En djurtränare och hundinstruktör som bloggar om hundträning, hundhållning och allt annat som kan ha med hund att göra. Ibland bloggar jag även om träning med andra djur än hund.
Jag har funderingar och åsikter och det är här jag delar med mig. Bloggen uppdateras sporadiskt under 2018.

måndag 15 oktober 2012

Valet av en blandrashund

Det här inlägget har nu en uppdaterad version , den uppdaterade versionen inkluderar ett nytt stycke som heter "Vad är det värsta som kan hända?"

Som hundinstruktör så vet jag att en väldigt stor andel av de som skaffar hund skaffar en blandrashund. Jag ska aldrig säga att jag själv aldrig kommer att göra det, för man ska aldrig säga aldrig, men jag har inga planer på det. Som jag tidigare skrivit så vill jag veta vad jag får och det sker lättast med en renrasig hund. Även om alla hundar är individer så är det så med renrasiga hundar, oavsett ras att de rastypiska egenskaperna är väldokumenterade åtminstone flera årtionden tillbaka. Man får ett hum om att hunden kommer bli svårt att få jaktren eller att den måste få valla eller aktiveras på liknande sätt för att må bra.

Om man nu har siktet inställt på en blandrashund så är det nog oftast så att man helt enkelt fallit för en blandning mellan två eller flera raser och inte direkt har för avsikt att tänka om. Om så är fallet så är det väldigt viktigt att man tar reda på så mycket som möjligt om alla raser som är inblandade i denna genetiska gott och blandat-hunden man tänkt att införskaffa. Tänk om du hade valt en renrasig hund, tänk hur mycket du hade forskat innan du valt rätt ras. Man hinner nästan bli expert på just den rasen innan man ens fått hem valpen. Köper du en hund av blandras så gör du bäst i att bli expert på alla de raser som ingår i din hund, för alla egenskaper kan dyka upp - kanske inte med en gång, men med stor sannolikhet så småningom. Och för att få en så harmonisk samvaro som möjligt med din hund, för att få en så harmonisk hund som möjligt, gör du bäst i att förbereda dig på allt som komma kan. Har du en blandning av två olika raser så kan det ju gå åt ena hållet eller åt andra eller bli en härlig blandning av båda världar. Har du en blandning av tre eller fyra raser så kan det bli kaos om du inte är förberedd. Det kan bli kaos ändå, men förhoppningvis blir det ett ordnat kaos.

Bichon frisé/Yorkshire terrier

Det finns tusentals olika blandningar, men några exempel på blandningar jag har kommit i kontakt med (oftast på kurser) är Border collie/Labrador eller Boder collie/Golden retriever, Pudel/Cocker spaniel eller Pudel/Cavalier king charles spaniel, Beagle/Cavalier king charles spaniel, Chihuahua/Jack Russel terrier, Schäfer/Labrador, Labrador/Boxer, Tax/Jack Russel terrier m.fl. Över lag är blandningar där ena parten är endera Chihuahua, Border collie, Labrador eller Pudel väldigt vanliga.
När det gäller småhundar undrar jag om det inte helt enkelt handlar om "söthetsfaktorn". Jag har stött på blandraser där blandningen är väl genomtänkt av uppfödaren i fråga eller blandingar som börjar bli så vanliga och så enhetliga att de nästan ses som egna raser, t.ex. cavalier king charles spaniel och pudel (cavapoo) men dessa blandningar är ändå undantagen.
När man väljer att blanda in Border collie så är det snabblärdheten, alertheten och energin man vill åt. Men man måste också inse varför den rasen är som den är; för att den ska orka att valla en hel dag eller två och kunna lära sig olika kommandon och urskilja de på långt avstånd.
Blandningar med Labrador retriever uppfattar jag som vanliga för att man vill åt den där familjevänliga, hemkära känslan som labradoren ger. Visst kan det bli en sån hund av blandningen, men oftast om den andra parten i blandningen är någorlunda lika, för den andra hundens egenskaper kan lika väl skina igenom oavsett som det är vakt eller osäkerhet eller vad det nu kan vara.
Varför blandar man med pudel? Pudel har alltid varit en populär ras, den anses vara lättlärd, barnvänlig och framför allt anses den vara allergivänlig. I de flesta fall är det den allergivänliga pälsen man vill åt, men många i pudelblandningar är det även lättlärdheten och energin man vill dra nytta av. Många pudlar är ju lite som studsbollar, de hoppar gärna och får man väl igång de så kan de hoppa ett bra tag för liten lön.
Blandningar med jakthundar, t.ex. blandningar med Beagle, Stövare eller Jack Russel terrier sker oftast med förhoppningen om att jaktinstinkten ska dämpas. Men det mina vänner, sker ytterst sällan. Jaktinstinkten är så pass grundläggande i de flesta jaktraser att den egenskapen oftast sitter i hårt även hos den blandade avkomman.

