Sett på stan - en blandning av Schäfer och Rottweiler

För några dagar sen träffade jag en familj med en underbar blandrashund på två år. Hunden var stor och ganska kraftig, den såg ut som en schäfer men hade en annan muskelfördelning. Jag la också märke till att den var en aning lugnare än andra schäfrar jag stött på, men detta visade sig senare vara en trolig effekt av att den här hanen blivit kastrerad precis innan ett års ålder.
Hunden var en blandning av Rottweiler och Schäfer. Just den här hunden var 25% Rottweiler och 75% Schäfer, men ganska ofta har procenthalterna ingen större betydelse. Jag har träffat flera hundar på kurser och i andra sammanhang som "bara" haft 25% Border collie eller Schäfer i sig men vars enda avslöjande om att det är en blandning med något annat är färgen på pälsen. Så i det här inlägget kommer jag att ta upp lite egenskaper man kan behöva hålla utkik efter när man har en hund som är en blandning av dessa två raser. Naturligtvis kan egenskaperna som jag räknar upp hos respektive ras lysa igenom även i en blandning med den rasen och något annat.

Schäfer

Rottweiler

Så vad har dessa raser för temperament och egenskaper?

Schäferhunden kommer ju idag i två varianter varav den "tyska" är den som fortfarande är vanligast i Sverige och det är den jag kommer ta upp. Den andra varianten som heter Shiloh Schäfer är ännu inte så vanlig i Sverige så jag anser det mindre troligt att den varianten används i blandrasavel, iaf ännu...
Schäfern användes från början till att vakta hem och hemmets boskap och kom med tiden att bli en utpräglad vallhund (herdehund) för får.
Schäfer är en ras som det är väldigt viktigt att man vet vad den kräver och klarar av innan man tar med sig en valp hem. Schäfern är en utmärkt hund till sök, spår och skydd. Den används inom polis och militär och kan arbeta hela dagar med att söka, spåra, vakta och nosa efter narkotika. Den anses vara lättlärd, tuff och härdad. Det är idag inte bara en vallhund utan en utpräglad brukshund och skyr inga uppgifter inom tjänstehunds-världen.
En Schäfer är ingen renodlad sällskapshund, den måste få arbeta med både benen och hjärnan för att bli lycklig och harmonisk. På svenska Schäferhundklubbens hemsida kan läsas att "En schäfer som inte får jobba är ingen lycklig schäfer". Där står det också att en schäfer ska ha jämt humör och goda nerver och vara självsäker, frimodig, uppmärksam och följsam och att den måste besitta mod, kamplust och hårdhet. Det är fullt förståeligt att dessa egenskaper är önskvärda hos en schäfer eftersom att den ska kunna arbeta med så mycket. Inom den egna familjen är schäfern ofta kontaktsökande och kelig, men det är inte konstigt om en schäfer är misstänksam eller reserverad mot främlingar eftersom att den är en vakthund. En väl socialiserad schäfer umgås väl med andra hundar oavsett kön och ålder. Jaktlusten är inget utpräglat hos schäfern men lusten att spåra finns vilket gör att den kan vilja ta egna utflykter ibland.
"Det ungefärliga motionsbehovet är två till 3 timmar om dagen, plus en stunds mental aktivering i form av till exempel lydnadsträning." (Schäferhundklubbens hemsida)

Rottweilern har precis som schäfern sina rötter i Tyskland och är även den en utpräglad brukshund. Rasens tidigaste uppgift var att följa med romarna som krigshund, den följde med ut i strid och besatt tillräckligt med mod för att inte fly strid med varken varg eller björn. Dagens hundar har ärvt både storlek och mod från dessa krigshundar och man kan då och då möta riktigt maffiga exemplar av rasen.
Rottweilern användes även som boskapshund och hade mod och tåga nog att driva även den mest envisa tjuren i rätt riktning. De var följsamma, uthålliga, orubbliga och starka. Hundarna drev banditer på flykt och var till stor hjälp för slaktare genom att driva och vakta boskap och även försvara och skydda sin ägare och dennes mark. Rasen användes också tidigt som draghund åt slaktare, bagare och handlare.
Under 1900-talet började Rottweilern precis som schäfern att användas som polishund. Den anses vara lojal, pålitlig, uthållig, intelligent och besitta stort mod. Än idag används Rottweilern som polishund och dess främsta uppgift är som skyddshund. En hund av den här rasen är både arbetsvillig och följsam och mår bäst när den har en uppgift att utföra. Om du har en Rottweiler kan du gärna aktivera den med drag och lydnad. Den har emellanåt använts vid jakt på vildsvin och den egenskap som utprärglar denna ras mest är vakt.

