Att köpa en omplaceringhund

Alla hundar förtjänar ett bra liv. Om man känner att man inte kan ge sin hund ett bra liv, pga sina arbetstider eller ändrad livssituation så gör man helt rätt i att söka ett nytt hem åt sin hund. Om man bestämt sig för att skaffa hund och inte nödvändigtvis vill ha en valp direkt från uppfödaren så gör man gott i att välja en omplaceringshund. En omplaceringshund kan man t.ex. få tag i på hundstallet, via vänner och bekanta, via annonser eller via en uppfödare som känner till en hund som behöver omplaceras. När vi skaffade våran Lady för 14 år sen så fick vi tag i henne via en uppfödare som visste om att hennes dåvarande ägare ville omplacera henne. 

Vuxen hund
Om man väljer att köpa en vuxen hund så brukar det heta att man väljer en vuxen hund för att man vet vad man får, och för att den redan är rumsren etc. Men stämmer det verkligen? Vet man vad man får? Om man köper en renrasig vuxen hund från eller via en seriös uppfödare så är de ofta väldigt måna om att hitta rätt hem - och inte bara ett bra hem - åt hunden som behöver omplaceras. Uppfödare som omplacerar en vuxen hund brukar vara generösa med information om varför hunden omplaceras, vilka egenskaper hunden besitter och vilket typ av personlighet hunden har. Det här kan naturligtvis gälla för andra omplacerare också; speciellt välrenommerade organisationer såsom hundstallet, eller om man känner den förra ägaren.

Det är väldigt viktigt att man får ta kontakt med hundens förra ägare och ställa alla de frågor man behöver ha svar på så att man är så väl förberedd som möjligt om man väljer att ta hem just den hunden. Det finns så många olika anledningar till varför vuxna hundar omplaceras; det kan vara tidsbrist pga ändrade familjeförhållanden, ändrade arbetstider mm. Det kan också vara för att den nuvarande ägaren efter många om och men har insett att den här rasen inte var rätt val. Jag har haft ett flertal hundar på kurs (både valp- och unghundskurser) som jag efter kursen, eller t o m under pågående kurs, har fått veta har placerats om eller gått tillbaka till uppfödaren. Raserna har varit helt olika; en gång var det en golden retriever och en annan gång en riesenschnauzer och en tredje var det en liten blandrashund. Hundarna var typiska representanter från respektive ras med typiska egenskaper och personligheter, men ägarna insåg helt enkelt att rasen inte var rätt; pga hur mycket de krävde eller pga att de hade egenskaper som ägarna helt enkelt inte velat se när de valde ras.

Alltför ofta väljer människor ras efter hundar de träffat eller umgåtts med tidigare. När jag håller kurs brukar jag fråga; Varför valde du din ras? Och jag vet att jag har jobb framför mig när svaret är "Grannen har en likadan men dvärgvarianten och vi ville ha en större hund" eller "Jag växte upp med den här rasen" eller "En på mitt jobb har en sån och den är så bedårande". De som säger den förstnämna frasen eller någon liknande brukar vara de som senare överväger omplacering; en mellanpinscher eller dobermann är inte samma sak som en dvärgpinscher - eller jo, men egenskaper som är söta hos en dvärghund kan bli svårhanterliga hos en större hund, t.ex. vaktinstinkten eller energin. De som har vuxit upp med en ras brukar vara mer envisa om att det ska funka, och efter att ha tagit till sig informationen om vad rasen faktiskt kräver brukar de vara villiga att investera tid och hjärta i hunden. Om man som i tredje scenariot känner något med precis samma ras och har umgåtts med den vid ett flertal tillfällen så har man troligtvis någon man kan bolla tankar och erfarenheter med under hundens uppväxt och någon som vet vilka hinder man kan stöta på.

Så väljer du en vuxen hund så välj ras med hjärnan, läs på precis som om du skulle köpt en valp och se till att ställa många frågor till den nuvarande ägaren. Det allra bästa är om de är villiga att hålla kontakten så att du kan få feedback ifall problem uppstår. Din nya hund kanske skäller på andra hundar och då kan det visa sig att de gamla ägarna t.ex. har tränat bort osäkerhet vid möten med andra hundar tidigare och då kan det hjälpa dig som ny ägare att veta hur de gick till väga. Välj inte bort en hund bara för att den har några få "problembeteenden" men gör efterforskningar, prata med någon hundtränare som känner till rasen och hör om problemet är vanligt och hur man gör för att träna bort det. Få så mycket info som möjligt av de nya ägarna om eventuella problem; hur länge de pågått, om de vet vad som utlöste det etc - ett bra exempel är skotträdsla.
Fastnar du för en blandrashund så läs på om de raser som ingår i blandningen och fråga de nuvarande ägarna så mycket som möjligt om hundens beteende i olika situationer, vad den tycker om att aktiveras med och hur de olika raserna har manifesterats i just den hunden. Med en blandrashund är det viktigare än nånsin att kunna behålla kontakten med de förra ägarna.