Cocker spaniel/Pudel (Cockerpoo)

Välj en blandras med så lika föräldrar som möjligt. Om du nu har siktet inställt på en blandrashund men ännu inte helt har bestämt dig för vilken blandning du ska välja så har jag några goda råd. För att få en så harmonisk hund som möjligt är det bra om föräldrarna är av så lika raser som möjligt. Det allra bästa är om raserna i fråga ingår i samma raskategori, och nu menar jag inte SKK:s uppdelning av raser där det finns en kategori som rätt och slätt heter sällskapshundar. Nu pratar jag om raskategorier efter hundrasens ursprungsuppgift där exempel på kategorier är Vattenapporterande hundar (ex. pudel, portugisisk vattenhund), Ställande jakthundar (ex. många spetsar), Vallhundar (ex. schäfer, border collie, puli) etc.
Några av de mest lyckade blandningar jag har stött på är Tax/Jack Russel terrier (båda låga jakthundar), Border collie/Schäfer (vallhundar) och Siberian husky/Samojed (Draghundar). Men även cocker spaniel/cavalier king charles spaniel (apporterande fågelhundar) och Bichon havanais/Lhasa apso (vakthundar). Och det gemensamma för dessa blandningar är att deras föräldrars raser är väldigt lika varandra men ändå helt olika raser.

Flat coated retriever/Labrador retriever

Finns det inte en ras som uppfyller de krav du ställt på din hund? Om du har hittat en blandras som med sin blandning tycks besitta just de egenskaper du vill ha hos en hund så kan det faktiskt löna sig att tänka till en gång extra.
Finns det inte en ras redan som har alla dessa egenskaper? Hur får jag reda på det? Jo, du kan t.ex. ta kontakt med en hundinstruktör, en hundpsykolog eller en hunddagisföreståndare. Alla de yrkeskategorierna är utbildade i hundar, raser och egenskaper och bör kunna svara på vilken hundras som skulle passa dig bäst. Precis som jag skrivit ovan är en populär blandning en blandning mellan Border collie och Golden eller Labrador retriever med motiveringen att ägaren ville ha en apportör med lite fart i. I många fall har ägarna tidigare haft eller kommit i kontakt med Golden eller Labrador men tyckt att de är lite segstartade. Vad finns det för alternativ? Jo, en Jaktlabrador eller en Jaktgolden kan vara ett väldigt bra alternativ. När man letar uppfödare letar man helt enkelt efter en som inriktat sig på att få mer aktiva hundar. Man kan också leta efter en annan, mindre vanlig, apporterande fågelhund såsom Kleiner münsterländer (förkroppsligandet av uttrycket apportör med fart i), Nova scotia duck tolling retriever (passar en enormt aktiv ägare som gillar att vara utomhus) eller Chesapeak bay retriever (hund med motor men dock rätt vaktig).
Om jag väljer denna blandning, får jag då det jag vill ha eller kan det komma överraskningar? Om du bestämt dig för att den här blandningen blir det, punkt, så kan det vara bra att ändå ta kontakt med en representant ur någon av ovanstående yrkeskategorier för att ta reda på hur de raserna som ingår i din blandning kan komma att samverka. Vill du t.ex. ha en oavstående blandning mellan Border collie och Golden retriever så kan det vara bra att få veta hur rasernas andra respektive egenskaper kan komma att samverka eller krocka. En Border collie har t.ex. väldigt lätt för att komma upp i varv och måste tränas i att ta det lugnt medan en Golden retriever är känd för att, som en bekant sa till mig en gång, vara en ryamatta inomhus. Och det är bara ytterliggare en egenskap var hos respektive ras så det kan vara bra att gräva lite extra och att skaffa sig ett bollplank.

