Det här med tålamod är något som jag har nämnt mer än en gång tidigare och tålamod är faktiskt en av de egenskaper man kommer längst med när man har hund.
Med en valp måste man ha tålamod när man lär in var gränserna går oavsett om det gäller valpbitning eller rumsrenhet. Man måste egentligen ha tålamod med ganska mycket när man har en valp. Man måste framför allt ha tålamod nog att inte ryta till i onödan och inte ta "olyckor" på för stort allvar. Man måste ha tålamod nog att säga till sig själv "Ok, nu hände det där, hur gör jag för att det inte ska hända igen? Kan jag flytta på något? Behöver hunden lära sig något och hur gör jag de så att det här inte händer igen och i värsta fall blir en vana/olat?"
Och inte minst, oavsett hundens ålder; när man vet vad man vill träna in, när man vet vilket resultat man vill nå och när man vet hur man ska komma dit så gäller det att ha tålamod nog att inte rusa mot mål i för hög hastighet. Man kan ha en hur bra plan som helst, man kan vara hur bra förberedd som helst, men om man inte har tålamod när man tränar så blir det lätt pannkaka av alltihop.
Med en unghund måste man verkligen ha tålamod, hela tiden. Man måste ha tålamod nog att vänta ut hundens fnatt, knasigheter, unghundryck och slyngelsträck. Man måste ha tålamod med hundens temperament, spökålder och när den upptäcker det andra könet och andra hundar i sin nya situation som könsmogen. Med en unghund behöver man framför allt ha tålamod nog att hålla fast vid de metoder som fungerade innan hunden blev könsmogen. Ändra inte träningsmetod om hunden tycks ha glömt något den kunde nyss, ha tålamod nog att vara än mer konsekvent i din träning och i hur du hanterar situationer som uppstår. Stå på dig och ha tålamod om hunden protesterar mot något som gick bra förra gången - samtidigt som du måste vara medveten om att hunden nu behöver ännu mer bekräftelse på att vad den gör rätt. Belöna belöna belöna! Det pågår så mycket i hundens huvud i den här åldern att du behöver vara riktigt bra på att tajma när hunden gör det du så tålmodigt väntat på att hen ska göra.
Med en vuxen hund måste man också ha tålamod när man lär in nya saker. Med en vuxen hund behövs inte tålamodet av riktigt på samma anledning som med en valp eller unghund, utan snarare för att vuxna hundar ofta har väl befästa vanor/olater. Men också för att det helt enkelt kan ta lite längre tid att lära in något nytt - speciellt om man har en omplaceringshund som man inte vet hur den har blivit behandlad tidigare och vilka metoder eller signaler den förre ägaren har använt i sin träning (se etiketten Crossover-hund under inlägget).
När hunden sedan blir gammal är dess vanor en del av dess livsstil och oerhört svåra att ändra på. Oftast behövs det inte heller, och om man tar över en äldre hund från en annan familj så är det många saker man helt enkelt får ha tålamod med och lära sig leva med. Om man skulle få för sig att lära en gammal hund något nytt, som ett trick eller en hel hundsport, så behöver man tålamod att gå igenom samma sak om och om igen. Med en gammal hund lär man inte in nya trick för trickens skull utan för att man vill hitta nya sätt att utmana sig och hunden på när man har roligt tillsammans. Jag började på rallylydnad när min Wheatentik var 14 år gammal (!!) och hon tyckte det var hur roligt som helst, och det höll henne säkert mentalt alert längre än hon skulle varit annars. Men med tiden blev hon ändå gammal även mentalt, med den sedvanliga demens som drabbar många hundar, och under vissa perioder lärde jag in samma "tyska sväng" varje dag i en vecka. Hon hade helt glömt att vi redan hade gjort det och tyckte det var lika roligt varje gång, och det var ändå det viktigaste.
Äldre hundar kan bli dementa, tappa hörseln och framför allt vidvinkelseendet, allt detta kan då bidra till att ge sken av att hunden inte lyssnar, att den struntar i dig och att den går sina egna vägar hellre än samarbetar som ni gjorde förr. Det stämmer inte.
Din gamla hund kan glömma att du bett den vänta och börja följa ett spår, det innebär inte att den inte vill göra dig till lags, det innebär bara att du behöver ha tålamod och kanske inte kräva riktigt lika mycket som förr.
Din gamla hund kan sluta höra vissa tonlägen och ge sken av att inte längre lyssna på ditt karaktäristiska "Kom!", ha tålamod att gå efter hunden, att testa ett annat tonläge och inte blir arg eller irriterad.
Din gamla hund kanske en gång i tiden var riktigt duktig på att följa dina handtecken och nu när hunden börjar tappa hörseln så har du börjat använda dig av handtecken mer och mer när ni är ute... men tänk på att om hunden inte tar vänster när du visar det så är det kanske så att vidvinkelseendet förvunnit, vilket innebär att hunden inte längre ser så bra åt sidorna utan mest och bäst rakt framåt. Hunden skulle med största sannolikhet tagit vänster om den hade sett din signal.
Ha tålamod och inse att du behöver tänka på hundens väl och ve och säkerhet lite mer än förr, kanske är det ingen bra idé att ha hunden lös "som du alltid har haft den", istället kanske det är dags att ha sele och lina eller flexikoppel - för hunden skull.
Så oavsett hur gammal din hund är så kommer du långt bara du har tålamod.
/Camilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar