tvungen att avlivas.

Sen säger det sig självt att eftersom att jag är hundinstruktör så skulle jag låta det ingå valpkurs i avtalet när valparna säljs och jag skulle nog insistera på att valpköparen gick kurs hos mig.

Renrasiga valpar. Jag kan överhuvudtaget inte förstå varför det säljs renrasiga valpar på nätet. Jag kan möjligtvis förstå att det finns annonser ute över renrasiga valpar ur en populär ras, så som chihuahua. Fast egentligen inte det heller. Jag förutsätter nästan att uppfödare som säljer sina renrasiga valpar på nätet är oseriösa i någon bemärkelse. Varför? Renrasiga valpar säljs bäst genom rasklubben, då får en seriös uppfödare kontakt med en seriös valpköpare. En uppfödare av en renrasig valpkull arbetar förhoppningsvis för att få bort genetiska åkommor hos sina avkommor och matchar hane med tik inför en kull för att uppnå bästa möjliga resultat. Uppfödaren har själv avelstik och/eller avelhane med så bra resultat som möjligt när det gäller höfter, ögon etc (vad som nu är aktuellt för just den rasen).
Jag kan förstå att en seriös uppfödare gör reklam för sig själv på nätet genom att vara aktiv i olika forum och grupper där hon/han t.ex. arbetar för en ökad medvetenhet om sin ras och dess för- och nackdelar. Jag kan tycka att det är helt ok för en uppfödare att annonsera ut sina valpar i rasspecifika forum dit köpare vänder sig som är intresserade av just den rasen.
För den som letar renrasig hund på nätet så rekommenderar jag att man ändå väljer en uppfödare som är registrerad hos SKK och hos rasklubben, då ökar chanserna att man får en uppfödare som har goda kunskaper om just den rasen och dess eventuella genetiska åkommor, fördelar och nackdelar. Chansen ökar också för att man får tag i en uppfödare som är seriös och som vet vad som krävs av en valpköpare av just den här rasen; det kan vara förkunskaper eller viss erfarenhet som behövs eftersom att många raser inte är någon bra förstagånghund.
Självklart finns det uppfödare som inte vet ett skvatt, som kanske fått sin hund tjuvparad med en hund av samma ras eller som lovat föda upp en kull på sin tik som ett krav i sitt eget avtal med sin uppfödare. Men då tänker jag såhär att i första scenariot med en uppfödare som ofrivilligt måste ta på sig den rollen så kan man göra som jag skulle gjort - ta kontakt med sin egen uppfödare, vara ärlig och be om hjälp och sen förhoppningsvis komma i kontakt med seriösa valpköpare via sin rasklubb.
I andra scenariot att man lovat föda upp en kull på sin tik så förutsätter jag att den uppfödaren har kontakt med sin uppfödare och får tips, råd och hjälp. Om jag själv kom i kontakt med en uppfödare som skulle ha sin första (kanske enda) kull och inte hade kontakt med någon annan mer erfaren uppfödare av samma ras så skulle jag tänka efter en extra gång innan jag köpte en valp därifrån, helt enkelt för att det krävs ganska mycket av en uppfödare i form av miljöstimulans och socialisering av valparna för att ge valparna de bästa förutsättningarna.

Bild från SKK:s sida för att Köpa hund

Om jag när jag själv köper hund inser att jag nog vill föda upp åtminstone en kull valpar så skulle jag ta en hund på halvfoder eller helfoder och sen be att få vara aktiv i uppfödningen av min tiks valpar, istället för att (oseriöst) para min tik med första bästa hane av samma ras.

