För att göra blandningarna lite krångligare så finns det ju jaktvarianter av alla dessa retrievers. På senare år har viss uppfödare riktat in sig mer på jakt än utställning och avlat mer på de egenskaper som rasen hade från början, och som även fortfarande är önskvärda för rasens fortlevnad och mentala hälsa. Det är just det sistnämnda som gagnats av denna avel, individernas mentala hälsa. Golden retriever är ett exempel på en ras som blev väldigt populär väldigt snabbt (t.ex. efter filmen Air Bud och Den långa vandringen-filmerna) och när en ras blir populär väldigt snabbt så blir efterfrågan större än den seriösa aveln kan tillgodose och för att citera föreläsaren på årets Adventure dog conference som talade om retrievrar: "man börjar avla på allt möjligt". Detta resulterade snabbt i mer lättstressade hundar och ett tag var det Golden retriever, en tidigare omtyckt familjehundsras, som toppade listorna över de raser som bet flest barn i Sverige. Skrämmande statistik, men inte alls förvånande. (I storbritannien blev Cocker spanieln populär efter Lady och Lufsen och snabbt var det just Cockern som toppade Storbritanniens listor över mest "aggressiva" hundar.)
Idag, nästan 15 år efter dessa filmer, så har alla oavstående retriever-raser en jaktvariant som jag rekommenderar att man riktar sitt intresse mot ifall man önskar dela sitt liv med en Golden, Flatte eller Labbe. "Utställnings"-varianterna har inte mindre jakt i sig bara för att de inte avlats på hundar som jagat eller gjort bra ifrån sig på jaktprov, de har inte heller mindre energi eller lägre behov varken fysiskt eller mentalt, de har helt enkelt bara avlats på hundar med en speciell färg och utseende (en utställningsgolden går lätt att känna igen på att de är kraftigare byggda och färgen går åt vitt snarare än guld och guldbrunt).
Jaktvarianterna anses mer lyhörda, mer lätttränade, mer samarbetsvilliga och har de egenskaper som rasbeskrivningarna utlovar - iaf seriösa rasbeskrivningar på respektive rasklubbs hemsida och i välrenommerade rasböcker.
 |
| Border collie |
 |
| Golden retriever |
 |
| Labrador retriever |
 | |
| Flat coated retriever- foto: Lena Karlsson |
Hur som helst så är det nog många som förstår att det sällan är dessa noga framavlade jaktvarianter med stabilast psyke som blandrashundarna har i sina stamtavlor. Det är väldigt viktigt att man läser på om raserna och gör sitt allra bästa för att tillfredsställa sin hunds behov på bakgrund av deras ursprungliga arbetsuppgifter och egenskaper.
Varför väljer man då en blandning av Border collie och Retriever?
De vanligaste svaren jag har fått på den frågan (kommentera gärna om just du har en hund av en sån här blandning och tänkte annorlunda) är att man vill ha en golden/labbe med lite mer fart i eller att man ville ha en border collie som kan vara lugn inomhus och som är lite mer lätthanterlig. Border collien är nog allmänt känd för att vara kvicktänkt, fokuserad och snabb och därmen ett bra val för t.ex. agility. Golden retriever är nog främst känd för att vara lugn inomhus, följsam och okomplicerad.
Detta är vad som syns utifrån när man inte har kunskapen om vad dessa raser egentligen kräver för att vara så fokuserade och lugna.
Border collien är allmänt känd (iaf inom hundinstruktörsvärlden) för att ha ett enormt motionsbehov, vara lätta att få upp i varv och svåra att få ner - helt enkelt eftersom att de inte är avlade att vara lugna som filbunkar utan avlade att klara av långa arbetspass där de hela tiden behöver vara på alerten i väntan på nästa vallningssignal.
Retrievrarna är alla avlade för att ha en bra på- och avknapp eftersom att den större delen av deras jobb är att lugnt vänta tills de får apportera fågeln (i vatten) som husse/matte har skjutit. Retrievrarna ska inte själva söka upp och driva ett djur utan är avlade attt vänta tills husse eller matte hittat och skjutit fågeln - sen ska den vattenapporterande fågelhunden (retrievern) söka upp fågeln och bära den tillbaka. De är avlade att lugnt följa sin förare tills de hör skottet och därefter ska de vänta tills föraren ger signal om att nu kan de sticka iväg och hämta fågeln.
