Separationsångest hos vuxna hundar

Många hundar kan inte lämnas ensamma ens i vuxen ålder p.g.a. separationsångest. Det kan bero på att hunden har bytt hem eller att familjen har bytt boendeförhållanden och inte tänkt på att ge den vuxna hunden en chans att bo in sig innan man börjar lämna den ensam hemma igen. Det kan också bero på att man inte behövde lämna den ensam i valpålder och därför inte ensamhetstränade den redan då.
Vissa raser har större benägenhet att utveckla separationsångest än andra; pudlar, welsh springer spaniel och pinschrar bara för att ta några exempel.

Om familjen har bytt boendeförhållande när hunden är vuxen gör man bäst i att backa bandet och fundera på hur man ensamhetstränande den första gången och helt enkelt börja om från början. Låt hunden bo in sig med er en vecka och om ni sen gör det på det sätt ni gjorde från början (som uppenbarligen fungerade då) så tar den en vecka till eller två innan hunden kan lämnas som den brukade kunna göra.

Om hunden har bytt hem, d v s om ni har fått en omplaceringshund, så tänk valp. Ge hunden ett mindre utrymme och vänj den vid att vara ensam där när ni går fram- och tillbaka. Om ni bor litet och har en stor hund kan ni helt enkelt vänja hunden vid att ni stänger toadörren när ni är där inne o s v. När hunden sen har vant sig vid det och ligger på sin (gärna självvalda) viloplats och inte längre följer er i hasorna kan ni börja med att lämna den korta stunder; mätt och ordentligt rastad och med något att tugga på (är den en munhälsande ras så se till att den har något att hälsa med om den blir upphetsad så du slipper bli biten i armar och ben). Se till att i början träna ganska intensivt med att lämna hunden 30s, 1min, 5min, 10 min kanske 5-10 ggr i rad, gå ut och in och gör inte en stor grej av det och sen när du kommer in nån av gångerna och hunden ligger fint på sin plats som om den tänker "jaja, du går nu men du kommer snart igen så jag tar det lugnt här under tiden" så gå ut och in ett par gånger till och sen kan du ta ut den på en promenad innan du kör en ny omgång.
Och fastna inte när det går bra, om hunden klarar av att du lämnar den 20 minuter så gå raskt vidare och lämna den ännu längre nästa gång. Om du får ett bakslag, ta några steg tillbaka men inte så många - bara tillräckligt för att hunden ska känna sig trygg igen - och så fort det går bra så öka tiden igen. Sluta inte för att det går dåligt och inte heller för att det går bra. När hunden har vant sig vid att vara själv några timmar per dag så gå inte tillbaka till att inte lämna den ensam, risken finns att hunden då snabbt vänjer sig vid att du är hemma jämt och att du sen måste börja om med träningen igen.

Om du har en vuxen hund som inte kan lämnas ensam utan att den gnäller, skäller, piper och kanske t o m kissar inne (om det är en mindre hundras t.ex.) så har du med största sannolikhet en hund med rejält utvecklad separationsångest.
Men misströsta inte, för även om hunden tycks omöjlig så är ingenting omöjligt det kräver troligtvis bara lite mer tid och tålamod.
För en hund som tycker att det är rena rama helvetet att vara ensam, som blir stressad så fort du tar på dig jackan eller som skäller så att grannarna hör och som måste ha hundvakt bara du ska till affären en stund så behöver man vända hundens förväntningar med 180 grader. Vi måste få det att vara trevligt att vara ensam. Med något jag kallar för belöningsmetoden får du en hund som ganska snabbt blir förväntansfull av att lämnas ensam. Efter ett tag, när hunden kan lämnas mer än 30 minuter får du en hund som tycker att det här med att vara ensam inte är så pjåkigt - man får ju tid för sig själv att sova lite så att man sen har massor av positiv energi när matte/husse kommer hem.
Den här metoden har jag själv använt på en av mina gamla daghundar och jag har coachat ett flertal hundägare att använda den på sina hundar, främst ägare av pinscher/doberman, pudel och vallhundar men också en hund som var en blandning med dalmatiner. 

Belöningsmetoden går som sagt ut på att vända hundens förväntningar. Vi vill få hunden att tycka att det är trevligt att vara ensam. Istället för att den får ångest när den lämnas ensam så ska den i början ha en positiv förväntan inför din återkomst och med tiden lär den sig sen att slappna av direkt när du lämnar den eftersom att den vet att du snart kommer hem igen. Många hundar känner sig övergivna när vi lämnar de och därför får de ångest och panik som yttrar sig i gnällande, skällande, irrande (som sätter igång både blåsa och mag-tarmsystem vilket resulterar i kissande och lös avföring). Dessa hundar går hela tiden omkring med en inre stress som i vardagen kan ge andra problem som t.ex. överdriven vakt, problem med hundmöten, dragande i koppel, svårighet att fokusera och lyssna. Ett problem kommer sällan ensam, men lyckas man ta itu med grundproblemet som i dessa fall är separationsångesten så blir hunden snart lugnare över lag och de andra problemen blir mycket lättare att träna bort.

När vi tränar en hund med separationsångest är tillvägagångssättet inte helt olikt hur vi tränar en omplaceringshund. Vi lämnar den korta stunder åt gången, många gånger i rad. Fast första gången börjar vi med att bara öppna och stänga dörren utan att gå ut, för att vi vill hinna belöna hunden innan dess ångest sätter igång. Det viktigaste är att inte bry sig om hunden, ingen ögonkontakt som kan förmedla känslor eller sätta igång hundens oro eller upphetsning. Så varje gång vi öppnar och stänger dörren gör vi det utan att titta på hunden, men direkt efter att vi stängt den slänger vi godis till hunden. I början slänger vi godiset på hunden och sen närmare och närmare hundens självvalda viloplats - som inte får vara precis innanför dörren eftersom att vi vill få bort hundens fokus därifrån.
Så börja med att bara öppna och stänga dörren, därefter öppna - gå ut - gå in - stäng, sen öppna - gå ut - lås - lås upp - gå in - stäng. När ni kommit såhär långt och öppnat/stängt minst 10 ggr är det dags att öka sekundrarna ni är utanför dörren innan ni öppnar. Kolla klockan och öka gradvis men sakta, 1s, 2s, 5s, 7s, 10s osv. När ni kommit upp i 15 s känner ni säkert att ni kan börja gå ifrån, men gå inte för långt eftersom att hunden har extremt bra hörsel och hör dig lämna dörren bakom dig. Bor du i trapphus ta trapporna upp och ner och inte hissen. Glöm inte att ha koll på klockan. När du är uppe i fem minuter kan du öka snabbare till 10, sen 15, sen 20, sen 25, sen 30 och sen en timme. När man kommit över 20 minuter brukar man ha kommit över nästa viktiga tröskel och hunden har med största sannolikhet lagt sig ner där inne och sitter inte längre spänt och väntar på dig.
När du kommit upp i en timme så kan du gott och väl lämna hunden 2-3 ggr på en dag och vara borta en timme åt gången, belöna fortfarande hunden med godis när du kommer hem. Släng de på golvet och låt hunden äta upp bitarna medan du kopplar. Genom att inte hälsa glatt på hunden förblir hunden lugn och kissar av sig eventuell upphetsning utomhus istället för at stressa upp sig inomhus.
Efter första dagen du lämnat en hund en hel timme åt gången kan du lämna hunden 2 timmar och sen 3 timmar och sen är det viktigaste att du rastar hunden innan den hinner stressa upp sig inomhus pga att den är kissnödig. Har den aldrig tidigare gått 6 timmar utan att kissa och såvida du inte är helt säker på att hunden verkligen sovit precis innan du kommer hem så kan du inte förvänta dig att kunna gå från 2-3 timmar till 6 timmar i ett skutt. Då kan du lätt råka backa bandet pga att hunden fått stressen och ångesten tillbaka även om det nu satts igång av blåsan och inte separationsångest.
När du nu kan lämna hunden och veta att den mår bra och vilar när du är borta så kom ihåg att inte falla tillbaka, fortsätt lämna den en stund varje dag även om det bara blir en timme åt gången på helgerna medan du besöker grannen på en fika.

När du ensamhetstränar hunden så för noga anteckningar över hur många ggr du tränade och hur länge du lämnade hunden varje gång så att du inte råkar gå för fort fram och tydligt ser hur du kan backa bandet vid eventuellt bakslag.

Behöver du hjälp att komma igång med ensamhetsträningen så ta kontakt med mig eller någon annan instruktör som arbetar med positiv förstärkning. Det är inte alltid så lätt som det tycks vara när man bara läser om det. Alla hundar är olika och träningen kan behöva individanpassas även om tekniken är densamma.

Ta hand om din hund!
Mvh Camilla Stefansdotter