Som ni ser är de här raserna inte helt olika, de är båda brukshundar med stor vakt- och beskyddarinstinkt så en ägare av en blandras bör ge akt på detta och leda hunden rätt in i uppgiften att vakta och skydda familjen. Samarbete och god kontakt och kommunikationsförmåga mellan hund och ägare utgör nyckleln till en harmonisk hund. Schäferns enorma behov av fysisk och mental aktivering kan ge en hund som blir frustrerad och understimulerad och som tar ut sin frustration på fel håll och på fel sätt, inte helt oväntat genom vakt och beskydd. Det positiva här är att en hund med dessa raser i sig kan utvecklas att aktiveras med nästan vadsomhelst. Agility är en bra kombination av motion och mental aktivering för en hund som lutar åt schäferhållet, precis som Rallylydnad. Att dra, bära och spåra är något som denna blandras troligtvis skulle älska.
Båda raserna besitter stort mod och en hel del kamplust, egenskaper som passar bra hos en hund med beskyddaruppgift (t.ex. som polishund) som som kanske är mindre önskvärda hos en familjehund. Det är viktigt att hunden socialiseras med andra hundar så att den inte blir misstänksam och överdrivet avvaktande/reserverad och i förlängningen rädd. Båda raserna älskar människor men i och med vaktegenskaperna har de en reserverad inställning till främlingar och måste få umgås med många olika människor under uppväxten för att förstå att människor går att lita på. Hundar av dessa raser mår bra av att få vakta hemmet på rätt sätt och vaktinstinkten måste respekteras för att inte växa på fel sätt. En väl stimulerad hund, både fysiskt och mentalt, blir en underbar och lugn familjehund.

Jag känner en rottweiler som älskar att hjälpa till hemma. Han har med klickerträning lärts att bädda sängen, hjälpa matte av och på med strumpor och jacka, tända lysen och stänga skåp och luckor. Den här hanen har som uppgift att alltid vakta familjens minsting från det att han föddes och tack vare matte och husses engagemang och samarbete går hans vakt att stänga av och på väldigt lätt. I vakten av minstingen ingår även att säga till om det sovande barnet vaknar i rummet bredvid och säga till om barnet behöver bytas på. Hunden känner det mycket tidigare innan någon av föräldrarna. Här utnyttjas hundens enroma luktsinne till annat än att söka reda på narkotikagömmor men ger hunden minst lika mycket tillfredsställelse.

En blandning mellan Schäfer och Rottweiler kan med fördel aktiveras med sök och spår, drag eller bärande/klövjning och olika former av lydnad. Den orkar ofta mer än man tror och även om behovet av stimulering kan dämpas i unga år bör denna hund få ett par timmars motion per dag gärna i högt tempo. Mental aktivering går lätt att tillfredställa i hemmets lugna vrå genom att lära hunden tricks och lydnadsmoment (klicker rekommenderas).

De förväntade egenskaperna och de egenskaper man fortfarande avlar på har inte förändrats på flera hundra år för någon av dessa raser, däremot har samhället och hundens uppgifter i samhället förändrats sen dess vilket oavsett ras gör att hundens egenskaper inte längre är de egenskaper som alltid är önskvärda. Egenskaper som förr stundtals var livsavgörande kan idag lätt bli problembeteenden om man inte sätter sig in i sin ras behov. Detta gäller inte bara för schäfer och rottweiler, utan för många raser idag som tidigare använts inom allt från jakt till skydd.

Hemsidorna varifrån jag har bekräftat informationen om rasernas historia och förväntade egenskaper
http://www.schaferhundklubben.se/
http://www.rottweilerklubben.se/

Mvh Camilla