Så vad har dessa raser för egenskaper och temperament?
När ni kollar på nedanstående video med en vallande Border collie så lägg märke till hur stora ytor hunden vallar över. Både på Irland och Nya Zeeland där man vallar med Border collie är arelaerna så enormt stora så man förstår verkligen att hundarna behöver energi och ork att valla djuren och inte minst den mentala orken det krävs för att fokusera på arbetsuppgiften under så pass lång tid. Det är därför Border collies kräver sådan enorm aktivering varje dag. Man ser också väldigt tydligt i den här videon att hunden samarbetar med sin förare, och för att kunna göra det över så här stora avstånd är hunden extremt signalkänslig - vilket även märks i vardagen då alla vallhundar verkar ha en fallenhet för att veta vad husse/matte ska göra nästan innan man själv vet det.
Border collien är en ras som anses vara flera hundra år gammal och som är en utpräglad vallhund, det innebär att det är det enda den används till - det är denna ras enda urpsrungliga uppgift - sen har djuren de vallat varierat. En border collie kan valla både får, nötkreatur och andra djur. BC:n kom till Sverige på 1920-talet. Den är signalkänslig, har mycket lätt för att lära sig nya saker och vill vara sin förare till lags. Om en BC inte får sina behov tillgodosedda av sin ägare så finner den egna sätt att få utlopp för sin enorma energi, den kan bli enormt påhittig och hitta på fler hyss än Emil i Lönneberga. Den kan lätt bli stressad om den inte får arbeta och många BC hittar annat att valla om de inte får göra det med sin ägare; cyklar, barn, fåglar, joggare etc. Mycket av denna egna vallning kan misstas för aggressivitet mot andra hundar och människor. Och det är inte så konstigt om en BC kommer i konflikt med en annan hund, t.ex. i en rastgård, för att den andra hunden inte vill bli vallad.
Bc:ns låga stresströskeln behövs när den vallar, den måste ha full koll och kunna reagera snabbt. Men som icke vallande hund kan en BC ta ut sin stress på mycket annat och upplevas som väldigt intensiv och många omplaceras tyvärr som "problemhundar".
Border collien kan valla på två sätt, det ena kallas Eye och innebär att den har en intensiv blick som den till stor del kontrollerar flocken med. Det andra är Kroppsvallning som innebär att den använder kroppen i många snabba rörelser för att följa och valla flocken framåt. En del hundar vallar nära djuren och andra långt ifrån, många biter/nafsar djuren för att föra de framåt och detta nafsande ligger i Border colliens natur och är inget man försöker avla bort. Detta nafsande är något som Border collien kan utveckla på egen hand om den inte får valla.
Border collien passar under inga omständigheter som ren sällskapshund, den kräver en livsuppgift och det måste en ägare av Border collie kunna ge sin hund.
Idag finns det många sätt att låta sin Border collie valla; man kan låna får och valla och man kan låna ut sin hund så att den får valla. Man kan också lära hunden att valla andra djur, t.ex. om man har höns, änder eller gäss. Jag vet en Border collie som vallar kaniner hos en kaninuppfödare. (Samma familj har också en mastiff som vaktar kaninerna med sitt liv.) Man kan lära hunden att valla bollar (Treibball/Bollvallning) vilket jag personligen tycker är det bästa sättet för familjehunden att få utlopp för sitt vallande.
Border collien kan lyckas riktigt bra i lydnad, agility, rallylydnad och andra aktiviteter men man kan aldrig bortse från att man har valt en vallande hundras.
Border collien i korta drag från skk:s hundrasguide: Snabb, livlig, energisk och uppmärksam. Arbetsvillig som kräver en livsuppgift.