Vuxen blandrashund. En vuxen blandrashund är väl det enda som jag verkligen kan förstå utannonseras på nätet. En ägare av en vuxen blandrashund har ingen rasklubb att kontakta och har troligtvis inte heller en uppfödare som kan hjälpa till med omplaceringen. Om jag hade en blandrashund som jag behövde omplacera så skulle jag i första hand försöka få kontakt med min uppfödare, det kan ju hända att denne har en gammal valpköpare som gärna skulle prova att ta till sig min hund. Det kan också hända att min uppfödare har blivit kontaktad av människor som gillat hundar ur samma kull och som visat intresse för blandningen. Om jag litar på min uppfödares omdöme skulle jag kontakta denne och be om hjälp.
Om jag inte hade en uppfödare jag litade på, vilket nog oftare är fallet, så skulle jag annonsera via bekanta och familjen och troligtvis även i hundforum på nätet och på facebook. Jag skulle vara ärlig med varför jag behöver omplacera hunden; det kan ju t.ex. vara pga ändrade familjeförhållanden eller ändrade arbetstider. Jag skulle också vara ärlig med vilka egenskaper min hund besitter.
Om jag skulle leta vuxen hund på nätet så skulle jag godta anledningar som ändrade familjeförhållanden och ändrade arbetstider men vid första tvekan om huruvida säljaren är ärlig eller inte så skulle jag ta ett steg tillbaka. Vuxen hund som säljs pga allergi skulle jag vara väldigt skeptisk mot, helt enkelt av den anledningen att man hinner märka om någon i familjen är allergisk långt innan valpen blivit vuxen.

Bild från blandras.se

Vuxen renrasig hund. När jag ser annonser om vuxna renrasiga hundar på nätet så frågar jag mig, "Varför säljs inte denna hund via sin rasklubb? Varför har inte uppfödaren av hunden blivit kontaktad eller varför vill inte uppfödaren hjälpa till?"
Självklart kan det ju vara så att det är den ursprungliga uppfödaren som står som säljare och som helt enkelt valt att annonsera överallt för att hon/han inte har intressenter sen tidigare. Vuxna renrasiga hundar utannonseras i första hand via rasklubben och varje rasklubbs hemsida har en flik med "omplaceringshundar", så om den hunden jag ser annons för någon annan stans inte finns med på listan över omplaceringshundar hos rasklubben så skulle jag bli misstänksam och ifrågasätta detta hos den som lagt ut annonsen. Tro det eller ej, i många fall vet inte annonsörer om att om de säljer en renrasig vuxen hund så kan de kontakta sin rasklubb och be om hjälp. Ibland får man svaret "det har jag inte tänkt på". Ibland får man svaret "hunden är renrasig men inte registrerad" och då sätter jag den hunden i kategorin här ovan: "Vuxen blandrashund", och förstår genast varför hunden utannonseras via nätet.
Om en uppfödare registerad hos SKK säljer en vuxen hund som också är registerad och allt är som den ska så faller de flesta av mina tvivel om varför hunden utannonseras på nätet, och kvar återstår endast frågor kring varför hunden alls omplaceras, men det är ju frågor som finns kring alla vuxna hundar som omplaceras. 

Exempel på rasklubb med flik för omplaceringar under Valphänvisning.

Mitt val. När jag själv söker valp så småningom så kommer jag att välja en renrasig hund för att då vet jag vad jag får. Då och då möter jag blandraser som är helt gudomliga och då tänker jag att kanske en blandras inte skulle vara så dum ändå... Men faktum kvarstår att bortsett från vissa blandraser som idag kommit att bli riktigt enhetliga (så som CavaPoo eller CockerPoo) men som ännu inte kan godkännas av Svenska kennelklubben som egna raser, så är det väldigt svårt att veta vad man får om man köper en blandras. Och personligen så vill jag ha så goda möjligheter som möjligt att veta vad jag får.

Det här inlägget kommer med all sannolikhet inte vara det sista jag säger i detta ämne, det känns som om jag kommer att få en del mothugg och naturligtvis är jag inte mer människa än att jag kan ändra mig. Och om jag ändrar mig, då berättar jag det här.

Slutord: välj uppfödare med huvudet och valp med hjärtat.

Mvh Camilla