Golden retriever/Springer spaniel (Gospel)

De flesta hundinstruktörer blir bara glada om det ringer blivande hundägare med frågor om raser. Själv hjälper jag gärna till att hitta rätt ras eller att förklara egenskaper och eventuella överraskningar eller sånt man bör vara uppmärksam på eller aktsam om. Jag har tagit emot otaliga samtal om allt från huruvida en Beagle är barn- och stadsvänlig till om en Boxador kan vara rätt val.

Som jag tidigare sagt: Välj ras med huvudet, välj hund med hjärtat.

Mvh Camilla

6 kommentarer:

  1. Hej Camilla!
    Min mamma (snart 68 år) är på jakt efter en stor hund som kan vakta. Hon bor i hus och har stor tomt. Hon vill ha en stor hund för att känna sig trygg. Alltså en hund som kan inge respekt utan att för den delen vara aggressiv. Det får absolut inte vara en skällig hund då hon redan blivit anmäld av grannar till miljökontoret i kommunen pga att hennes 2 små hundar. Hunden ska kunna stanna på tomten utan staket mot vägen. Och inte vilja rusa ut mot alla som går förbi med hund. Det får gärna vara en blandras. Denna hund ska inte heller kräva alltför mycket motion eftersom min mamma har en nackskada och inte orkar med allt för mycket aktivitet plus att hon snart är 70 år.
    Snälla har du något tips på en bra hundras eller en bra blandras kombination???
    Skulle bli jätteglad om du vill hjälpa mig! !!
    Mvh.Nina. :-)
    Skicka helst svar till min mail:
    arevahl@gmail.com
    Eller kontakta mig på min mobil
    0761837137

    SvaraRadera
  2. Hejsan. Jag och sambon vill skaffa hund inom några år men vi gillar inte samma raser så skulle behöva råd om vilken blandras utifrån vår livssituation.
    Hunden får inte fälla då både jag, min mamma och svärfar är allergiska. Vi har två döttrar i småbarnsåldern, bor i hus med trädgård, är inte särskilt aktiva outdoors människor.
    Så önskvärda egenskaper är: barnkär, lugn, harmonisk, medium till stor, kräver inte extrem aktivitet, helt enkelt att den är lite lagom i det mesta och inte skällig.
    Min sambo gillar utseendet på Bullterrier dock är pälsen fel och jag tror inte han kan något om rasen. Jag har alltid älskat utseendet på strävhåriga taxar men vill absolut inte ha en jakthund, dessutom kräver taxar alldeles för mycket och de lämpar sig inte alls för oss. Just det, vore trevligt om den inte bara lever 6 år utan finns med oss ett bra tag, får gärna gilla att åka bil.
    Vore kul att få några förslag❣️
    Med vänlig hälsning,
    Jonna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lea,
      för det första är det väldigt sällan som hundar idag går bort innan tio års ålder om de inte har något medfött fel eller dör under jakt. Så det behöver ni inte oroa er för. När det gäller allergi så är de hundar som klipps, dvs främst pudel och bichon-raserna, som är mest allergivänliga. Hur små är era barn? Jag kan inte med gott samvete föreslå någon ras eller hund alls till en familj med barn under skolålder. Det står ingenting om hur hundvana ni är, om ni haft hund tidigare någon av er, och utan hundvana tycker jag inte man ska ha små barn och hund tillsammans. De hundar som har mest tålamod med små barn är de alla raser av större typ, och om en sån skulle tröttna eller känna sig trängd kan inte jag garantera att den INTE biter ett barn.
      Mitt förslag, utifrån att ni inte har så mycket hundvana, är att ni väntar tills döttrarna börjar skolan och sen väljer en hund av mindre typ inom rasgruppen Sällskapshund. I o m allergierna i familjen, som det inte ens är säkert att ni kan ha någon hund med (det beror på typen av allergi) så föreslår jag t.ex. dvärgpudel eller bichon havannais.
      Jag kanske låter både hård och krass men eftersom jag inte vet något om er hundvana så kan jag inte rekommendera någon ras och ännu mindre en blandning av raser.
      Det mesta med hur hunden blir, t.ex. om den gillar att åka bil, har med hundens uppfostran att göra. Och då menar jag hur man hanterar hunden och miljötränar den under dess första valptid. Risken minskar att den ogillar att åka bil om man vänjer den tidigt, men sen är det t.ex. individuellt ifall en hund blir åksjuk eller inte.