Golden retriever
Jag tänkte börja med att visa er en video med ett jakthundstest av Golden retriever. I bakgrunden ser ni även andra retrievrar, t.ex. en svart labrador som ger sig ut när Golden retrieven är klar med sitt prov. Lägg märke till hur hunden väntar vid husses sida genom alla skott och inte får ge sig ut förrän husse säger till och sen även dirigerar hunden i vilken riktning den ska först. Skotten ska i sig inte betyda något för hundarna, deras fokus ska ligga på husse och var fåglarna befinner sig. Klippet är ganska långt, så om ni inte vill se hela så spola fram till 1,40min och kolla till 2,50min.
Golden retrievern avlades fram i England och Skottland under sent 1800-tal som svar på en efterfrågan på hundar som var goda apportörer. Man använde nu en ny typ av gevär som inte behövde laddas mellan varje skott utan man kunde skjuta ett flertal fåglar efter varandra och behövde sen hundar som kunde samla in fåglarna. Den första golden retrievern var en gul valp ur en kull Wavy coated retrievers (föregångaren till dagens Flat coated retriever). Denna valp som fick namnet Nous parades senare med en individ ur den numera utdöda rasen Tweed water spaniel. Fyra valpar föddes varav två tikar sparades för vidare avel och utveckling av Golden retrievern. Förutom dessa två tikar användes hundar av raserna Labrador, Röd setter och fler individer ur Tweed water spaniel och Wavy coated retriever.
Under tidigt 1900-tal registrerades Golden retrievers som Flat coated retrievers och urskiljdes bara genom den ljusare färgen. 1913 fick rasen namnet Retrievers (golden or yellow) och på 1920-talet godtogs äntligen namnet Golden retriever. Under krigstiden låg aveln nästan nere och när den togs upp igen 1945 var rasen nästan helt delad i två olika typer - en nordlig och en sydlig. Den ena hade mer markanta drag och tunnare benstomme. På 1950-talet ansågs en av varianterna vara mer jaktinriktad.
1957 registrerades den första svenskfödde golden retrievern. På 1960-talet började man återigen blanda de två typerna vilket anågs gagna rasen oerhört och gjorde den mer stabil. Sen dess har rasen på senare år återigen delats i två olika typer varav en i vardagligt tal kallas Jaktgolden.
För att beskriva rasens egenskaper och temperament för jag bäst i att citera rasstandarden för Golden retriever: "Aveln har syftat till att skapa en ras med utpräglad apportering- och arbetslust, lyhördhet och intelligens samt följsamhet och vänlighet.
Golden retrievern är följsam och intelligent med en medfödd arbetsförmåga. Rasen ska vara vänlig, tillitsfull och ha självförtroende."
En golden retriver har en inbyggd av- och påknapp, men den här knappen måste uppfostras fram - framhävas - under hela hundens uppväxt för att sen kunna njutas av när hunden är vuxen. Framför allt så har en golden väldigt lätt för att vara lugn inomhus, en gammal bekant till mig med en goldenhane brukade jämföra sin hund inomhus med en ryamatta, så lugn och tålig som han var inomhus. Rasen har dock ett ganska stort motionsbehov och ett behov av mental stimulans som de gärna vill att det tillgodoses utomhus. De är tåliga på så vis att de klarar de flesta väderlekar och gärna arbetar både i vatten, till skogs och på öppna fält alla tider på året.
En golden tycker som så många andra raser om att få känna sig nyttig och samarbeta med sin ägare, allra bäst trivs den när den får använda sin näsa och apportera. Att apportera är ett behov som man aldrig får bortse ifrån som ägare till en retriever, hunden kommer att bära vare sig du vill det eller inte. Många hundar ur dessa raser som jag har träffat på, främst goldens, som inte får apportera eller bära dagligen utvecklar istället problembeteenden där de biter sönder saker och biter när de hälsar istället för att få ha något att bära på. I flera fall vet jag att hundar har tagit tag i vuxna människors händer för att "hälsa med" och bära runt på när någon kommer på besök, översatt till ett barn som kommer blir detta då ett hårt tag i hakan, näsan eller håret - inte speciellt kul och missuppfattas ofta som aggressivitet mot barn när hunden egentligen är väldigt glad men inte vet hur den ska bete sig.
