Den irländska varghunden finns i många olika färger såsom grå, brindle, röd, svart, rent vit, fawn, sandfärgad, gult eller röd fawn med vita tecken.
Fram till slutet av 1600-talet användes irländska varghundar i jakt på varg och hjort. Den irländska varghunden har troligen en sträv päls pga klimatet på irland som krävde att de skulle vara vädertåliga.
På 1500-talet krävdes att varje grevskap på irland hade 24 sådana här hundar för att skydda fårhjordarna från vargangrepp.
Den irländska varghunden försvann nästan men mot slutet av 1800-talet ville man bevara rasen och korsade in enstaka exemplar av Skotsk hjorthund, Borzoi och Grand danois och fick den stabila hund vi fortfarande har idag.
När det gäller den här hundrasens uppförande var det önskvärt att den var "som ett lamm hemma men som ett lejon vid jakt", vilket innebär att när den väl får en uppgift att utföra så gör den det med beslutsamhet och stor mod. En aktivitet som passar den irländska varghunden som handen i handsken om man vill engagera sig och tillgodose hunden jaktbehov är lure coursing.
Den irländska varghunden trivs i hemmets lugna vrå och älskar att få vara ute på långa promenader och få sträcka på benen. Den är avlad att arbeta på egen hand och passar därför inte så bra till lydnad och är inte den mest lyhörda hundrasen. Den jagar med synen och innan man har 100%-ig inkallning på sin hund bör man ha den i lina när den är lös på ängar och andra stora områden - en lång lina. En irländsk varghund ger allt den har en kort stund för att sen ta det lugnt och observera omgivningarna.
Den irländska varghunden är en utpräglad familjehund som hälsar besökande med ett vänligt sinnelag. Varghunden har, i likhet med andra vinthundar, sin stolthet och kan verka egensinniga. Varghunden är entusiastisk och ivrig men kräver att man behandlar den med omtanke och respekt. En varghund kan med stor fördel användas till att dra skrinda, pulka eller till skidtolkning på vintern, den kan också bära klövjeväskor under utflytker och vandring.
Varghundsägare är eniga om att varghundar är lika snälla som de är stora, att det avgudar barn och att de skulle offra sitt liv för sin familj.
När man uppfostrar en varghund bör man vara lugn, bestämd och konsekvent. Kom ihåg att den är egensinnig och inte går att pressa, annars kan den bli både stressad och nervös vilket kan ge oerhörda negativa konsekvenser med tanke på den här rasens fysiska storlek. Det allra viktigaste att lära en varghund tidigt är inkallning då den alltid kommer att behöva få sträcka på benen emmellanåt och du bör då kunna lita på att hunden lyssnar på dig när du kallar in den. Använd helst en pipa i inkallningen eftersom att varghunden gärna utnyttjar och bör få chans att utnyttja stora avstånd när den släppa lös.
Källor
Kennel Casonidas
Svenska Irländsk Varghund-klubben
Texten är korrläst av Varghundsägaren Ewa Ström som också delade med sig av nedanstående bild.
Mvh Camilla Stefansdotter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar