Min väg mot en ras som passar mig - Även jag kan falla pladask

Min utgångspunkt oavsett vilken ras jag än skaffar kommer nog alltid att vara att jag ska kunna hantera hunden storlekmässigt oavsett vad som händer. Det allra bästa vore om jag kunde bära hunden ifall den blev skadad. Om den blir skadad i skogen vill jag t.ex. kunna bära honom/henne ut till närmaste väg dit en bil kan komma fram.
Men jag vet också att det absolut inte är så enkelt. Jag har några favoritraser, det har vi väl alla, och sen har jag kollat efter en ras vars förmågor och egenskaper kan passa de aktiviteter som jag tycker om att göra. Där kan vi ju säga att hur mycket jag än tycker om långhåriga taxar så är deras korta ben ingenting för mig; under stocken kommer de ju, men att hoppa över? Njaaa... Och jag kan inte riktigt se en långhårig tax hänga med mig uppför berg och kullar i skogen på jakt efter geocachar 3-5 timmars hajk bort. Nerför kanske, men uppför?
Sen är taxar lite fel typ av jakthund för min del. Visst finns det individer som inte har lika stor jaktlust, men om jag skulle ha en tax så skulle jag nog vilja kunna ge den utlopp för det enda som den är avlad för. 

När jag först började drömma om/planera för en till hund (när vår gamla Lady började bli till åren) så föll jag för några favoriter; Silken windhound, Kooikerhondje och Whippet.

Silken windhounds Starcastle hounds kennel - Hejsan & Hoppsan

Kooikerhondje

Whippet

Jag har faktiskt kontakt med uppfödare av alla tre raser och har vid ett tillfälle blivit uppringd av en whippet-uppfödare som haft "den perfekta valpen för mig". Hade jag inte varit på båten till Åland just då kanske jag hade fallit för frestelsen att åka dit och titta på underverket.
Silken windhound är en relativt ovanlig (icke godkänd) ras i Sverige och det föds bara ett fåtal valpar per år som antingen behålls av uppfödaren eller redan är tingade av andra uppfödare för att gå till avel. 2011 föddes endast två valpar varav den ena stannade i landet och den andra flyttade till Norge. Så där är chansen inte direkt stor att det ska födas en valp till mig än på några år, speciellt inte eftersom att jag vill ha friheten att kastrera min hund om jag skulle vilja det, d v s jag är inte villig att ta en hund på varken hel eller halvfoder och låta hunden bli far eller mor bara för att vi skrivit ett avtal om det. Men jag har kontakt med uppfödaren än idag och hon vet vad jag vill och hon kommer säkert ringa mig om det skulle födas "en extra tik".
När det gäller Kooikern så har jag även där varit i kontakt med uppfödare och t o m träffat en tik som kommit ur den kenneln jag - om jag valde rasen - skulle välja. Hur underbar hund som helst, och det mötet fick mig bara att falla ännu mer för den rasen.

Kooikern föll jag för när jag letade efter en allroundhund av behändig storlek. Den rasen är jag fortfarande svag för, och just därför håller jag uppfödaren på avstånd just nu. Kooikern är Hollands nationalras och avänds för att locka in fåglar till strandkanten så att jägarna sen kan fånga de med nät. Den är mer populär i Finland än här, men för mig är den perfekt i både storlek och lynne - en springer spaniel i miniatyr kan man nästan säga, även om den mer räknas till apporterande fågelhundar.

Jag minns att jag åkte förbi en bana för Greyhound racing norr om stan. Precis då släppte de hundarna och jag fick en sån adrenalinkick där jag satt på bussen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag kände då att det där med hundkapp kanske var något för mig, men storleken på en Greyhound är inte riktigt för mig så jag började titta åt Whippet. Whippet är en utmärkt familjehund som är aning mer lyhörd än en Greyhound och precis varenda exemplar av rasen som jag har stött på har haft den mest underbara personlighet som gjort att jag velat ta med de hem på studs.

Och när jag hade öppnat ögonen för Whippet och sökte mer information om Lure-coursing och Whippet racing så halkade jag in på en sida om Silken windhound och jag var såld. Silken windhound är i korta drag en ras man har fått fram genom att börja med Whippet och sen avlat in Borzoi och Shetland sheepdog. Man har då fått en långhårig, medelstor hund med vallhundens flockkänsla och dresserbarhet, det är iaf så jag fått det förklarat för mig. Och jag tyckte att det här passar ju mig utmärkt, så Silken lades till på min lista över favoritraser.

Ovanstående tre raser är raser som jag fallit pladask för, och hur mycket som än talar emot dom när jag idag för en inre dialog med mig själv om vilka egenskaper jag vill ha hos en hund och vilken typ av ras som mer logiskt sett skulle passa mig kommer dessa raser alltid ha en plats i mitt hjärta. Och hur oannolikt jag än ser det idag att jag skulle impulsköpa en hund så kan jag aldrig lova att ingen av dessa raser kommer in i mitt liv.

Har du valt ras med hjärtat och sen anpassat ditt liv efter hunden? Eller har du valt en ras med huvudet som passar in i ditt liv bara genom att vara sån den är avlad att vara?

Mvh Camilla Stefansdotter