En golden är en allroundhund, vilket innebär att den kan aktiveras med väldigt många olika saker; allt från lydnadsdressyr till spår/viltspår och sök/kantarellsök eller agilty och flyball. Om man inte vill engagera sig på sån nivå kan man lära hunden att apportera borttappade föremål eller söka upp familjens barn i skog och mark - observera dock att det upphittade barnet måste ha något som hunden kan apportera så att inte hunden bokstavligen försöker apportera barnet.
Labrador retriever
När jag kollade på den här videon var ljudet efter, så skotten hördes när hunden redan var påväg mot fågeln, men naturligtvis kommer skotten innan fågeln är påväg ner och innan hunden släpps. I slutet hör man att ljudet är efter när man hör hussen kalla in hunden långt efter att hunden kommit upp ur vattnet.
Labradoren kommer troligtivis från Kanada där de användes för att dra in och förtöja båtar. Engelsmännen fascinerades av dessa goda simmare och apportörer och rasen kom till Engalnd i början av 1800-talet. I England korsades Labradoren med inhemska retrievers och 1903 godkändes Labradoren som egen ras och England anses vara dess hemland. Rasens popularitet ökade på 1970-talet och idag är den vitt spridd i hem och hus.
Labradoren är en jakthund som används efter skott, d v s den varken söker upp eller driver själv upp djuren som den sen ska apportera utan den används endast för att söka upp det skjutna djuret och sedan apportera det, ofta i vatten. Labradoren anses vara samarbetsvillig och dresserbar med stor arbetslust. Den är också vänlig och godmodig, stabil och tillgiven, formbar, tålig, relativt lugn och tystlåten med stor vattenpassion.
Idag är Labradoren oerhört populär i serviceyrken. Den används både som ledar- och servicehund och som narkotikahund. Många meriterar också sin hund på viltspår och använder den som eftersökshund. Den kan på god grund användas till lydnad och i andra bruksgrenar.
En Labrador ska vara social, glad, vänlig och snäll och spontan i kontakten med andra hundar och människor. Den är intellgent och följsam med en stor vilja att samarbeta och vara till lags. Labradoren är en motionskrävande ras som behöver en mental uppgift att utföra, vare sig det är att apportera dummies, söka kantareller, spåra eller söka upp personer. Att Labradoren vill apportera och bära går precis som med Golden retrievern aldrig att bortse ifrån.
Personligen anser jag att Labradoren är en aning mer lättstressad och mentalt krävande än en Golden retriever. Även Labradoren finns i en variant som kallas Jaktlabrador och i en variant där uppfödarna fokuserar mer på utseendet i aveln, däremot har labrador inte hittills (ta i trä) haft några problem med mental instabilitet eller opålitlighet och man kan därför välja den "vanliga" labradoren om man inte vill ha en labrador "med lite mer fart i".
Flatcoated retriever
Det var svårt att hitta någon bra video med en Flatte som apporterade, den här korta valde jag för att jag älskar den positiva energin och berömmet hunden får från publiken.
Flatcoated retrievern är också den en apporterande fågelhund. Den ska utstråla styrka utan att vara klumpig och spänst utan att vara gänglig. Den ska vara glad, öppen och lyhörd mot både familjen och andra människor.
Under andra hälften av 1800-talet bedrevs klappjakt på fasan i England och behovet av en apporterande fågelhund ökade, hunden skulle så snabbt som möjligt samla in det skjutna viltet. Individer ur rasen måste vara stabila för att klara pressen under skottlossning och lugna, tysta och stresståliga för att inte varna viltet eller störa jägarens koncentration. De måste vara snabba nog att springa ifatt en skadeskjuten fasantupp och uthålliga för att behålla sökintresset under en hel dags jakt. De måste vara lättlärda för att kunna samarbeta nära med sina förare och mjuka i munnen för att kunna bära viltet utan att skada det (gäller även Golden retriever och Labrador retriever). Jatktlusten måste förbli måttlig för att den ska kunna fokusera på sin uppgift i jakten.
