Att åka tåg, pendeltåg, tunnelbana eller spårvagn med hund

Bilden är från sl.se

 
Idag när jag åkte pendeltåg såg jag en liten hund som satt i mattes knä och tittade ut genom fönstret. Det som drog min blick till denna lilla hund var ljudet av hur den flåsade av stress. Hunden försökte flera gånger att vända sig om, men matte ville prompt att hunden skulle sitta på ett visst sätt i knät. Hunden försökte ställa sig upp, men matten var hård med att hunden skulle sitta.
Hunden var så stressad att till och med jag kände det in i märg och ben. Jag mötte hundens blick några gånger när den försökte vända sig om och hundens blick och hela hans kroppsspårk sa att han ville ned.

Människor tycker om att se landskapet susa förbi. Det bor en geograf i mig som älskar att få fönsterplats och kunna skåda åsar, (ler)dalar, förkastningar och floders meanderlopp. Men det bor inga geografer i hundar.

En del hundar älskar att titta ut när man åker bil, men om ni tänker efter så brukar nog de flesta hundar lägga sig ner när man kommer ut på motorvägen - och sätta sig upp igen när bilen saktar ner eller stannar till. De flesta hundar vill inte se landskapet susa förbi utan trivs bäst med alla fyra tassar, och gärna rumpa och mage, på golvet i tågvagnen. På golvet kan de slappna av, de kan luta huvudet mot tassarna och vila medan tåget för er dit ni ska - såvida inte din hund blir åksjuk, men det tar vi i ett helt annat inlägg.

Min gamla hund var van att åka tåg, vi åkte pendeltåg väldigt ofta, och hon gillade det. Några gånger hade jag med mig en handduk eller en filt så att hon kunde ligga på sätet bredvid mig, men så fort tåget rullade igång så flyttade hon blicken från fönstret och la ner huvudet på tassarna. Många gånger valde hon helt sonika att lägga sig på golvet istället. Om vi åkte buss kunde hon ibland sitta och titta ut hela vägen, men bara om vi åkte en lokalbuss med många stopp - åkte vi ut på motorvägen så ville hon ner på golvet.
Jag minns första gången vi åkte fjärrtåg hon och jag. Det var bara vi och en hund till i djurvagnen så jag la hennes filt på sätet bredvid mig så att hon kunde sitta där. Tåget tuffade igång och började åka iväg från plattformen, så långt allt väl, men så fort vi hade lämnade centralstationen och tåget gick fortare än lokalbussarna så började hon flåsa. Då tittade jag på henne och sa: "Vill du gå ner?" och jag hade knappt betonat r:et i ner innan hon låg på golvet med huvudet på tassarna.

Åk gärna tåg av alla de slag med din hund. Det är bra miljöträning och det kan vara bra för hundar att vänja sig vid platser med mycket folk. Det kan vara bra för dig som hundens ägare att vara på en plats med mycket folk som du inte genast kan ta dig ifrån, men åk tåg på hundens villkor. Vill hunden ligga ner, låt den ligga ner. Vill hunden ha din uppmärksamhet, hen kanske är orolig eller stressad av alla människor och av att marken inte är stilla under tassarna, så sysselsätt hunden eller gör lugnande övningar. Gör sånt hunden redan kan så att den enda distraktionen är platsen ni är på: öva ligg och sitt och öka ögonblicken mellan signalen och "bra" så att hunden får en uppgift att utföra mitt i allt kaos.
Den lilla hunden jag träffade på såg ut att kunna gå sönder så mycket som den flåsade och skakade, en annan hund jag såg senare under dagen gnällde och gnällde så att alla i vagnen tittade på honom med medlidande i blicken. Men en stressad hund kan också få för sig att skälla, hitta på slyngelhyss som borde vara borta sen länge eller vakta sig själv och dig på en nivå som inte är ok. En stressad hund blir lätt en rädd hund och en rädd hund kan lätt bli farlig.

/Milla