Provperiod
Oavsett om du tar emot en vuxen hund, valp eller unghund som omplacering så se till att få en provperiod. Tänk på att det kan ta allt från 1-6 månader (beroende på ålder och personlighet/ras) för en hund att acklimatisera sig till sitt nya hem så provperioden ska absolut inte vara kortare än 2, helst 3 månader. När vi tog emot Lady hade vi en provperiod på nästan sex månader från oktober till mars.
Undantaget kan eventuellt vara valp, eftersom att en valp blir svårare att omplacera ju äldre den blir och om den behöver omplaceras vid 4 månaders ålder och stannar hos provfamiljen tills den är 8-10 månader så kan den bli riktigt svår att placera om sen igen när den kanske är mitt i första trotsåldern och dessutom måste byta hem i en extra känslig period av sitt liv när den inte längre är lika påverkbar.

Unghund
Det finns många olika anledningar till att unghundar (hundar 8-24 månader) omplaceras. Det allra vanligaste är att de inte lyssnar, drar i kopplet, agerar utåt - ja att de blivit riktiga slynglar helt plöstligt och utan förvaraning - och ägarna orkar inte längre med hunden. En unghund som omplacerats kommer inte utan problem; men de är fortfarande lättlärda och påverkbara och det mesta brukar kunna lösas med fungerande fasta rutiner, konsekvent och målinriktad träning coh en stor kunskap om vad rasen behöver och vad unghundar behöver. De flesta unghundar som omplaceras är hundar av medelstora till stora raser och blandraser.
En del unghundar omplaceras faktiskt pga att ett barn i familjen utvecklat allergi, men då brukar unghundarna vara i den yngre ålderskategorin 4-10 månader och när det gäller renrasiga hundar brukar detta vara ett legitimt skäl att återlämna unghunden till dess uppfödare.
Om du vill ha en hund av en speciell ras men av någon anledning inte vill ha en valp så kan jag absolut rekommendera en unghund. Det största problemet med en unghund skulle jag säga är att man inte vet hur bra de förra ägarna har lyckats med miljöträningen och socialiseringen. Så det kan vara bra att ta kontakt med en hundinstruktör och begära hjälp och vägledning inom just dessa områden och gärna gå någon form av slyngel-/unghundskurs. Jag skulle nästan hellre rekommendera enskild träning än i grupp så att den nya, spralliga, flängiga, familjemedlemmen kan fokusera ordentligt när ni vill bygga upp kontakten och relationen.

Valp
Valpar brukar sällan omplaceras, är man ute efter en valp så kontaktar man en uppfödare man läst på om och tingar en valp. Som jag nämnde i stycket om unghundar så kan valpar omplaceras om en familjemedlem blivit allergisk, men också om ägaren inte har kunnat ordna dagmatte/doggy walker eller om något oförutsett har inträffat. I 9 fall av 10 där valpar omplaceras görs detta via uppfödaren. En valp kan räknas som omplaceringshund om den har haft ett hem utöver uppfödaren och har då samlat på sig lite erfarenheter som kan påverka och forma valpen, en sån valp kan - men behöver inte - kräva lite extra arbete än en valp som kommer direkt från tikens famn.
I det sista fallet kan det vara så att valpen kommer via en omplaceringsorganisation och inte har haft den bästa starten i livet.
Det viktigaste med valpar är att de fram till fyra månaders ålder är som bäst påverkningsbara när det gäller miljöträning och socialisering, det innebär också att det är där problemen kan ligga ifall valpen inte haft den bästa starten eller har haft ett annat (fel) hem innan den kommer hem till dig. Var aktsam på valpens rekationer på människor och andra hundar och hur de reagerar på nya situationer och i nya miljöer och känner du att ett problem kan utvecklas om du bara låter det vara - oftast är det bästa att låtsas som ingenting för att inte förvärra valpens upplevelse - så ta kontakt med en instruktör och berätta från början vad det är du vill ha hjälp med. Om du ringer till mig så kommer jag att tala om ifall du hetsar upp dig i onödan och bara bör hålla huvudet kallt eller om du faktiskt kan behöva lite förebyggande träning.

Det bästa man kan hoppas på när man vill ge en omplaceringshund ett nytt hem är att den nuvarande ägaren (säljaren) och/eller omplaceraren (förmedlaren) är ärlig.
Det bästa man kan göra för sig själv är att begära en provperiod.
Och det bästa man kan göra för hunden är att läsa på, ställa många frågor och ta reda på så mycket som möjligt om vad man ger sig in på.

Söker man en omplaceringshund, oavsett ålder, så rekommenderar jag att man tar kontakt med rasklubben om man vill ha en renrasig hund. Man kan också ta kontakt med hundstallet eller andra lokala organisationer och på facebook finns det en gilla-sida som heter Husdjursplaceringen som hjälper till med förmedling av hundar, katter och andra djur som behöver nytt hem.

Oavsett hur du skaffar hund så önskar jag dig lycka till!
Mvh Camilla