För att få fram Flatten avlade man samman flera olika typer av hundraser; stående fågelhundar, spaniels, terrier, fårhundar och troligen även blodhundar. Flatten anses härstamma mest från St Johnshunden, "den lilla Newfoundlandshunden" (senare Labrador). Med St Johnshunden och engelska vattenspaniels fick vi den moderna Flatcoated retrievern.
Pointer och setter har använts i aveln för att förbättra stil, fart och sökmönster och fårhundar har använts för att förbättra dresserbarheten. Innan den fick sitt namn Flatcoated kom rasen ur Wavy-coated retrievern som också är anfadern till Curly coated retriever, Golden retriever och Labrador retriever.
1962 köptes den första Flatcoated retrievern in till Sverige från England för att bli den första hunden som kom att användas i den svenska Flatte-aveln.
Hur blir det då när man blandar Border collien med en av de ovanstående Retrieverraserna?
En Border collie och en retriever är långt ifrån lika. Det enda de har gemensamt är stor arbetslust, energi och uthållighet. Dessa tre ord får man inte glömma om man har en hund av den här blandningen. Förhoppningsvis och troligtvis får man en hund med enorm samarbetsvilja och då gäller det att dra nytta av den och ge sig in i något som passar hunden oavsett om just den hund man har dras mer åt vallning eller mer åt apporteringen.
Border collien är en hund som har fokuseringen på topp hela tiden, som behöver en uppgift som kräver väldigt mycket av den medan en retriever är en hund som är van att vila emellanåt och bara vänta. En border collie vallar ofta med munnen och tänderna medan en retriever ska ha mjuk mun för att kunna apportera skadeskjutna och döda djur utan att ha sönder benen i dess kropp. Alla dessa raser kan arbeta hela dagar men BC:n kontra retrieverns fokus ligger på helt olika ställen och deras arbetssätt är helt olika. Border collien ska själv driva djuren och ha fokus på djuren och även på föraren. Retrievern ska aldrig driva djuret utan ha mest fokus på sin förare och sen söka upp det skakade/dödade viltet för att bära tillbaka det. Dessa raser har avlats på helt olika delar i jaktkedjan. Border collien driver och driver och driver medan retrievern hämtar hem bytet.
Blandar man dessa raser kan man få en hund som mest lutar åt vallande eller en hund som mest vill apportera, har man otur får man en hund som vill göra allt - söka, driva och hämta hem; något som blir en aning svårare att tillgodose, åtminstone i en och samma kedja. Oavsett fokus så får man en hund som kommer att vilja använda munnen på ett eller annat sätt så mina rekommendationer är att tidigt lära hunden att bära olika föremål - bära utan att bita, och att man tidigt tar reda på vad hunden tycker mest om att göra. Border collien i filmen ovan är bara 19 månader gammal och kan redan valla så dessa hundar utvecklas väldigt snabbt och hänger man inte med kan den själv hitta något att valla och det är mycket svårare att lära av en hund med ett beteende än det är att styra in den på rätt val i unga år.
När jag har fått dessa blandrashundar på kurs så har det gemensamma varit att de vill så mycket men kan inte lugna ner sig tillräckligt mycket för att lyssna och följa. Och kom ihåg att det spelar ingen roll om din hund är 50% BC och 50% retriever eller har mer av den ena än den andra i sig. Även 25% BC och 75% retriever kan bli en hund som fullt ut beter sig som och har behoven som en BC har. Oavsett procentandel Bc så är min erfarenhet att just den låga stresströskeln är något som lyser igenom. Det man absolut måste jobba mest med under hundens uppväxt är dess av- och påknapp och man måste själv vara lyhörd och snabb i vändningarna så att man hinner uppmuntra hunden när den gör bra val och i princip omöjliggöra dåliga val. Utsätt inte hunden för situationer där den kan misslyckas eller välja en annan väg än den du finner önskvärd.
Border collien i hunden gör att hunden behöver så enormt mycket stimulans och till skillnad från retrievern som är avlad att vänta och ta det lugnt är border collien svårare att t.ex. ensamhetsträna. Börja med det så tidigt som jag rekommenderar, d v s vid 4 månders ålder, så att du inte får en hund som gnäller och ylar om den inte får följa med in på toaletten. Border collien är en av de raser som har lätt att utveckla separationsångest i och med att den är avlad att alltid arbeta tillsammans med sin förare. Lämnas den ensam längre stunder och inte har fått ordentlig aktivering/stimulering innan hittar den lätt på egna hyss; alltifrån att tugga sönder möbler och tömma kylen till att möblera om och "rensa" i garderober och tvättkorgar.
Lydnad, rallylydnad, agility, hjälpa till hemma (tränas med klicker; tända släcka, öppna stänga osv), apportering & flyball, bollvallning, sök, spår är alla aktiviteter man kan prova på med sin bc/retriever-blandning. Du kommer med största sannolikhet få en väldigt lättlärd hund som lär sig ett nytt trick på 20 minuter så uppfinningrikedomen bör vara stor hos ägaren och även viljan att utveckla en och samma aktivitet så att hunden känner att den lär sig "ett yrke" och får en livsuppgift.
Ingen av raserna är utpräglad vakthund men border collies kan vara aningen reserverad mot både människor och andra hundar, något som kan missuppfattas som "aggressivitet" hos hundar som inte får tillräcklig med stimulans. Ett typiskt scenario med detta som problembeteende kan se ut såhär: din hund vill inte hälsa och försöker få bort personen/hunden som kommer för nära, detta fungerar men när personen/hunden försvinner bort för fort så triggas hundens vallningsinstinkt och hunden sätter efter och vallar personen hunden genom att nafsa i hasorna. En människa kanske skriker till och skrämmer iväg hunden men en annan hund kanske blir förbannad och tar detta som konfliktsökande och slagsmål utbryter. Och eftersom att en border collie måste besitta ett visst mått med mod för att kunna valla stora nötkreatur eller upphetsade djur riktar gärna en understimulerad individ sin energi dit den kan och tar då ut sin frustration på den andra hunden.
Jag inser att det kan se ut som om jag fokuserar väldigt mycket på de negativa sidorna av hundens egenskaper och på eventuella problembeteenden, men det är för att jag vill belysa hur viktigt det är att läsa på om sin ras och sen faktiskt också engagera sig så mycket som hunden kräver när det gäller tid och aktivering - rätt typ av aktivering.
Det är så oerhört vanligt att border collies understimuleras eller felstimuleras och det är så oerhört vanligt att ägare till blandningar med border collie tror att alla hundens "negativa" egenskaper automatiskt dämpas bara för att man blandar den med en ras som är avlad att kunna vara lugn. Så därför vill jag också belysa att så inte är fallet; en blandrashund är en kompott av så många olika egenskaper och behov och kan i bästa fall, med mycket engagemang och träning bli en hund som besitter de bästa egenskaperna från båda/alla världar. Med alla blandashundar måste man besitta kunskap och målmedvetenhet, man måste kunna skönja de olika egenskaperna i tid och kunna dämpa och främja det man vill och ha ett tydligt mål i sikte; vilken typ av hund man själv vill att ens hund ska utvecklas till, och man måste kunna justera det målet när hunden visar nya egenskaper men utan att förlora sin målmedvetenhet.
Källor
Goldenretriever.se
Golden retrieverklubben
Svenska vallhundsklubben
Labrador retrieverklubben
Flatcoated retrieverklubben
Mvh Camilla Stefansdotter
Superbra skrivet! Kanske lite långt. Men oj så bra! En synpunkt bara: Du skriver att du tycker det är bättre att man riktar in sig på en jaktretriever istället för en utställningsavlad. Men om man gör det, så måste man verkligen vara medveten om den extra energinivån dessa hundar har. Följsamheten och träningsviljan har de flesta retrievers (i alla fall labradorer) men med en jaktavlad så är det så mycket högre energi. Ska du tävla, ja då kan en jaktavlad vara bättre. Men för lite lagom familjeliv så är inte en jaktavlad något bra val. En vanlig familj saknar ofta den tiden som krävs för jakthunden.
SvaraRaderaYvette; jo visst blev det lite långt. Jag började med att bara skriva om bc/golden men eftersom att jag vet att alla dessa blandningar är vanliga så tyckte jag det var bättre att ta upp de tillsammans ön att skriva tre inlägg: bc/golden, bc/labbe, bc/flatte.