      Jag diskuterar gärna det här mer med mer information om er vana av hundar och mer tankar kring vad ni kan tänka er att göra med hunden. Skicka isf mail till camilla.stefansdotter@gmail.com

      Mvh Camilla

      Radera
  3. Hej. Jag är ingen blivande hundägare. För 6 år sedan köpte min dåvarande sambo en liten valp i mors-dag present till mig. En underbar överraskning och jag har älskat varje minut med henne. Jag älskade henne ännu mer efter jag fick veta att hon var minstingen och outsidern i kullen och uppfödarens favoritvalp då hon var så speciell på ett positivt sätt.
    Jag är nu ensamstående och älskar fortfarande varje minut med min lilla pärla till blandras, Ellie.
    Efter vi hämtat henne för 6 år sen googlade jag väldigt mycket om raserna hon har i sig så jag vet en del. Hon är Lhasa apso/pudel.

    Hon är familjekär, lugn, busig, världens snällaste, hoppig, vaktig, söt som socker, katt-vänlig och snäll mot alla även dom hon inte känner, djur som människor.

    Tyvärr har hon en mindre fin del också och det är att hon varit sjuk mycket. Inget hon kan hjälpa och vi kämpar så gott vi kan med veterinärbesök, olika mediciner och behandlingar m.m.
    Hon har haft flertalet öroninflammationer, halsfluss, noskvalster, feber och förkylning, känslig mage sen 2 år tillbaka bl.a. Senast igår var vi hos veterinären och nu har dom börjat utreda henne för foderallergi.

    Mina frågor som har snurrat i huvudet sedan igår men som jag glömde ställa till veterinären (jag var bara inställd på att få så mycket information om behandling och bakomliggande orsak till alla hennes symtom att jag inte tänkte på någonting annat) är bl.a.
    Hur lång tid kan jag ha kvar med min älskade pälsboll?

    Hade jag kunnat förhindra hennes sjukdomshistoria med att uppfostra eller träna henne annorlunda?

    Kan hennes psyke om hon inte trivs där vi bor spela in i hur mottaglig hon är för sjukdomar?
    Jag har de senaste två åren bott i en lägenhet utan egen gräsmatta. De första fyra åren av Ellies liv bodde vi i en marklägenhet och sedan hus med stor gräsmatta.
    Jag tror hon saknar den friheten att bara ta en sväng i trädgården, fritt utan koppel lite när hon vill. Jag aktiverar henne och promenerar med henne minst tre gånger om dagen, minst en av promenaderna är längre än 40 minuter. Jag försöker skifta miljön på promenaderna så mycket som möjligt, vi går i skogen, på stranden och tycker båda två att det är roligt att utforska nya ställen med långpromenader.

    Nu när hon har varit sjuk i omgångar så har jag inte gått längre med henne än vad jag märkt på henne att hon orkat då jag inte vill överanstränga henne och göra henne mer sjuk.

    Finns det något sätt jag kan motivera henne till längre promenader?
    Nu är vi inne i en ny behandling mot öroninflammation, hon får smärtstillande och jag har satt henne på ett allergifoder från veterinären. Hon har sedan vi kom hem från veterinären igår vid 14-tiden på eftermiddagen haft bättre aptit och gladare humör och ätit bättre än hon har haft/gjort på den senaste 1 och 1/2 veckan.

    Jag tar tacksamt emot tips på aktivering förutom promenader och träning.
    Och dina åsikter och kunskap om övriga kvaliteter och sidor hos min hund, positiva som negativa. :)
    Tack på förhand!

    Med vänlig hälsning, Sabina

    SvaraRadera
  4. min underbara tork 12 år..måste somna in snart p g a sjukdom. Det är förfärligt Måste ha en ny fin vän. Han( önskar en hane denna gång) får ett himmelrike. Bor på ö utan bilar Natur till max. mvh Eva-Lena

    SvaraRadera
  5. min underbara york 12 år..måste somna in snart p g a sjukdom. Det är förfärligt Måste ha en ny fin vän. Han( önskar en hane denna gång) får ett himmelrike. Bor på ö utan bilar Natur till max. mvh Eva-Lena

    SvaraRadera