SvaraRaderaOch när det gäller att välja jaktvarianten så menar jag dels att om man vill ha en hund med mer fart och högre energinivå och DÄRFÖR väljer en blandning är det bättre att välja jaktvarinten av retrievern.
Som "bara" familjehund så nämner jag ju att golden ska man helst välja jaktvarianten eftersom att utställningsvarianten har haft problem med mental obalans, sen under Labbe så skriver jag att de inte har haft samma problem och därför kan man absolut välja den som inte är jaktorienterad.
Under flatte nämner jag inget eftersom att Flattarna är ganska höginstensiva som jaktvariant men de icke-jaktorienterade jag träffat har alla varit väldigt frustrerade och riktad energin åt andra håll - i 3 fall av 4 i sexuella beteenden mot andra hundar. Men där har jag inte så jättemycket erfarenhet och kände inte att jag ville rekommendera varken eller.
Men summan är ju att om man väljer en blandis för att få bc:ns energi så är det bättre att välja en renrasig jaktavlad retriever, eller en renrasig bc och jobba på på- och avknapp.
Nu blev svaret också lite långt, men så kan det bli ibland.
Mvh Camilla
Hej hej, jag söker efter en blandrasvalp border/retriver, helst golden eller flat. Undrar om du vet några som ägnar sig åt uppfödning av dylika kreatur. Allt dyker ju inte upp på blocket, så lite tips vore toppen! Mvh Moritz W
SvaraRaderaHej Moritz, eftersom att du inte lämnade någon e-postadress får jag hoppas att du läser detta.
SvaraRaderaJag har haft ett flertal border/retrievers på valpkurs och aktiveringskurs men tyvärr måste jag säga att ingen av de har talat väl om sina uppfödare, så jag har tyvärr ingen att rekommendera. Två av de jag haft på kurs råkade ut för riktigt oseriösa uppfödare som de blev avskurna från så fort papprena var påskrivna och valpen överlämnad.
Mitt tips är att du söker efter bloggar av hundägare med denna blandning eller frågar i grupper om blandrashundar på t.ex. facebook och får kontakt med andra hundägare som kanske kan leda dig rätt.
Jag tycker att alla hundar är lika mycket värda, men jag förordar inte blandrasavel. Mina inlägg på denna blogg som handlar om rasblandningar är skrivna i syfte att utbilda hundägare om riskerna och för- och nackdelarna med blandningar som blivit vanliga och få människor att tänka efter en extra gång om de egenskaper hos den blandras de är ute efter verkligen inte finns hos någon redan befintlig ras. Är man t.ex. ute efter en lättlärd, mer energisk hund men gillar retriever så finns det flera jaktvarianter att lära sig mer om.
Jag hjälper gärna folk att hitta rätt ras för de och dessa inlägg är ett sätt att nå ut. Jag har även skrivit och kommer att skriva fler inlägg om vanliga raser och deras för- och nackdelar.
Mvh Camilla
Tack så mycket för svar, då ska jag se till att vara noggrann i mitt val av hund :)
RaderaMW
Hej! Tack för givande information! Jag har en blandning av en gul labrador och en border collie.Jag har lyckats få ordning på min hund som är 6mån,förutom när vi är ute och går så vill han bita i kopplet och hoppar,biter oss. Jag har försökt ignorera,vara hård men det ända som funkar är att avleda honom med en tex pinne. Varför gör han så här? Vi tränar honom varje dag mer eller mindre med lydnad,spårning mm.
SvaraRaderaThomas
Vi har precis tagit över en blandras med tre av dessa raser, Bordercollie, Flatcoated Retriever och Labrador. Hon har haft en ägare sina fyra första månader. Ett ungt par tog över henne i sexan månader. Vi har henne nu då hon är drygt 10 månader. Vi har erfarenhet av renrasig Bordercollie och Labrador . Vi vill göra rätt. Just nu har vi haft Sally i fem dagar.
SvaraRaderaTack för det du delar med dig av.